1 september 2008 kl 14:25
Anders: Nej, jag blev faktiskt inte tröttare. Det kändes kanske lite mer i benen efteråt och visst, jag klarar inte att hålla 4:45-tempo i mer än en mil och lite till än.
Jag tror därför att mitt problem med att tempot låg stilla så länge (där runt 5:30) var till stor del mentalt. Jag menar att jag på nåt sätt undermedvetet visste att det tempot klarade jag av och då sprang jag bara på i det välbekanta tempot trots att det bevisligen fanns mer i benen att ge.
Förstår du hur jag menar? Kände att min förklaring blev lite luddig?
Ett alternativ kan väl vara att göra lite fartlek av det hela. Spring som du brukar och vid lämpliga tillfällen, öka tempot en del och se hur långt du klarar av det högre tempot. Om det är 500 meter som går bra och sedan tvingas du ner i ditt "gamla" tempo så kanske det går 600 meter nästa gång och sedan, före du vet ordet av, så klarar du hela din standardrunda i det högre tempot.