Hur har det gått för alla lågpulsande Maffetonelöpare?

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#21

•

19 september 2008 kl 11:22

Gilla

Tergat: Tack för ett bra inlägg!

Man kommer väldigt långt med sunt förnuft och hård träning.

Katarina Richardsson

1957 • Lidköping

#22

•

19 september 2008 kl 11:36

Gilla

Ligga och mala på lågpuls tror jag inte på började träna i feb och då tog det inte lång stund förrän man var uppe i maxpuls och orken försvann.Sedan blev det länre och längre innan det tog stopp.Efter 3mån kunde jag jogga 30 min.Det var först när jag började med fartlek som det hände lite mer med både tider och ork så variation har varit min melodi.
Teknik i all ära men den bästa metoden måste ju vara att lyssna på kroppens signaler och vänja den vid löpningen.
Så det här med vila jag tar en kvart om dagen det gör underverk eftersom vi är mjölkbönder och har varit det i 30år så finns det inte plats för vila utom när man blir sjukskriven.Kroppen är helt fantastisk på att anpassa sej bara man tar det varligt och lyssnar på den!

Samuel H

1979 • Järfälla

#23

•

19 september 2008 kl 12:07

Gilla

För många på detta forum (inklusive för mig) handlar det mycket om att komma igång att träna, få in det i vardagen och därmed uppfylla den viktigaste komponenten för att bli hyfsad löpare; kontinuitet. Mindre ofta handlar det i första läget om att komma i mål sub 3 på marathon.

För en helt otränad nybörjare (som jag själv för ett år sen eller så) skulle ett pass med oavbruten långsam jogg i kuperad terräng direkt bli ett kvalitetspass och jag skulle ge upp efter några veckor, skadad eller trött på blodsmaken och yrseln. Detta innebär att Dr. Tergats utmärkta rekommendation ”...lätt distans i upplevt lagom tempo. Gärna under samtal med en vän.” inte alltid går att uppfylla konstant joggande. Och för att börja gå i uppförsbackar tror jag det kan krävas lite mod och det kan man kanske till viss del få genom att inse att det är helt ok att chilla lite i backarna. Att det inte betyder att man är helt oduglig utan kanske till och med ganska målmedveten, även om inte alla som springer förbi håller med. :)

Tergats anspelningar på Maffetones akademiska meriter förstår jag inte riktigt (jag kanske till och med missuppfattar helt, isf ber jag om ursäkt). De gånger man har anledning att ifrågasätta bruket av akademiska titlar är när de är irrelevanta.. Har Maffetone missbrukat sin (jag vet inte)? I de allra flesta fall är en akademisk titel ett kvitto på att man har ägnat lång tid åt att lära sig ett område med ett vetenskapligt förhållningssätt. Det betyder dock inte att man inte är trovärdig om man saknar en akademisk titel och jag ser fram emot att få läsa mer av Tergats tankar så länge de inte enbart går ut på att tacka nej till lågpulsträning.

Det finns ganska många bra exempel på hur MAF-träning har gett resultat (och tvärt om). Det handlar inte bara om självupplevda saker och hittepå, utan verkliga effekter som är mycket enkla att mäta. Fart i förhållande till puls tex.. Pers på milen. Olika människor och olika träningsvarianter men med mätbara resultat. Varför tävla om detta?

Samuel H

1979 • Järfälla

#24

•

19 september 2008 kl 12:36

Gilla

Funderade lite under lunchen...

Av de 1000 som sprang under 2.58 1983, hur många hade börjat motionera i vuxen ålder?

Jag har för mig jag läste (i Lore of Running) att det är relativt nytt påfund att vuxna otränade människor får för sig att springa marathon, men jag minns inte vilket år det exploderade.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#25

•

19 september 2008 kl 12:39

Gilla

Marcus; varsågod, jag gillar dina mål "Ha kul och bli snabb", precis så det ska vara =)

Samuel;
1. Då lär du inte få läsa mer av mig, jag tackar nej till lågpulsträning när den erbjuds av någon amerikansk löpardoktor som tycks tro att han kommit med något nytt till löpträningens värld, ty annars hade han inte skrivit sina böcker eller hur?
2. Anspelningar, bruk av akademiska titlar, vad? Läs mitt inlägg igen tack.
3. I de allra flesta fall är en snabb löpare ett kvitto på att man ägnat lång tid åt att lära sig att springa snabbt. Det betyder dock inte att man inte är trovärdig om man saknar förmågan att springa snabbt, som jag själv till exempel.
4. Det är inte modigt att gå i uppförsbackar, det är modigt att springa LL30 naken...

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#26

•

19 september 2008 kl 12:43

Gilla

Tergat:
Tar du det här på allvar?
Jag syftade inte på nån särskild träning mer än "Inte maffe".
Är ämnet känsligt så överlåter jag det åt er så springer jag istället. För mig får ni springa hur ni vill.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#27

•

19 september 2008 kl 12:48 Redigerad 19 september 2008 kl 12:50

Gilla

Peter; självklart tar jag det här på allvar, gör inte du det?

Jag ska också springa, ämnet är inte nog känsligt...alla får utöva sin löpning som de vill. Snabbt och långsamt.

Vänliga Lågpluffs, förlåt, Lågpulshälsingar
Tergat

Samuel H

1979 • Järfälla

#28

•

19 september 2008 kl 12:54

Gilla

På vilket eller vilka sätt var mitt inlägg provocerande?

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#29

•

19 september 2008 kl 12:54

Gilla

Klart man får springa som man vill. Jag tycker man ska springa som man vill. Ha kul. Tycker man det är kul med lågpulsande ska man köra det. Tycker man det är kul att springa snabbt så ska man göra det, men då får man blanda in lite sunt förnuft också för att inte bli skadad. Inte låta känslorna ta överhanden för att det är så jädra kul att springa snabbt hela tiden.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är inte lågpulsandet i sig jag har något emot. Det är att någon tomte i USA ska sko sig på att hitta på någon fånig formel som skulle vara en universalmodell. Jag har pysslat med löpning i många år och tror mig ha en del erfarenhet så jag häpnar lite när det på en enda träningssajt finns så många som tror att Maffetone är vägen fram...

Det finns en gemensam nämnare för alla som blivit bra på att springa. Mycket träning. Metoderna skiljer sig åt och det är individen man ska utgå ifrån. Inte en generell formel.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#30

•

19 september 2008 kl 13:02

Gilla

Samuel: ditt inlägg var inte alls provocerande utan sakligt och korrekt, om än lite konstigt.

Marcus: kunde inte ha skrivit det bättre själv. När uttrycket "lågpulsträning" blir synonymt med någon enskild person, som dessutom tjänar en hel del pengar på det, häpnar även jag.

Samuel H

1979 • Järfälla

#31

•

19 september 2008 kl 13:51

Gilla

Håller med dig till största delen Marcus, men mig gör det inget att han tjänar pengar på en så simpel sak så länge modellen stämmer tillfredsställande. Jag har inte läst någon av hans böcker men jag gissar att det finns mer i dom än bara hans lågpulsformel?

Daniel´s VDOT används ju också mycket, hur ser ni på den?

Tergat: Fint, lite konstig har jag inga problem med att vara. :)

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#32

•

19 september 2008 kl 14:06 Redigerad 19 september 2008 kl 14:09

Gilla

Själva boken Running Formula av Daniels, tycker jag är mycket bra och ger en hel del tips, framförallt roliga träningspass att testa om man vill ha lite extra krydda i sitt träningsprogram.
VDOT är ett ganska intressant system eftersom det baseras på tävlingsresultat. När man tävlat och slagit personbästa är det alltid kul att titta i tabellen om man gått upp en nivå eller två.

Daniels är också något tveksam till det här med pulsmätning och tar upp det vid ett par tillfällen med frågeställningen "är målet med din träning att producera en viss puls, eller att stressa kroppens system på ett visst sätt"...eller liknande, jag är inte helt säker. Dessutom varierar pulsen över dygnets timmar, varierar beroende på sömn, vätska, mat och flera andra saker. Ett ganska oprecist sätt att mäta ansträngning som jag (och han) ser det. Risken är ju att om man springer 4-5 "lätta" pass/vecka baserad helt på puls, så kommer kanske något av passen att bli "för hårda" och alltså slita mer på kroppen än nödvändigt, medan något pass blir för långsamt och inte ger dig någonting mer än 30 minuter utevistelse snarare än aerob utveckling.

VDOT eller inte så menar ju Daniels att det viktiga är att hålla "rätt" intensitet vid olika typer av träningspass.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#33

•

19 september 2008 kl 14:09

Gilla

Daniels VDOT tycker jag är kanon. Tränar inte efter dom men kul att ha som avstämning. Just det att dom faktiskt tar hänsyn till löpekonomi gillar jag.

Själva grejen med en generell formell som skulle gälla alla har jag problem med. Skrev ett par inlägg om detta på min blogg i somras. Att man inte ska krångla till en sån enkel sak som löpning. Sen så får man krångla till det hur mycket man vill om man trivs med det. Men till syvende och sist handlar det om att träna, vila och äta. När man kommer upp mot elitnivå så börjar det bli till att optimera saker. Vi andra mår bäst av grejen att komma ut bara.

Calle Stigfinnare

1967 • Dalby

#34

•

19 september 2008 kl 14:12

Gilla

Fint, då är ju alla i princip överens?
Huruvida Philip Maffeltone tjänar för mycket pengar eller inte är dock en fråga som inte lär få något svar. Jag för min del har varken planer på att köpa hans musik eller hans böcker. Däremot tänker jag då och då springa med en på puls på runt 141. Om det är någon annan som planerar att göra detsamma så ser jag gärna att ni betalar in en liten avgift till mig. 141 i puls - det är min idé.

Hoppas alla får en trevlig löparhelg i valfritt tempo, med eller utan pulsband!

Samuel H

1979 • Järfälla

#35

•

19 september 2008 kl 14:33 Redigerad 19 september 2008 kl 22:48

Gilla

Jag inser att jag inte tycker särskilt annorlunda än er (Tergat och Marcus) ändå är det någon liten skillnad. Kanske är så enkelt att lågpulsandet fick igång mig och att jag därför gillar det konceptet för att bygga en liten grund att stå på.

Här flikar jag in en fråga relaterad till Daniels. Pulsen är en funktion av många parametrar, men det borde väl tempot vara också? Varför, t. ex., är en given fart mer rätt för ett T-pass än en given puls?

En parentes: Utöver det Tergat skriver, vill jag minnas att Daniels skriver någonstans att han tycker det är nära fusk att använda pulsmätning på tävling. Liite motsägelsefullt, med tanke på att han anser att pulsmätning inte är helt användbart för att mäta ansträngningsgraden och därmed inte borde vara någon fördel på tävling.

Edit: Tror jag har fel i parentesen, det var nog Glover som skrev så.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#36

•

19 september 2008 kl 14:45

Gilla

Samuel, lågpulsande är ett utmärkt sätt att komma igång på. Inte tal om annat. Men jag tror inte det finns en formel som passar alla. Jag startade själv om från noll för några år sen. Låt vara att jag hade en tidigare karriär som orienterare på juniorelitnivå vilket gjorde att jag hade en lite fördel men också en nackdel. Nämligen att jag hade vissa referensramar när det gäller fart... Det som gjorde att jag kunde få kontinuitet var just att lägga mig på lägre ansträngningsnivå. Men jag låg säkert 25 slag över min MAF-puls. Funkade bra det med.

Jag skulle vilja säga att en given fart inte alls är mer rätt än en given puls. Farten är en parameter som styrs av underlag, kupering, väder och vind. Tänker själv alltid ansträngningsnivå. Tar pulsklockan till hjälp ibland men brukar låta känslan bestämma.

Linda P

1984 • Knästorp

#37

•

19 september 2008 kl 18:42 Redigerad 19 september 2008 kl 18:49

Gilla

Ska det verkligen gå så här jävla sakta? 180-24 = 156. Blev ett tempo på 7:19 i 8,6km. Min morsa går om mig med hunden :,(
Visst jag har taskig kondis men det här kändes som den största förolämpningen nånsin..

Magnus

Stockholm

#38

•

19 september 2008 kl 18:54

Gilla

Lågpulsträning fungerar säkert om man som otränad vill bygga en aerobis bas. Jag har valt att gå den andra vägen dock som Tergat förespråkar, aerobisk träning på högre pulsnivå med inslag av av kvalitet av olika slag varje vecka. Det ger snabbare resultat om man redan är grundtränad. Den största invändningen jag har mot lågpulsträning är att man totalt försummar att arbeta med sin mjölksyratröskel, vilket är A och O om man vill förbättra sina tävlingsresultat.

Puls- eller tempobaserad träning? Jag kör varken eller, går mest på ansträngningsnivå. Pulsklockan används för att registera konditionsförbättring under längre perioder. Det tempo man orkar köra i ger också en indikation om formen. Jag vet hur hög min tröskelpuls är och använder ibland pulsklockan för att se till man ligger någorlunda rätt på de progressiva distanspassen (som oftast körs nära 4mmol-tröskeln under större delen), men oftast är det som sagt känslan man går efter.

Jon Koldenius

1968 • Borås

#39

•

19 september 2008 kl 20:57

Gilla

I runda slängar fyra personer har provat och tyckt att det gett nåt. Samtliga i åldern runt 40. Nån enstaka har provat och inte gillat.
Tack för de erfarenheterna. Själv ska jag springa långsamt i vinter, så får vi se.
Det jobbigaste är nog just att det går så långsamt. Att bli omsprungen är en mara för en annan som alltid gillat kuta så fort man kan. Samtidigt har det gjort löpningen meditativ igen. Som det var i början. Då är pulsklockan ingen begränsning, utan mer som en god vän som ber en att besinna sig en smula.
OK. Vem som lyckas bäst syns väl i tävlingsresultaten nästa år. Good luck!

Johannes Stötzel

1969 • Åsele

#40

•

19 september 2008 kl 21:10

Gilla

Maffetones tanken bakom lågpulsträning är ju i första hand människans hälsa och inte prestationsförmåga - ” ...bra kondition innebär inte nödvändigtvis god hälsa!”
Men som jag ser det, så finns det två faktorer, som styr sucćen med Maff-träningen. Idrottare med bra (aerob-)träningsbakgrund och/eller låg maxpuls kommer förmodligen best i fart med lågpulsträning. Det måste ju vara nån skillnad, om tex en otränad 40 årig person med maxpuls 210 eller en med med max 170 tränar efter Maff-methoden. Den andra tränar inte direkt på lågpulsnivå. För en högpulserare är det tålamod som gäller.