Löpning Avancerad träning 28 inlägg 11656 visningar

Det kanske finns hopp för svensk elitlöpning ändå...

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#1
11 februari 2015 - 09:57
5 Gilla
Även om många kanske har läst den, så vill jag lyfta fram Lars Södergårds fina intervju med Robin Rohlén som sprang 3000m på 8:10 nyligen:
http://www.runnersworld.se/blogs/larssodergard/en-intervju-med-robin-rohlen-som.htm

8:10 är fortfarande en bra bit från Dan Glans svenska rekord på 7:42 från 1979, men det finns nog väldigt mycket mer att plocka ur Robin.

Det som verkar vara en gemensam nämnare för de få svenska långdistanslöpare (t ex Ekvall) som presterar är att de gått tillbaka till 60-70-talstänk med mer mängd och mer tröskel/snabbdistans snarare än mängder av stenhårda intervaller i 5km-tävlingsfart, som många i Sverigeeliten kört de senaste åren.

Man behöver inte springa sig totalslut på träning för att kunna springa fort på tävling. Eller som Robin säger så träffande i intervjun:

"Och jag har lagt stort fokus på tröskeln, skjuta den jäveln långt åt helvete. Därför det är lite spännande med de här tävlingarna jag gjort inomhus. 8.10 på 3k är ju 2:43-fart och jag har inte gjort något som helst i dessa farter under hela hösten."

< < < 1 2 > > >
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#2
11 februari 2015 kl 10:04
Gilla
Jag tror de är på rätt väg, vi körde enorma mängder tröskelträning på 80-talet. Toppningen innehöll intervaller men de flesta ansåg att intervaller var en genväg till korta formtoppar.
1971 • Nykvarn
#3
11 februari 2015 kl 10:14
Gilla
Mycket fint resultat och bra intervju med intressanta tankar! Det blir spännande att följa honom framöver! Jag tror och hoppas vi ser början på en roligare period för svensk löpning resultatmässigt som inleddes redan i somras på EM med medeldistansarna både på herr-och damsidan, med Meraf Bahta och Charlotta Fougberg.

På längre sträckor tycker jag tjejerna varit på gång ett par säsonger, nästan alla i EM-laget i maraton satte ju PB bland damerna även om det är en bra bit fram till Europa-elit. På herrsidan tror jag att vi i år får se flera resultat under 2:20 vilket vi inte gjort på några år, det har ju redan börjat med Ullevi-Fredrik Johansson i Dubai och i vår ska t ex Anders Kleist springa i Rotterdam, David Nilsson jaga 2:18, nämnda Södergård sägs vara sugen på maraton, m fl.

Ursäkta att detta blev lite off-topic, spann bara lite vidare på rubriken... :-)



Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#4
11 februari 2015 kl 10:15
1 Gilla
Lars, ja och den stora anledningen till att löpare slutade med det är forskare som t ex Helgerud och Hoff som anser att tröskelträning och mängdträning är totalt bortkastad tid och att det enda som är viktigt är att träna på VO2max-intensitet. Vilken enorm björntjänst dom har gjort nordiska elitlöpare.

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#5
11 februari 2015 kl 10:17
Gilla
Staffan ja det vore så kul om vi kunde få fram fler svenska löpare som kan hävda sig lite internationellt. Tänk om vi skulle kunna få uppleva en ny Glans/Danielsson/Gärderud-era igen...
Maria Olsson
1973 • Kristianstad
#6
11 februari 2015 kl 10:38
Gilla
Glöm inte "mirakelkvinnan" Evy Palm! Enligt mig är hon en av de mer fachinerande löparna genom tiderna. Och jag har svårt att tro att dagens kvinnor i den åldern kommer upp i hennes nivå!
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#7
11 februari 2015 kl 10:43
Gilla
Maria, inte lätt att glömma Evy ... kommer ihåg att Evy sprang förbi mig när krampen smög sig på under Stockholm Marathon 1987. Hon tassade på med lätta steg.
Benny
1972 • Skellefteå
#8
11 februari 2015 kl 12:40
Gilla
Passet tröskelish som nämns i intervjun lät som ett spännande pass. Någon som är mer insatt i hur detta pass bör utföras och vid vilka farter i förhållande till tröskelfart? Ska progressionen utföras inom varje 6-min intervall eller från intervall till intervall?
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#9
11 februari 2015 kl 13:00
Gilla
Det är en bra intervju du länkar till Gabriel. Jag ska kolla när Robin springer 1500 m nästa torsdag, det ser jag fram emot.

Svensk löpning ser väldigt spännande ut om man kollar på medeldistansen. Här kommer flera löpare starkt nu, Almgren Rogestedt, Engholm, Ek för att nämna några. Nu vet jag inte exakt hur de tränar men Almgren har ju skrivet om sina spypass så helt enkla är de nog inte. ;-)

Det går bra att springa fort på trösklar, under hösten och vintern har jag mestadels löpt långa trösklar där farten ligger en bra bit över mina 800 och 1500 m tider. Men för att få till den sista farten måste jag köra korta intervaller i hög fart, i det här skedet räcker det inte med trösklar längre. Nu är ju mina tider långt sämre än ovan nämnda men principen som sådan borde ju stämma in på de flesta löparna oavsett kapacitet?

Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#10
11 februari 2015 kl 13:26
Gilla
Mikael,

Almgren och Rogestedt är ju 800-meterslöpare och det är ju en mycket mer anaerob gren än 3000 meter som är i princip helt aerob. Så det blir ju en annan slags träning. Precis som Lydiard insåg för 60 år sedan, så behöver en 3000-meterslöpare träna mer som en marathonlöpare än som en 800-meterslöpare. Men det verkar som att det tänket försvann lite på vägen nånstans.

Självklart måste man ju också spetsa till toppformen med kortare intervaller fram emot när det verkligen gäller, men många svenska elitlöpare har kört stenhårda intervaller året runt och det blir inte lika bra som att köra det upplägget som Robin kör. Eller som Gärderud körde för den delen: 25 mil distans i veckan inkl 10 km tröskelfart.

Det finns en anledning till att han blev bäst i världen på 3000 m hinder på den träningen. För mig är det obegripligt att inte fler följt hans framgångsrecept.
Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#11
11 februari 2015 kl 15:00
3 Gilla
Gärderud var ju speciell på flera olika sätt. Han kunde exempelvis springa 25 mil om veckan utan att dra på sig skador och detta gjorde han ju under en väldigt lång tid, tveksamt om "alla" löpare kan träna på detta sätt. Även om Mustafa Mohamed inte tog medaljer i samma utsträckning som Gärderud så sprang han ju trots allt fortare. Det går alltså att springa ruskigt fort på 3000 m hinder utan våldsamma mängdveckor.
1954 • Falun
#12
11 februari 2015 kl 15:11
Gilla
Maria #6, visst var och är Evy fantastisk. Men tittar man i veteranstatistiken ser man att det inte står Evy överallt. T ex har Evy rekordet på marathon för K45 och K55. Men rekordet för K50 är från 2014 och sattes av Karin Schön.
Oliver
1984 • Göteborg
#13
11 februari 2015 kl 19:02 Redigerad 11 februari 2015 kl 19:03
Gilla
fast ni glömmer ju nämna de mest lovande:

jonas leandersson

warsame hassan

uhrbom (no joke, killen kommer kötta i veteran-klasserna...)

och on thread: finns nog mer än en väg till framgång. gäller väl bara att hitta sin väg och få träna ostört i låååång tid. som brendan "chubby face" (he had sweet tooth as a kid) foster said: " be patient, rome wasnt build in one day".

musse pigg har en sån talang så oavsett hur han tränat hade han blivit bra. såna är de, östafrikanerna. bara de får underkasta sig lite träning så pang! händer de grejor i de små trumpinnarna till ben!
brorsan gjorde väl 3.46 på 1500 m från sofflocket. typ.

over n out!
1981 • Vegan Runners
#14
11 februari 2015 kl 22:29
Gilla
#14 stefan: enligt denna artikel (också via Södergård) var det ju den intensiva mängdträningen som lyfte Gärderud efter att ha stått stilla en period? http://racingpast.ca/john_contents.php?id=244

Jag tycker dock att det är fullt begripligt att ganska få personer kan eller är villiga att träna på det sättet...

Att det ledde till framgångar för Gärderud och Lydiards adepter betyder ju inte heller att det är optimalt för alla. Även om jag tror att Lydiard var på rätt spår så har det ju trots allt passerat femtio år av forskning sedan dess, möjligheten att följa upp träning via puls osv har ju onekligen gått framåt.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#15
11 februari 2015 kl 22:51
Gilla
Ingen säger att man måste träna just 25 mil i veckan. Stor mängd är detsamma som den mängd varje individ klarar av. Men att man måste springa mycket och träna sitt aeroba system är det som är viktigt. Gärderud sprang 25 mil och det funkade för honom. Jan Fjaerestad sprang 40 mil i veckan och sprang långt fortare än alla svenska elitlöpare gör idag. Det funkade för honom. Någon kanske får ut max av 16 mil. Men att tro att man ska kunna nå sin potential på en gren som 3000 m utan att springa många mil i veckan, det är fel.

Men det finns fortfarande många som tror det, uppbackade av forskare. De tror att bara de springer tillräckligt hårt på kvalitetspassen så kommer de nå sin potential.

Det är den ena saken.

Den andra saken är att träning är till för att bygga upp kroppen. Tränar man för hårt så bryter man ner kroppen. Det är så enkelt. Det är därför Micke Ekvall började prestera riktigt bra när han började träna med Nic Bideau, för han slutade springa 15x1000 som han gjort hemma i Sverige och började springa 8x1000 istället, så han var fräsch nästa dag och kunde träna bra då med, istället för att vara totalt urlakad.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#16
11 februari 2015 kl 22:56
Gilla
"Jag kan ju säga att det absolut inte finns en enda löpare i yttersta världseliten på bana som kör regelbundna 25-milaveckor."

På 80-talet var det inte ovanligt. En som gjorde nyligen som jag vet om är Cam Levins. Nu gör han väl inte riktigt det längre sedan han gått med i OP, men han gjorde det innan OS i London där han blev 11 på 10.000m. Han sprang 190 miles (över 30 mil) vissa veckor.

Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#17
12 februari 2015 kl 04:44
Gilla
Mo Farah ligger på ca 20 mil vill jag minnas, mycket av distansen i riktigt bra fart. Tränar även ganska tung styrka i basövningar som knäböj.
1969 • Järfälla
#18
12 februari 2015 kl 07:47
Gilla
Jag har inte läst intervjun ännu, men det finns absolut en poäng här. Stor volym med tröskelträning och sen lägger man fartträningen ovanpå. Så försöker jag träna själv på min nivå.
Jag såg f.ö. Robin springa 1500m i Raka Spåret. Han låg i ledet strax bakom Rogestedt. Han hade skönt flyt och det såg ut som han transportlöpte sig genom en stor del av loppet. Ett intryck man kan få när starka löpare springer medeldistans.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#19
12 februari 2015 kl 09:04
Gilla
Stefan, visst och det är ju egentligen inte någon motsättning mellan Lydiard och Canova. Canova kan väl sägas vara en mer utvecklad och specifik version av Lydiard. Lydiard hade ju 100 miles/vecka som något slags gyllene tal, och det finns ju ingen östafrikan som springer mindre än så.

Det som jag menar är att man läser krönikor och texter i olika löpartidningar om forskare som menar att mängdträning är helt värdelöst och ger råd till motionärer att de ska köra 4x4 min intervaller på 95% av maxpuls 4 gånger i veckan, och att det är det enda som krävs. Eller att man hyllar Emil Zatopek för att han körde 100x400 m och sa: "Varför ska jag springa långsamt på träning? Jag kan redan springa långsamt, det jag måste träna på är att springa fort". Osv. Att eliten kör så hårda och långa intervallpass att dom måste skrapas bort från tartanen.

Och sen när någon svensk helt plötsligt börjar springa rätt bra, så återkommer just de här sakerna: Man kör inte lika tufft på kvalitetspassen, man kör större mängd, man kör mer tröskel och man vågar lite på att man kan springa riktigt fort på tävling utan att behöva göra det på träning.

Som Dan Glans som aldrig tränade i tävlingsfart. Aldrig körde kräkintervaller, men som nådde tider som ingen idag är i närheten av.
Magnus Sjöberg
1977 • Trelleborg
#20
12 februari 2015 kl 10:35
Gilla
För att återgå till trådens rubrik: Jag är pessimist och tycker inte det finns nåt större hopp för svensk elitlöpning. Visst kan det dyka upp enstaka talanger som gör bra resultat. men toppbredden som föder stjärnor saknas ju helt i kombination med en mördande konkurrens ur ett internationellt perspektiv. Ta en talang som Andreas Almgren. Hade vi haft tio sådana talanger i landet kanske ändå bara en av dem hade nått en EM-final på 800m. Så sannolikheten att just Almgren lyckas göra nåt av sin talang är ju inte jättestor.

Att några svenskar gör under 2.20 på maran eller som 25-årige Robin gör 8.10 på 3000m är ju starkt gjort av dem, men ändå ytterst blekt även i ett europeiskt perspektiv.

Jag har tittat en del på dokumentärerna på SVT om svenska och norska skidlandslaget. Man slås ju av vilka enorma förutsättningar till träning de har. Vad hade hänt om man hade ett svenskt långlöparlandslag där de 10 bästa svenska löparna hade samma förutsättningar som skidåkarna? Vi hade kanske inte fått några världslöpare men nog hade standarden kunnat höjas en del.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.