13 november 2022 kl 18:39
Jag vill nog spekulera i liknande banor som Ingrid då. Att du har en överaktivitet i muskeln på framsidan som drar upp foten. Vader betyder underben, så Ingrid syftade faktiskt egentligen på rätt sak. Några senskidor finns dock inte vid markeringen i foten, utan de sitter högre upp, och ingen muskel fäster exakt där du har ritat i foten heller. Det som du beskriver som spänt i foten vill jag koppla till överaktiviteten i muskeln som drar upp foten. Det som finns vid markeringen i foten är en separat del av plantarfascian. Om man överspänner den huvudsakliga uppåtböjaren av foten (m. tibialis anterior) så att man vid löpning landar överdrivet långt ut åt utsidan på hälen, får denna del av plantarfascian hantera en större belastning än den är van med. Det är ett relativt komplex och extremt ovanligt symptom som kan vara svårt att förstå bakgrunden till.
Jag pluggar själv fysioterapi och har således väldigt ingående kroppskännedom och kroppsmedvetenhet; jag har laborerat med att aktivera olika muskler på olika sätt när jag springer, och när jag valde att använda just m. tibialis anterior mer än andra uppåtböjare (m. flexor digitorum longus, m. fibularis tertius) fick jag smärta just där du har ritat, i botten av utsidan av foten.
2 år gamla skor är skräp. Köp nya; löparskor är relativ färskvara. Sen kan du prova att stretcha och massera framsida vad för att se om du kan få muskeln att slappna av mer. Den laterala plantarfascian kan du behandla på samma vis som hälsporre, men jag tror att problemet urspringer från uppåtböjaren så lägg fokus på den om du anser att jag kan tillräckligt mycket om ämnet utan att vara vårdpersonal och utan undersökning.
På löpband är det vanligt att ta kortare steg än om man springer ute, så jag skulle inte utesluta möjligheten att du övertrampar när du springer ute. Att du sätter ner foten för långt fram i förhållande till din höft. Ofta kan det bli så att man sätter ri foten långt fram och "tar emot sig" och tappar mycket momentum och utsätter muskler och leder för mycket större belastning än vad som är nödvändigt. Läs mer om "overstride".
Därutöver vill jag alltid förespråka att försöka lära sig att lyssna på sina ben och proprioception. De talar mer med hjärnan än man först kanske tror, men det tar lång tid att lära sig att känna varje detalj i hur benen rör sig, och än längre att lära sig att utveckla kontroll över varje millisekund av löpsteget.