Löpning • Skador & Rehab • 15 inlägg • 5878 visningar •

Känner mig helt förstörd

mats

1966 • Humlarp

•

2 september 2014 - 19:02 (Redigerad 2 september 2014 - 19:03)

Gilla

Tränat långsiktigt mot maratonlopp i två år nu. Gick från 104 kg 66 min /mil till 87 kg 43 min/mil på 10 månader. Fick sedan problem med benhinnor. Springer med framfots/mittenfotsisättning. Gick över till stabilare pronationsskor. Fick ännu mer ont i skenben, vader, höfter och knän. Har u provat 8 olika skor, inget funkar. Vet varken ut eller in. Har ont överallt när jag springer och känner mig helt överkörd i flera dagar efter ett löppass. Stel, med värk överallt. Funderat på reumatism, fraktur i underbenet, benhinneinflammation, inflammation i undre vadmuskeln, ALS, neurologisk sjukdom, borrelia osvosv..
Fötterna svullnar och ömmar när jag springer. Får knyta om skorna säkert tio gånger på en mil. Fått hårda utväxkter , svullnader på utsida/undersida fot, värker i fötterna alltid. Ont i höften när jag lyfter och för fram benet.
Vad händer? Vad är detta?
Två veckor kvar till maraton i HBG...suck
Sprang 5 km idag i 4.40 fart men det var plågsamt

Magnus

Stockholm

•

2 september 2014 kl 19:16 Redigerad 2 september 2014 kl 19:17

4 Gilla

Det låter som resultatet av att du under en längre tid pressat kroppen alltför hårt. Jag ser inte din träning, men av ditt pers att döma är din 10km-fart 4:24 min/km och du springer distans runt 15s/km långsammare än det, vilket är riktigt högt för att vara distansfart. Det sliter mer än man tror på kroppen. Den försöker säga dig nåt. Lyssnar du?

Oskar Hermansson

1986 • Stockholm

•

2 september 2014 kl 20:07

Gilla

Hur mycket och ofta löptränade du innan?

RunnerSthlm

1970 • Stockholm

•

3 september 2014 kl 10:56 Redigerad 3 september 2014 kl 11:17

4 Gilla

Det du råkat ut för är något av de mest frustrerande som finns med långdistanslöpning. Dvs hjärta, lungor etc hänger med i svängarna men inte benen.

Beror sannolikt på för snabb stegring av träningsmängd samt även intensitet och envishet, oerhört vanligt och något som väldigt, väldigt många råkat ut för (jag också i form av trilskande benhinnor). Vissa personer drabbas, andra inte, det varierar.

Tror det är ännu större risk för de av oss som har tjockt pannben, allt eller inget filosofi eller med tävlingsdjävulen i oss. ;-)

Nu kommer din allra tuffaste utmaning: Gör om gör rätt. Vila bort dina skador/skavanker först och varva sedan löpning med styrketräning är mitt tips (i synnerhet ben, mage, rygg samt sist men inte minst tåhävningar). Öka löpträningen gradvis. Inget fel att besöka en idrottsskade specialist heller för att få en personlig analys.

Oerhört imponerande dock att gå från 104 kg 66 min/mil till 87 kg 43min/mil på 10 månader, du har nog mer talang än de flesta ungtupparna här, kapacitet och träningsdisciplin, utan tvivel. När du tagit 10kg till på vikten så blir du en snabb djävel. ;-)

Steget från när du "enbart" hade problem med benhinnor (klassisk löpskada nr 1) till att också få ont i vader, höfter och knän är dock "intressant"/oroväckande, vad hände där? Efter ett tag började du få ont "överallt", allting blev långsamt värre och värre?

Tror att en specialist vore bra, i detta läge är det dumt att leka doktor själv. Vilken specialist du bör gå till i ditt närområde kan jag dock inte ge råd om, öppna eventuellt en seperat tråd om det (finns otroligt många doktorer som är helt odugliga på löparrelaterde skador, det måste vara en idrottsspecialist med djup kunskap om löparrelaterade skador). Det du bör göra bums är dock löpvila. Gång, simning och cykling bör fungera (i synnerhet de två sistnämnda) för att inte förlora kondisen helt.

Staffan Malmberg

1954 • Hyltebruk

•

3 september 2014 kl 15:11

Gilla

Du kanske skulle pröva Hoka-skor? Väldigt mkt dämpning. Jag har beställt deras racerskor, Clifton, endast 215g men med mkt dämpning.

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

•

3 september 2014 kl 15:36

2 Gilla

Mats, jag minns dina inlägg här på Jogg för något år sedan. Du hade stor framgång väldigt fort och det är alltid ett varningstecken när man pratar skador och slitage.

Jag tror att du behöver låta din kropp läka ut. Den enda löpningen du ska ägna dig åt är lätt jogg, en eller ett par gånger i veckan kanske. 4-6 km väldigt lugnt. Se till att äta mat med hög näringstäthet, undvik skräpmat, se till att sova MINST 8 timmar om dygnet, drick mycket vatten. Och sedan, efter ett par månader, när kroppen fått återhämta sig, så börjar du om med ett mer balanserat träningsupplägg med några pass LUGN distans (5:30-6:00 min/km) och ett lättare kvalitetspass i veckan ( t ex 4x1000 m i 4:30-fart med 200 m riktigt lugn joggvila). Och sedan bygger du långsamt därifrån. Skit i maran nu, sätt upp ett nytt mål för nästa år istället.

Johan Pihl

1975 • Olofstorp

•

3 september 2014 kl 15:38

Gilla

Jag håller med Magnus och RunnerSthlm; det låter som du ökat mängd och tempo för mycket och sprungit sönder benen. Enda receptet på det är vila, och det kan ta ett tag innan kroppen känns ok igen. Jag tycker Magnus pekar på en extremt relevant sak. Att springa distans (vilket jag antar du menar att det är) 15 s/km långsammare än tävlingsfart på milen är alldeles för fort. Min distansfart är exempelvis 45-60 s/km långsammare än tävlingsfart på milen beroende på känslan för dagen.

HF Löfgren

1968 • Malmö

•

3 september 2014 kl 16:49

1 Gilla

Kan bara instämma med flertalet här inne och känner igen en del från min egen "löparkarriär"

Jag började i maj 2013 med att springa 3 km på 18 minuter (93 kg tung). Redan i början på september 2013 sprang jag milen på 45:20 på Midnattsloppet (85 Kg tung). Fortsatte att träna bra och sprang milen i november på 43.31, men märkte sen under vintern 13-14 att utvecklingskurvan började plana ut så sakterliga, vilket givetvis väckte viss frustration. Ökade då intensiten på passen och föga förvånande gick jag sönder i februari 2014. Fortsatte att träna på bra även under mars, trots bristning i baksida lår och diverse andra bekymmer. Jag hade ju FÖR FAN anmält mig till Varvet.

En vecka innan varvet gav jag upp, halvt invalidiserad med löparknä, hamstring- och ryggproblem. Hade tur och fick träffa en bra Naprapat, tog löpvila och ägnade mig år mycket styrketräning, koordination, balans och en massa annat under sommaren för att bli frisk. Passade också på att se över min löpteknik hos en löpcoach.

Har sedan SAKTA trappat upp träningen igen och tagit det försiktigt med farten. Kör nu 3 pass/vecka: 1 distanspass (45-75 s långsammare än 10k tävlingsfart), 1 kvalitetspass (mest tröskel, ingen överfart) + ett långpass som jag sakta ökat från 10 km och upp till 16 km där jag befinner mig nu. Samtidigt fortsätter jag med prehab, styrka och löptekniksövningar för att minska skaderisken.

Jag har lärt mig min läxa även om det tog nästan 3 månader pga dumhet, envishet och krångel. Ju snabbare du lär dig din läxa, destå snabbare kan du vara tillbaka i spåret. Själv ska jag springa min första halvmara den 4/10 utan en massa tidskrav. Men jag ska fan hålla mig frisk :-)

Skit i maratonet. Ta hjälp av någon skadehälsa och börja rehabba.

Stort lycka till!

mats

1966 • Humlarp

•

4 september 2014 kl 21:26

7 Gilla

oj, tack för att ni lagt så mkt energi på att ge mig feedback.
Idag spelade jag brännboll på jobb och fick en duktig bristning baksida lår. Det blir alltså inget maraton i år. Känns skönt att kunna skylla på det...:)
Det som hände när problemen gick från benhinnor till ont överallt var nog när jag började på ett program 3.30 på maran med 6 mil per vecka. Då låg jag på ca 3 mil i veckan. Ökade med 100% på en gång. Jag vet, idiotiskt. Tänkte att jag var så vältränad att det inte skulle bli några problem..hehe
Körde i tre veckor 6 pass i veckan sedan blev det för bra och smärtorna kom.

Ja, jag är envis och har inte förstått - och kommer ej heller att göra det - att jag är 48 och inte 20 år längre.
Ett exempel på det:
Sprang Kåsebergaloppet i juli. Inte kunnat träna så bra pga smärtor. Endast 3 mil i veckan.
Jevligt jobbig start på loppet då man sprang från idrottsplatsen i Kåseberga upp till Ales stenar = 2 km. Fy tusan när man kom upp där. Var ju tvungen att hålla 4.40 fart då jag annars hade blivit missnöjd med tiden..
När man sedan rundar Ales stenar får man en bit nedför men inte fan sjönk andningen som man kan beteckna som svår astma. Astmaandningen försvann sedan inte på de resterande 8 km och ändå tvingade jag mig till att hållla samma fart hela vägen och öka på slutet. Å fy fan vilken tortyr det var. Gött!
Sprang på bra km 7-8 med dance i öronen på hög volym. Närmar mig två killar som ser jevligt coola och fit ut. På deras tröjor står det "Lonesome Runners". Går upp jämsides är inne i ett flow , springer om och får 30 meter försprång. Slappnar av lite. Laddar inför sista km. Då springer den ene av de två om mig på lätta steg och jag tänker " fan, skulle legat kvar med dem istället för att få hybris av dancemusiken". 800 meter kvar och jag tvingar fram en ökad kadens och hinner ifatt lonesome runner i sista backen innan målrakan. FULL VOLYM i öronen. Musiken dunkar med vansinnesbas och texten är "YOU EPIC MOTHERFUCKER!!!" i ett crescendo samtidgt som jag är jämsides. Full av adrenalin och lyckokemiska substanser vrålar jag "KOM IGEN DÅ!! YOU EPIC MOTHERFUCKER!!!! Samtidigt som jag rusar uppför backen och drar förbi 6 andra löpare. Undrar vad han tänkte...??? *Skratt*. Därefter öka jag till en fart av 3.10 sista 200 meterna vrålandes sista 50 meterna och nådde en tid på 46 minuter. Inte så illa med tanke på astmaandning och gräsunderlag nästan hela vägen. Sista km gick på 3.50.
När jag låg i målfållan ( där jag spydde ) kom lonesome runner fram till mig och sa " de va en jävla spurt du har "...jag orkade inte svara...
Lite roligt tyckte jag....:) och det är en bild av hur det är för mig när jag springer.....

Tibor Karaszi

1965 • Täby

#10

•

4 september 2014 kl 22:31

Gilla

Haha, härlig story om loppet! :-)

MagnusH

1973 • Kungsbacka

#11

•

5 september 2014 kl 08:15

2 Gilla

Man kan väl lugnt säga att du inte är ensam om att köra på så här. Har en kompis som fortfarande efter ett år av löpning inte förstår varför man inte kan ligga o nöta i halvmarafart och snabbare pass efter pass. Tilläggas kan att jag gav han Anders Szalkais bok i present för 6 månader sedan, det enda avsnittet han har läst är avsnittet med kvalitetspass.. :)

HF Löfgren

1968 • Malmö

#12

•

5 september 2014 kl 09:00

Gilla

Haha. Riktigt skön race rapport.

Sen också ett sammanträffande.... Jag är själv en Lonesome Runner och vi var några som sprang Kåsebergaloppet. Blev rejält nyfiken och var tvungen att gå in i resultatlistan. Såg där att det är min klubbkollega Ola Ö som du troligen har stångats med i spurten. Haha :-). Själv var jag någon minut före dig men jag hade å andra sidan ingen astmaandning att kämpa emot.

Hoppas du snart blir frisk så att vi kan ta en riktig fight på tävling. :-)

RunnerSthlm

1970 • Stockholm

#13

•

5 september 2014 kl 09:13 Redigerad 5 september 2014 kl 09:15

Gilla

Faktiskt underhållande, Mats, du får se till att bli frisk nu så att vi kan få njuta av flera underhållande race reports.

Om du nu verkligen vrålade "KOM IGEN DÅ!! YOU EPIC MOTHERFUCKER!!!!" så är det verkligen just episkt, själv skulle jag nog reagerat "Vilket jävla psyko!" *skratt*

Vi triggas alla av olika saker, du har tävlingsdjävulen kvar i dig. ;-)

Eller som den finska 3000m häck löparen och tidigare Lidingöloppsvinnaren Sandra Erikssons motto:
"Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst."

Hon har dock också varit ganska skaderabbad... ;-)

Gabriel Enning

1980 • Lidingö

#14

•

5 september 2014 kl 09:27

1 Gilla

"KOM IGEN DÅ!! YOU EPIC MOTHERFUCKER!!!!"

En one liner som får Yngwie Malmsteen att framstå som timid :-)

Det jäkliga med löpning är att den typen av inställning oftast leder till skador och överträning. Jag har gjort precis samma sak själv, men nu har jag skaffat mig en coach som håller tillbaka mig. Jag sprang 12, 13, 14 och 15-milaveckor förra året och blev sämre och sämre, fick kroniskt ömma underben, blev stel i hela kroppen och fick löparknä.

Nu springer jag hälften så mycket och håller igen på kvalitetspassen och har förbättrat mig väldigt mycket under de här tre månaderna som jag haft en coach. I juni sprang jag en platt kvartsmara på 42:57 (4:04 min/km) och i torsdags sprang 10.000 m på 38:45 (3:52 min/km).

edde

gbg

#15

•

5 september 2014 kl 10:49

Gilla

Har lite samma problem med vilja och förmåga att plåga mig själv. Att köra majoriteten av mina pass på stigar och lite svårare terräng har hjälpt en del med farten och ensidig belastning. Annars är mitt tips att under perioder lägga in 2-3 benpass i veckan. Det är svårt att springa snabbt, eller överhuvudtaget, efter ett rejält benpass. "epic motherfucker" haha, underbart!

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.