30 april 2014 kl 09:05
Redigerad 30 april 2014 kl 09:19
Adam (#257) Tänk på marathonlöpning i flera nivåer där första nivån är att bara klara distansen och då är tempo helt betydelselöst. Andra nivån är att klara maran på en viss tid, t ex 4:30, 4 timmar eller 3:45 eller kanske t o m 3:30 som sluttid, men där tempo fortfarande är bekvämt, dvs respekten för sträckan är fortfarande så pass stor att maratempot är relativt bekvämt på kortare distanser. På den här nivån är du just nu kan vi säga. Det är lätt att springa ganska mycket fortare än marafart på den här nivån,även på relativt långa sträckor.
På tredje nivån handlar det om att springa maran på en relativt snabb tid, kanske 2.45-2:50, 3:00 eller 3:10-3:15. Här är inte längre marafarten att beskriva som lugn distansfart utan något som börjar likna kvalitétspass och definitivt så på längre pass. En mil i marafart är kontrollerat men det är definitivt inte jogg längre.
Jag hoppas att min marafart 31/5 ska vara 4:02 min/km om jag har en bra dag. Jag kan springa distanspass i alla möjliga farter såklart, igår kväll blev det 12km lätt i 4:54 min/km, i helgen ett långpass på 36km som kändes lätt men som säkert gick lite för fort, 4:29 min/km, många av mina långpass i år, de allra flesta har gått mellan 4:30-5:00 min/km, något enstaka långsammare, något enstaka, snabbare.
Kortfattat, ju mer van och ju snabbare marathonlöpare du blir, desto mer utmanande och nära ditt max är marafarten. Hoppas du fattar vad jag menar...