Löpning Träning 19 inlägg 4007 visningar

Tjugomilavecka!

1981 • Vegan Runners
#1
11 januari 2015 - 20:55
1 Gilla
Loggade precis min första vecka på tjugo mil, vilket nog inte kommer upprepas på ett tag. Men en tanke som slog mig på vägen är att det normalt rekommenderas att köra hårda pass superhårt och lugna pass superlugnt, en linje som jag också brukar förespråka.

Under min mängdperiod nu under vintern har jag dock frångått det mer och mer. Jag kör oftast ett hårdare pass per vecka, tröskel eller fartlek, i en fart som är utmanande men kontrollerad. Dvs inte dödshårt. Resten av veckan har jag alltså ganska mycket energi kvar och kan lägga distanspassen utifrån vad jag känner för, vilket då inte blir mysjogg varje dag utan ofta lite snabbare. Dvs den mellanfart som motionärer brukar avrådas från?

Det känns som att träningseffekten kommer mest från den höga mängden (typ femton mil per vecka i snitt). Jag tror dock att den mängden skulle vara svår att hålla fast vid om jag körde skithårda intervallpass parallellt. Eller så har det känts tidigare när jag försökt kombinera fartträning och hög mängd, som att jag mest bara blivit trött och sliten.

Tänker jag fel när jag kör de flesta pass i min träning halvhårt just nu?

Anledningen till att jag tränar såhär just nu är att jag helt enkelt är nyfiken på hur det fungerar för just mig, lite inspirerat av Lydiards principer. Har nog också påverkats av citat som "Going to the track to do speed work during the base phase was considered the height of folly and something only the ignorant would do" från http://www.runnersworld.com/race-training/when-speed-work-sabotages-your-gains. Vad är er erfarenhet, nån som kört samma upplägg, funkade det bra/dåligt?
1973 • Järfälla
#2
11 januari 2015 kl 21:42
Gilla
Anledningen att motionärer avråds från en massa "mellanmjölksdistans" är väl att det är ganska hög skaderisk för någon med minimal eller medel löpvana.

Att du klarar 15 mil på en vecka och nu till och med 20 är riktigt riktigt långt ifrån en normal motionär. Jag själv som ändå är något över medel har aldrig sprungit mer än 9 mil och det var maxveckan när jag tränade stenhårt inför marathon som jag genomförde på 3:20, dom flesta veckor låg snarare på 6-7 mil.

Så för att svara i två omgångar.
För en motionär som kanske springer 3-4 ggr i veckan och runt 4 mil/v så är det ingen vits att ligga och pumpa distans i mellantempo om löparen vill bli snabbare och på det sättet en bättre löpare. Då behövs s.k. kvalitetspass och för att orka genomföra dem så behövs lugna distans och långpass. Ergo, lugnt och snabbt, minimalt mellantempo.

Men för någon som under uppbyggnad klarar av att lägga 15-20 mil per vecka så kan mellansnabba distanspass göra underverk (gäller dock att lyssna på kroppen) för uppbyggnaden, du får en allmän träning som tränar lite allt möjligt (löpstyrka, syreupptagningsförmåga, tröskel, uthållighet etc) men inget av det på det mest effektiva sättet. En bra grundträning alltså.

Läste t ex en intervju med Anders G där han berättade att hans uppbyggnad ofta bestod av två distanspass per dag (kommer inte ihåg var jag läste den tyvärr eller hur långa och snabba pass han körde) i ganska högt tempo.

Så orkar man så tror jag att man har bra nytta av den sortens träning. Faktum är att jag själv, dock med klart kortare veckodos än dig (och min namne), tänkte köra den typen av träning under januari och februari i år för att precis som du se om det ger någon mereffekt.

Som vanligt är det här mina åsikter och tolkningar av allt jag läst, men jag hoppas att det stämmer för så kan vi få en bra säsong 2015.
gbg
#3
11 januari 2015 kl 22:49
1 Gilla
ligger på 8 mil i snitt, en bra bit från dig alltså. Men iaf tränar enligt samma sätt. Har också uppfattat det som ganska standard under uppbyggnadsperioder. Att tuffa intervaller och trösklar som mer bygger färskvara är mindre meningsfullt nu, däremot intervaller med längre pauser eller bara fartlek just för steget och att inte helt tappa fartkänslan kan vara vettigt, så länge det inte går ut över mängden. Mellanmjölkspass borde väll vara ok så länge du når den mängd du satt som mål, vilket du ju verkar göra :)
1984 • Stockholm
#4
12 januari 2015 kl 08:02
Gilla
Jag tror många motionärer ligger runt halvmarafart på sina "mellanmjölkspass" vilket innebär att man lätt kör för hårt. Kan tänka mig att du ligger klart långsammare än så när du pratar om lite snabbare distansträning.

I övrigt tror jag som Anders att du får en lite mixad effekt av den typen av pass, tror inte att det är nåt dåligt med halvhårda pass per ce. Om du gör alla pass på intensitet 2 eller om du kör en del på intensitet 1 och en del på intensitet 3 tror jag är av rätt liten betydelse så länge den totala summan träningsslitage av mängd+intensitet ligger på en nivå du kan ta till dig.
#5
12 januari 2015 kl 08:23
Detta inlägg har raderats
1973 • Järfälla
#6
12 januari 2015 kl 08:47
2 Gilla
Bild uppladdad av Anders Örnhed
Den intervju jag hänvisade till med Anders G var i Runner’s World Dec 2014. Ingen ide att länka då det är en betalartikel men jag bifogar en bild på hur hans uppbyggnad såg ut 32 veckor om året.
Ett kvalitetspass och ett långpass, resten distans.
Oliver
1984 • Göteborg
#7
12 januari 2015 kl 09:24
Gilla
Just Run! :)
Erik Blommegård
1993 • Ljungby
#8
12 januari 2015 kl 10:51
Gilla
När jag tränade i Kenya så körde man nästan aldrig ¨mellanmjölksträning¨ som vi ofta springer här i Sverige, möjligen att maratonlöparna sprang i den fasen under långpassen.
Annars så såg träningen ofta ut så här:
Jogg: 6.00/km (väldigt mycket fokus på löptekniken!)
Distans: 3.30 - 4.00/km
Intervaller: hänga med gruppen så länge man bara orkade...
1983 • Stockholm
#9
12 januari 2015 kl 13:17
2 Gilla
Vad innebär halvhårt?

Jag springer rätt mycket jag också, ca 14 mil i veckan de senaste två månaderna. Min distansfart är ca 50-60s långsammare än PB på 10km, eller 30-40s långsammare än PB på maraton. Jag tycker inte riktigt det är mellanmjölksfart men i det snabbaste laget. Det är helt enkelt ungefär så snabbt jag orkar att springa med given träningsmängd och intensitet.

Jag tror distansfarten ska vara lätt. Inte nödvändigtvis långsam. Vissa löpare med samma kapacitet kan springa distansen i helt olika farter så man får nog prova sig fram. Men känner man att återhämtningen går dåligt eller att man inte orkar med några kvalitetspass så ska man nog ta sig en funderare. Sen tror jag det beror på hur länge man har hållit på också. En elitlöpare i slutet av sin karriär fokuserar antagligen på några stenhårda kvalitetspass och joggar resten riktigt lugnt. För någon som kan göra stora förbättringar i aerob kapacitet (och har en brant utvecklingskurva) tycker jag gott man kan köra på lite mer i distansen om det funkar bra. Och det verkar det göra för dig.

Jag ser heller ingen anledning till att bränna ut sig helt på kvalitetspassen. Det finns kanske några tävlingspecifika pass som nästan är som tävling i ansträngningsgrad - men de är få och långt borta nu i januari. Fast jag tycker heller inte man ska vara rädd för att ta i även i januari. Men man kan ju springa fort utan att gå helt på rött.

1981 • Vegan Runners
#10
13 januari 2015 kl 01:06
1 Gilla
Tack för era olika infallsvinklar! Jag tror att mina funderingar har rört sig i termer om hur träningen kan (eller ska) se ut i olika perioder av året. I grund och botten om det är önskvärt att köra intervaller jämt eller om det är bättre att dra ner på de passen periodvis och ersätta med mera mängd. Jag har inte lyckats uppfatta nåt konsensus eller nåt mönster i hur framgångsrika löpare gör. Och jag tror ju egentligen inte heller att det finns nån formel som fungerar för alla. Men det är ändå intressant att höra hur folk gjort, både egna upplevelser och andras!

Det Lydiardupplägg som jag kollat på har väldigt tydliga faser som i tur och ordning ska träna olika förmågor. Första fasen är två-tre månader av 16 mil i veckan fördelat på pass mellan 15-35 km (plus att det ska morgonjoggas varje dag). Inga intervaller överhuvudtaget alltså, dock varierar tänkt ansträngningsgrad olika dagar. Vet inte om nån elitlöpare tränar så nuförtiden egentligen, det känns lite old-school. 16 mil är ju rätt mycket som motionär så jag försöker såklart inte följa det slaviskt heller. Och jag lägger in små spurter här och där för att hålla kvar lite fart i benen, precis som edde.

Löpningen är ju till sin natur ganska monoton. På ett sätt blir det ännu mer monotont av att bara tillåta sig själv en viss typ av pass i taget (först ett antal veckor distans, sen ett antal veckor backe, sen ett antal veckor sprint etc). Men jag gillar det på samma gång, det inför nån slags variation och längtan efter de pass som kommer först i nästa fas. Och det ska ju inte underskattas heller?

Jag fortsätter helt enkelt ett tag till och ser hur det faller ut. Praktik över teori!
1959 • Rönnäng
#11
13 januari 2015 kl 08:13
Gilla
Följdfråga:
Ni som springer så enormt stora mängder, hur hanterar ni blåsor, blå tånaglar, skavsår etc?
Blir man helt enkelt mer hårdhudad ganska snart så att den typen av problem försvinner eller är det ett evigt fixande?
1981 • Vegan Runners
#12
13 januari 2015 kl 12:21
Gilla
Stefan: det är okej för mig, det kommer nog gå ett halvår nu utan farttävlingar. Förhoppningsvis betyder det en rolig sommar där jag inte hunnit bli utmattad och blasé av att tävla jämt!

Mikael: för mig uppstår problem med blånaglar vid enskilda långa pass (säg fyra timmar i skogen där jag av trötthet på slutet inte orkar lyfta benen ordentligt utan sparkar i stenar och rötter). Hög ackumulerad mängd är däremot lugnt. Jag har fått ganska hård hud på ett par punkter under fötterna men det är mer som valkar från att ha stått och huggit ved t.ex. Jag kan faktiskt inte minnas några blåsor, blånaglar eller skavsår senaste året. Men nuförtiden är jag sällan ute mer än tre timmar i taget.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#13
13 januari 2015 kl 13:51
Gilla
+1 Håkan. Jag har tappat två tånaglar det senaste året och det var pga jag lyckades sparka in i en sten under Fjällmaraton samt en liknande bedrift under ett orienteringspass. Blåsor, skavsår och blånaglar associerar jag med fel / för små skor.

Nu springer jag inte lika mycket som Håkan men jag filar ner alla förhårdnader en gång i veckan mha en elektrisk fotfil.
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#14
13 januari 2015 kl 15:34
Gilla
Slänger lite parentetiskt in en fråga till dig Martin (#14): Vad är det för elektrisk fotfil du använder? Hur ofta behöver man byta batteri och hur ofta behöver man byta "filen"?
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#15
13 januari 2015 kl 16:16 Redigerad 13 januari 2015 kl 16:20
3 Gilla
Oskar i inlägg #9 slår huvudet på spiken:

"Jag tror distansfarten ska vara lätt. Inte nödvändigtvis långsam."

Min coach säger alltid: "Never push the easy pace".

För mig är "easy pace" (distansfart) allt mellan 4:45 min/km till 5:20 min/km. Det är helt baserat på känsla och hur sliten jag är. Jag har slutat att titta på GPS-klockan på rena distanspass, utan springer bara med tidtagaruret på displayen och så springer jag på tid. T ex 1 timme. Och sen brukar jag gissa för mig själv vilken snittfart jag hållit (jag har ju facit i klockan som jag kan titta på efteråt).

ANSTRÄNGNINGSNIVÅN ska vara ungefär densamma på alla distanspass.

Jag tror att rätt många har blivit slav under klockan och vill gärna springa på en viss tid varje pass, eller så fort som möjligt eller liknande. Då kanske man inte tränar riktigt i den zonen man borde träna.

Omvänt så finns det ju ingen anledning att springa "superlungt" om man har pigga ben. För mig skulle det väl vara runt 5:30-5:45 min/km. Och där hamnar jag ibland om jag är riktigt sliten, men det är det som sagt känslan som får bestämma.

Kör man inte så mycket kvalitetspass, så har man ju automatiskt piggare ben på distanspassen även om mängden är rätt hög. Det är farten som trycker ner en.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#16
13 januari 2015 kl 16:40
Gilla
Jens: Scholl Velvet Smooth. Kör med vanliga laddningsbara batterier. Har aldrig bytt "filen".
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#17
13 januari 2015 kl 17:49
Gilla
Tackar!
Oliver
1984 • Göteborg
#18
13 januari 2015 kl 21:18
Gilla
Gabriel: Får man fråga vad din Coach heter?
Tore Axelsson
1957 • Torsby
#19
14 januari 2015 kl 18:52
8 Gilla
Det är kul att se att det finns människor även i den här upplysta och genomanalyserade tidseran, som fattar att löpning är tämligen enkelt.
" In`t är det nå o funder på pojkan. Stick bara näsan ut genom dörren, nog räcker landsvägen till". Så sa Kalle Wikström, tränare i Kils AIK. Han var från Kukkola och hade en härlig finlandssvensk dialekt. Träningsfilosofin var baserad på Lydiard och självklart finsk träning från Nurmi till Virèn.
Min kropp reagerar då lika nu på ålderns höst som i yngre dagar. Bästa medicinen att bli bättre distanslöpare är fortfarande att springa så mycket mängd som kroppen tål. Men inte mer...
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.