12 februari 2014 kl 12:04
Jag har haft problemt (ibland återkommer det kortare perioder)
I mitt fall ökade jag träning/tävling under 90-talet vilket resulterade i löparknä.
Jag sökte hjälp och fick bla som svar att det inte är farligt, kan du ta smärtan så spring.
Antagligen fel kille att säga det till som 27-åring, jag fortsatte.
Min egen analys är att det var då jag började snedbelasta för att undkomma smärtan i knät och därmed överansträngde piriformis. Jag gjorde aldrig kopplingen och sökte inte hjälp heller.
Smärtan gick upp i ryggen och ner i benet, när jag några år senare gick till den lokala massören (tidigare aktiv innan handboll mm) så började han prata om falsk ichias. Klämma och trycka på priformis blev en vardag med regelbundna massagebesök. Efter kanske 10 behandlingar började sätet slappna av och smärtorna försvann.
Under 2000-2010 blev det färre och färre besök hos massören. Det som händer idag är att överbelastningen brukar dyka upp efter väldigt hårda pass eller med för lite vila emellan. Jag kan inte stå emot utan knäar-igenom. Har en stretchövning som funkar hyffsat tillsammans med vila så går det över.
Det som behövs är litte prehab och bli lite smidigare och värsta fienden är latman när allt känns bra.
Eva Fridman har gett ett par tips i artiklar här på sidan med bakre kedjan osv, tror det är en jättebra del i träningen för löpare för att hålla piriformis och liknande borta.
Idag har jag bättre prestation som 44 än som 27-åring, tänk om man hade haft bättre koll 1997? En bra anledning att vara med i klubb och kunna lära av andra samt forum som detta
