Löpning • Kom igång • 16 inlägg • 7399 visningar •

Springer alla långt utom jag?

Ingrid Sandström
1969 • Stidsvig
#1
•
20 augusti 2008 - 15:26
Gilla
Har precis blivit medlem i jogg.se. Alla verkar orka hur långt som helst och ingen tycker det är jobbigt. Själv är jag en relativ nybörjare och tycker det är väldigt skoj MEN det är jobbigt och motigt oftast. Min motivation och inställning är alltid på topp men ändå blir jag supertrött.efter bara några hundra meter. Har jag väl börjat gå orkar jag inte att springa några längre sträckor, men kommer jag bara över den första tröttheten kan jag orka i bästa fall 5 km. Ge tips på uppvärmning, undvika håll osv. allt för jag ska orka och hålla motivationen uppe.
//Ingrid



Sophia I.
1983 • Malmö
#2
•
20 augusti 2008 kl 15:36
Gilla
Låt det ta tid i början! Om du fortsätter kommer du också kunna springa både längre och snabbare, men viktigast nu är att du fortsätter som du gör! 5 km är faktiskt inte någon sträcka alla klarar av, så var stolt!

Ta det lugnt och spring/gå i det tempo du känner att du klarar av, och där du fortfarande tycker att det är roligt. Du ska längta till nästa pass!

/Sophia
#3
•
20 augusti 2008 kl 15:56
Detta inlägg har raderats
Elina Warde
1991 • Täby
#4
•
20 augusti 2008 kl 16:21
Gilla
Börja jogga riktigt långsamt, snabbare takt än om du går men långsamt och öka allt mer ju mer du orkar.

Jag tycker det är skönare att börja långsamt och hålla ett lugnt tempo och kunna springa längre än att kuta runt under korta sträckor!
5km är ju jättebra!! Det är det som jag försöker springa ungefär, det ska vara kul att springa också och om man springer tills man spyr varje gång så försvinner känslan =)
Jogga på i din takt och ha det kul!
Lars Brinkhoff
1974 • Göteborg
#5
•
20 augusti 2008 kl 16:28
Gilla
Idag ska jag bara springa 0,8 km (plus lite uppvärmning).
Elo Johannesen
1960 • Sösdala
#6
•
20 augusti 2008 kl 16:30
Gilla
När jag började löpa för fyra år sedan klarade jag inte av mer än fem hundra meter, sen fick jag gå 500 meter. Så höll jag på i fyra km. Stretchade vid två km. Så höll jag på i någon månad tills jag orkade springa två km. till stretchen. Efter detta får man försöka lyssna till kroppen. Hur mycket den tål. Man måste låta kroppen vänja sig vid den nya belastningen.

De två första km. är verkligen tuffa för mig. Tills pulsen har kommit upp i rätt slag.
Johan I
1987 • Örebro
#7
•
20 augusti 2008 kl 16:51 Redigerad 20 augusti 2008 kl 16:52
Gilla
5 km är långt. Finns inget som säger att man måste börja med "korta" rundor och sedan gå upp till 2-3 mil... finns ingen anledning att göra ens för de flesta.

Själv har jag kört för det mesta en runda på 3,1 km varannan dag i över 4 år. Endast sommrarna har inneburit någon ökning av distans till 4,3 km, med untantag för denna sommar då jag börjat öka till rundor uppåt och lite över 1 mil, dock inte längre rundor varannan dag (se min träningsdagbok så ser du mitt upplägg).

Att springa min kortare runda så pass regelbundet och mycket har både gett bra träning generellt och bättre kondition+fart, och gett bra förutsättningar för att testa på längre distanser.

Underskatta inte "korta" rundor, och tänk på att det finns många som har bra mycket sämre kondition än du, samt att de som på jogg.se kör längre distanser utan att ha tränat så mycket ofta gör det i väldigt lågt tempo.

Och gör din löpning till en regelbunden vana, hitta vissa dagar eller tider som går bra i princip varje gång och kör på dem, då är det lättare att motivera sig att gå ut, för då vet man att det är "springdags".
Erik A
1975 • Linköping
#8
•
20 augusti 2008 kl 18:18
Gilla
Ingrid: Börja lugnt! Jag har precis nått dit att 5km känns behagligt. Jag började med ett program i februari, och tog det verkligen superlungt. En bra regel är att aldrig springa fortare än att du relativt enkelt kan prata. I början stod jag på stället och sprang, men till sist ger det resultat. Har du hög motivation kommer det gå fin-fint! :)

Programmet jag följde:
http://www.iform.se/Crosslink.jsp?d=926&a=1255
csaba
1973 • Malmö
#9
•
20 augusti 2008 kl 19:17
Gilla
Bry dig inte om disstansen, utan träna ofta så kommer det.
5 km kan faktist vara lika jobbigt som 20km, allt handlar om hastigheten.
det finns elitlöpare i korta distanser som säkerligen aldrig springer längre än 10km.
Anders Ringman
1965 • Borås
#10
•
20 augusti 2008 kl 19:27
Gilla
Själv så sprang jag ca 4,7 idag och det var det längsta jag har sprungit i år. Inte så vidare långt om man jämför med många andra.

Men jag bryr mig inte om det. Jag springer efter mina förutsättningar, inte andras. Vad och hur andra tränar är ju deras ensak, jag kan ju bara själv utgå ifrån mina förutsättningar och försöka prestera det bästa efter det.

Så bryr dig inte om hur långt andra springer utan spring bara. En vacker dag så kommer även du klara av de långa distanserna.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#11
•
20 augusti 2008 kl 21:43
Gilla
Skynda långsamt. Jag pressade mig till att springa milen aldeles för fort och fick en knäskada som gjorde att jag inte kunde springa på hela sommaren och fick gå till sjukgymnast för att få bukt på. Nu tar jag det lugnare och fokuserar på tid snarare än distans. Springer 5 minuter, går 2, springer 5 minuter osv. Funkar jättebra för mig och knät håller.
Leif A
1946 • Sigtuna
#12
•
21 augusti 2008 kl 11:30
Gilla
Ingrid S - Skönt att höra, precis så var det som nybörjare för fyra år sen. Första kilometern var pest, andra en nära-döden-upplevelse. Och då gick det ändå sakta. Men målet var att hålla makan sällskap så hon klarade Midnattsloppet 6 månader senare (jobbgrej). Och helt plötsligt framåt hösten upptäckte jag den tredje kilometern att pulsen hade gått ner, andningen inte brände och benen bar en snudd på viktlös kropp. Så jag testade ett lopp själv. Sen var jag fast och det blir du nog också.
Du verkar höra till den del av mänskligheten som är löpare OCH har upptäckt det.
Good hunting, du får berätta hur det går.
Angelica H
1978 • Mattmar
#13
•
21 augusti 2008 kl 13:11
Gilla
Tänkte på dig Ingrid när jag var ute och sprang igår kväll. Trött efter jobbet, becksvart ute, duggregn och paddor över hela vägen. Trots det blev det 7,5 km på 45 minuter och jag snubblade in till kvällsfikat med ett leende på läpparna. Inget märkvärdigt alls för många här inne men för "bara" sex månader sedan så tog det tio minuter längre tid och var tokmotigt från början till slut. Just igår gick det faktiskt ganska lätt och kändes som en belöning snarare än ett straff.
Vad jag vill säga? Att alla inte alls springer jättelångt. Att det visst är pisstungt ibland, alldeles för ofta till och med. Men också att det går lättare med tiden, och det är en så stor belöning att det blir värt allt slit! Kämpa på, men ta det lugnt och försiktigt som alla före mig har påpekat. Framstegen kommer att komma!
Katarina Richardsson
1957 • Lidköping
#14
•
21 augusti 2008 kl 14:52
Gilla
Hej jag började springa i februari pga att det skulle gå fortare att rastaTess vår hund på kvällen det brukar va ca 1km första gången klarade jag bara 100m Tess blev väldigt orolig när jag flåsade så och svetten rann,men det va en så härlig känsla efteråt så sedan dess kan jag bara inte låta bli.
På vägen har jag lärt mej att inte springa inom 2 tim efter middagen och att alltid gå de första 5 minNu försöker jag springa 3ggr i v 2 kortare pass och bara ca5km en g i v.Har också genomfört 2 program 1 för nöbörjare där jag skulle klara 30 min jogging,det tog 12v. Nr 2 var för att komma ut och springa upp till 50 min det tog 6v.Så det gäller att skynda långsamt ska också tillägga att det skett utan skador knappt träningsvärk en gång den kom när jag började med fartlek som är väldigt roligt,men det har jag bara gjort sista månaden.Ta det lungt så har du många härliga km framför dej!
Lotta Askerblom
1970 • Enskede
#15
•
21 augusti 2008 kl 16:24
Gilla
Hej Ingrid!
Många bra tips från alla. Du ville ha tips mot håll och liknande. Jag tycker det är viktigt att tänka på andningen när man är nybörjare, finn ett lugnt och bra sätt att andas som stämmer med tempot i löpningen. T ex andas in på första steget och ut på på andra och tredje steget. För att undvika håll brukar jag hålla ett föremål i handen på den sida hållet brukar komma, t ex en slät sten. Det funkar, varför vet jag inte.
Håll motivationen uppe genom att lyssna på musik, fundera igenom jobbproblem o dyl. Man tänker så bra när man springer.
Thomas Juhlén
1982 • Karlstad
#16
•
21 augusti 2008 kl 18:33
Gilla
Det råd ja kan ge är att det viktigaste i början är INTE hur långt man springer utan hur ofta. Man ska träna så länge att man längtar ut till nästa pass efteråt då har man tränat rätt kloka ord ifrån Rune Larsson...
Alltså det är mycket bättra 3 km 3 ggr i veckan en 9 km en gång...
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.