Löpning Träning 30 inlägg 11426 visningar

Rimligt mål Stockholm Marathon 2015?

1989 • Stockholm
#1
16 mars 2015 - 09:58
Gilla
Hej!

För en dryg månad sedan anmälde jag mig till Stockholm Marathon för att ha ett mål och en anledning att hålla kontinuitet i träningen. Jag har lagt in de rundor jag hunnit med sedan dess under min profil här så ni som är intresserade kan ta en titt.

Nu till frågan: Jag behöver hjälp att sätta ett rimligt tidsmål till maran. Jag har tidigare aldrig sprungit så långt och därav den stora ovissheten. Känner själv att jag på träning klarar 5.05-tempo på 30KM men samtidigt säger alla att det är efter dessa 30 som maran egentligen börjar.

Tror ni som har lite mer erfarenhet av långlöpning att det skulle vara ett mål att jobba mot att klara 3.30 på Stockholm Marathon den 30 maj? Eller är det alldeles för optimistiskt? Ofta brukar man ju prestera rätt mycket bättre på tävling (har sprungit 42.40 på Premiärmilen).

Jag kommer ha tid att springa 1-2 pass på 8-10 km och ett pass på 25-35 km per vecka. Mer än så kan jag inte få in då jag spelar fotboll 1-2 gånger per vecka.

Tack på förhand!
Simon
< < < 1 2 > > >
Mr. B
1963 • Hemma
#21
16 mars 2015 kl 22:32 Redigerad 16 mars 2015 kl 22:33
Gilla
Den "ganska lättillgängliga" energin räcker ungefär ett par-tre mil, och det är riktigt lömskt. Bara världseliten hinner i mål på maran innan det energilagret är slut. Vi andra måste fylla på.
Man ska ju göra av med energi, men det svåra är att göra av med lagom mycket: den lagrade och den tillförda energin. Tar det slut så är det en mycket lång och mycket tom pipeline mellan munnen och benmusklerna...

Men om du känner din kropp väl, så går jag emot de flesta här och säger som Morgan: Bara kör!
Ät och drick klokt både före och under loppet. Känn efter hur du mår och anpassa farten. Är man inte fräsch halvvägs bör man absolut sänka tempot för att inte vägga.

Själv hade jag ungefär dina tider på tremilen när jag sprang min första mara. Till skillnad från dig hade jag några Lidingölopp bakom mig, så jag visste hur en trött kropp reagerar. Men någon fjärde mil hade jag aldrig sprungit. Jag chansade och hade tur. 3:23 i perfekt väder. De sista 3km var inte roliga.

(Under åren har jag sett många haverier i Stockholm också. Du vill inte veta detaljerna.)
1975 • Göteborg
#22
17 mars 2015 kl 12:59
Gilla
Den bästa maran jag själv sprungit gjordes utan klocka. Om man är väldigt mån om tidsmålet kan det vara kontraproduktivt att ta med klockan på loppet. Att stirra sig blind på kilometer och hastighet, och riskera att paniken växer i maggropen om man sakta inser att målet glider en ur händerna, är inte särskilt kul.

Om du redan har gjort 35 km på träning, så varför inte öka till 42,2 km och se var du landar? Då vet du bättre vad som händer sista sträckan, den sträckan allt handlar om. En mara är, som någon uttryckte det en gång i tiden, 30 km uppvärmning och 12 km löpning.

Oavsett hur det går, räkna med att all glädje är borta sista 5 km. Då handlar det bara om att inte tappa och kampen ligger i att hålla farten konstant.

Mitt sämsta lopp någonsin är ett Lidingölopp där allt verkligen var på topp veckan innan loppet. Målet var högt satt. Startskottet gick och redan efter 2-3 km kändes det direkt att det var helt fel dag att springa på. Något var inte bra. Kände mig som en surkörd startmotor som aldrig tände till. Och den känslan satt i hela loppet. Jättekul.

Man kan förbereda sig så gott det går, men den delen man inte kommer åt är dagsform och omständigheter. När man får mer erfarenhet börjar man kunna ta med det i beräkningarna, så nuförtiden kan jag säga rätt bra ungefär vilken tid jag skulle göra på en mara utifrån hur det känns på morgonen när jag vaknar. Innan dess handlar det mest om gissningar.
Christoffer L Björnqvist
1984 • Katrineholm
#23
17 mars 2015 kl 13:12
Gilla
Jag tror 3:30 är ett klart rimligt mål på samma grunder som andra tror att de kommer bli svårt. Dessa forum är ju lite så, vi grundar på egen erfarenhet och i viss mån andras, sen väger i alla fall jag ihop med vad jag tror att jag är kapabel till med andra variabler. Kör efter en farthållare, var kanon på mitt andra Stockholm, 3:30 brukar de vara en hel drös ryggar att gå på dessutom. Reglera vartefter. Däremot så vad jag tror vissa försöker säga är att besvikelsen är enorm (tycker jag själv) speciellt på långa lopp när krafterna tar slut och sinnet måste bearbeta nederlaget inte bara efter tävlingen utan under sista milen också vilket kan dra ner sluttiden. Körde Vansbro marathon förra året satte ett realistiskt mål enligt mig eftersom jag redan sprungit året innan med okej prestation, bra maraform trodde jag men kroppen svara inte alls och jag fick börja jogga och gå på andra halvan av loppet trots att jag gjort många lopp över dessa distanser betydligt fortare och gled i mål betydligt långsammare en året innan (Jag hade dock borrelia visade det sig sen) Det efter att jag redan missat Stockholm pga sjukdom gjorde det inte bättre. Var inte i slag förens Ultravasan och tog tid att hitta gnistan igen bara en liten input. Men mål är inte fel men allt kan hända, lycka till!!
Christoffer L Björnqvist
1984 • Katrineholm
#24
17 mars 2015 kl 13:17
Gilla
Blev visst lite samma tankar som @Stephan, så är de med ingenmansland på SJ tåg ;)
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#25
17 mars 2015 kl 14:10
2 Gilla
OK , du bad om en förklaring mer än bara "det blev jobbigt"

När du springer på en relativt hög intensitet kommer din kropp att använda en större andel kolhydrater till förbränningen, och eftersom kroppen inte klarar av att ta upp hur mycket kolhydrater som helst blir ett marathonlopp en kamp mot glykogenet, hur mycket du än dricker/äter kommer dina kolhydrat-depåer sakta men säkert att minska.

När nivåerna blir tillräckligt låga kommer 2 saker att hända.

1. Din hjärna kommer göra allt i sin makt att förmå dig att stanna/sänka farten, allt för att säkerställa att nödvändiga mängder glykogen finns kvar framför allt i levern. Detta tar sig i uttryck som att du mentalt blir väldigt trött, omotiverad, benen blir som två betongstoplar osv.

2. Din kropp kommer automatiskt att gå över till en bränsleblandning med större andelen fett som bränsle, och eftersom fett kräver mer syre i förbränningen kommer du antingen behöva öka din syreupptagningsförmåga helt plötsligt, alternativt sänka farten till en nivå där mängden syre som kommer in räcker för den aktivitet som utförs, enkelt kan man säga att det senare alternativet täcker alla individer inklusive du.

Men du är ung och stark och det kan ju kompensera för rätt mycket. Frågan är om du har pannben nog att uthärda det maran handlar om i sin kärna, dvs dom sista 12km, det kan bara du svara på den 30/5.

Erin Gilson
1981 • Sundbyberg
#26
17 mars 2015 kl 14:21
1 Gilla
Ha en plan för att klara 3:30, och revidera målet alltefter hur det känns längs banan. Se till att du har en plan för energipåfyllning och sen spring bara :-) det kommer lösa sig tror jag.
Jag kanske är naivt i mitt sätt att tänka men det funkade för mig min första maran och då hann jag in en liten bit över 3:30 :-)
Petter Bogren
1967 • Danderyd
#27
22 maj 2015 kl 22:53
Gilla
Du kommer klara det om inget allvarligt sker typ benbrott, problem med kistan eller liknande.
Lycka till och kör hårt!
Susan H
1986 • Tumba
#28
23 maj 2015 kl 21:53
Gilla
När jag springer har jag ett officiellt mål. Som är satt ganska rationellt och sansat. Bra för att vara jag, en förbättring på tidigare tid i bästa fall, men inte mer. Sen har jag oftast ett hemligt eget mål, som jag funderar på om det vore möjligt, det kanske möjligt, det är i varje fall inte helt omöjligt på en bra dag.. För det första blir jag glad, för det andra blir jag väldigt glad. :)
Mr. B
1963 • Hemma
#29
24 maj 2015 kl 00:08
2 Gilla
Man bör ha
1) ett drömmål
2) ett realistiskt "officiellt" mål
3) en skamgräns

och om man över huvud taget nämner en tid för någon annan person så ska det vara nummer 2). De andra två platsar bäst i eget huvud.
1989 • Stockholm
#30
31 maj 2015 kl 09:17
Gilla
Hej på er! Efter en pollen-fylld vår med bara ett löppass sedan påsk reviderade jag målet lite och höll mig med 3.45-farthållarna. Det funkade och jag spurtade in på 3.42 till sist.

Nästa år, för det här var så roligt att jag vill göra om det, blir det träning hela vägen och 3.30 som mål.

Tack för alla tips.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.