17 november 2015 kl 17:46
Jag springer i huvudsak på landsbygden, och jag hälsar på alla (de få) jag möter, oavsett om de springer, går med hunden, bara flanerar, rider eller cyklar. Min uppfattning är att de flesta uppskattar det, och hälsar tillbaka, ibland innan jag hunnit hälsa. De som är mest obenägna att hälsa tillbaka är tränande cyklister i grupper större än 2-3 st.
Särskilt roligt är det, som någon skrev, om man möter samma person(er) två gånger. Då kan det t.o.m. bli någon snabb kommentar.
Tråkigast är det dock när man rundar en krök i skogen och 40 - 50 m framför en står en flock vildsvin. Då brukar jag sjunga och skråla för full hals, samtidigt som jag hälsar med extra kraftiga armviftningar. De hälsar sällan tillbaka...