5 april 2016 kl 12:02
Hej Nellie. Det blir inte lätt att ge något generellt råd när du inte lämnar ut så mycket info. Jag tror inte att det har med din fotisättning att göra, det låter tvärtom alldeles utmärkt att du landar mitt på foten. Jag tror inte på att förändra tekniken radikalt, särskilt inte i början när man är ny och inte sprungit så mycket förut.
Jag tror inte heller att det har med skorna att göra, men det är ju busenkelt att prova, spring några gånger i ett par andra skor och se om det gör någon skillnad?
Om jag får gissa, och det får jag, så tror jag att det är en av två saker, antingen ovana eller nån form av nervpåverkan. Ovanan handlar om att fötternas muskler, leder och nerver inte är vana och protesterar som galna mot detta nya påfund, det kommer de att sluta göra om du bara hänger i. En nervpåverkan kan det ju vara om du har några av fötternas nerver i kläm nånstans, varje gång du landar får nerven en kläm och gör det hela allt värre.
Ett alternativ skulle kunna vara att du springer lite helt barfota på ett mycket mjukt underlag, typ brottarmatta eller helst på gräs (för att det är så mysigt), de första gångerna mycket försiktigt, sakta och kort. Det bygger upp styrkan i foten men mest löptekniken, du kommer att märka att du får ett mycket mer känsligt löpsteg och det kommer att hjälpa dig. Lycka till...
#3 Albin, man ska bara landa på främre delen av foten om du sysslar med sprint, är det längre så är det mitt under foten som gäller, så länge det inte är extremt så skulle jag till och med kunna drista mig att säga att en hällandning inte är någon katastrof, fler duktiga marathon- och ultralöpare landar på hälen, men det är väl inte att föredra.
