Pushar jag för hårt/fort?

Hej!

Jag började min löpning i våras, innan det inget alls. Förra året gick jag ner ca 30 kg och kom igång med promenader, framförallt framåt vintern. I år har jag gått ner ca 10kg till, nu nere på 71-72 kg (178 cm, man). I våras övergick jag alltså till löpning från mina promenader, så min kondition var ju givetvis urusel.

Tror det var andra gången jag sprang som jag strax därefter fick en så rejäl inflammation i båda knäna, i något muskelfäste, att jag knappt kunde gå. Fick använda kryckor i några dagar, och kunde inte träna på säkert tre veckor.

I början körde jag kortaste slingan i ett lokalt grusspår, 2,5 km. Höll kanske runt 7-7:30 m/km. Osäker om det var ens det i början. Jag hade alltid rejält ont i benhinnorna efter varje pass, i minst 1-2 dagar.

Stegvis under försommaren så sänkte jag 2,5 km tempot till som lägst lite under 5 m/km. Då ökade jag till 4 km (5 km spår, med första kilometern snabb promenad som uppvärmning). Kom rätt fort ner till 5 m/km igen trots den markanta ökningen i distans. Började för ca en månad sedan att springa hela 5 km spåret, och är nere på 5 m/km igen. Tilläggas bör att det är ett väldigt kuperat spår uppe på ett berg. Ligger vid en skidstuga där det åks mycket längdskidor på vintern. Det är ordentligt med backar, ibland långa konstanta lut med ganska snälla grader, och en del halvkorta mördarbackar där det känns som att man står och springer på samma punkt en stund pga det kraftiga lutet.

Jag har alltid haft lätt att få väldigt ömma benhinnor (rakt på framsidan smalbenen) och undviker att springa på asfalt. Har testat några 5 km asfalt i somras när jag var på annan ort, och det gick ok, men jag var klart mer öm än normalt efter.

Nu känner jag dock att jag ständigt är rätt öm i ljumskarna, högst upp, tror det kan vara senor, men muskelfästen är ju inte uteslutet. Det känns på de punkterna speciellt tydligt när jag springer i de branta uppförsbackarna.

Jag springer inte speciellt lugnt för att klara 5 m/km i de där spåren, utan pushar ofta så hårt jag känner att jag klarar. Vill kanske se en förbättring för ofta och för fort. Men jag har ju klarat mig från större skador nu sedan i våras trots allt.

Mitt mål är en bra grundkondition så att allt annat i vardagen och annat känns lekande lätt rent orkesmässigt. I övrigt försöker jag fortfarande bli av med de sista kilona fett runt magen som inte ska vara kvar där på sikt, men det går envist långsamt nu.

Så frågar er mer efrarna om råd. Gärna även er som sprungt för att gå ner i vikt någon gång och känner igen det med envist fett någonstans som stannar kvar trots att resten av kroppen trimmat ner sig. Bör jag hitta på något annat eller lägga om min löpning? Är det givande att pusha hårt på det viset jag gör, eller kan jag lika gärna försöka backa tillbaka och hitta ett skönare tempo osv? Gillar lite det att springa mot klockan annars, och få mellantider som kan trigga mig. Även om det i sig är totalt oväsentligt för mig att springa på en viss tid eller fortare. Är nog mer känslan av att veta att jag tar ut mig såpass som är givande.

Juste, försöker springa mina 5 km ca 3 ggr/ vecka.