Bygga kondition träna långdistans

Johanna

1987 • Stockholm

#2

•

24 april 2014 kl 10:02

Gilla

Hej! Jag har själv varit intresserad av att göra samma sak, fick jätte många goda tips, t.ex. att variera farten och distansen för att inte kroppen "vänjer" sig vid endast en viss sträcka. I början är det bra att ta det väldigt lugnt för att benen skall få tid på sig att vänja sig vid påfrestning. Själv klarar jag 10km, sen kommer "väggen" emot. Nu har jag försökt mig på att springa 5-6km, gå 1km, springa 3km och sedan avsluta med ännu ca 2km promenad, helt enkelt för att få lite variation på löprundorna så att kroppen småningom kan klara av att öka distanserna. Ett annat tips är att bygga upp musklerna med olika sorts motion, som simning, cykling, jogging, hiking / klättring, yoga mm.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#3

•

24 april 2014 kl 10:15

Gilla

Jag vill inte ifrågasätta ditt motiv och mål och du kan säkert få många bra råd ang att komma "tillbaka" efter graviditet av kvinnor på forumet...men...

Kondition för långdistans tränas bäst genom regelbundna lugna löppass, gärna lite längre sådana och i varierande farter ju mer van du blir men ditt fokus bör väl snarare ligga på att låta kroppen återhämta sig från graviditet och förlossning först?

Konditionen utvecklas dessutom mycket snabbare än vad senor, leder, ligament och skelett hänger med så risken för överbelastningsskador är därmed stor i början om du är för ivrig och jag föreställer mig att den risken är förhöjd efter graviditet.

Maria Olsson

1973 • Kristianstad

#4

•

24 april 2014 kl 11:45

Gilla

Helt klart har Staffan rätt. Att börja träna för långa distanser bara en månad efter förlossning är verkligen inte att rekomendera. Ligamenten runt bäcken partiet måste få lov att läka innan man ger sig på sådan påfrestning, och likaså övriga kroppen.
Dessutom måste jag som tvåbarns mamma tycka att så snart efter förlossningen är det väl ändå barnet som ska stå i fokus?! Och få lov att ta tid och ork i anspråk!
Visst träna är helt OK men gör det i måttliga mängder och sätt ditt barn i första hand! Det mest värdefulla du någonsin får är dina barn!

Johan Kling

1984 • Stockholm

#5

•

24 april 2014 kl 21:30

4 Gilla

Jag tycker inte du ska lyssna på #4, såvida du inte tänkt träna i omåttliga mängder men varför skulle du det? Grattis till barnet, det går såklart utmärkt att träna - precis som det går utmärkt att träffa kompisar eller kolla på en film. Jag tränade iallafall 3 pass i veckan när jag hade fått barn och jag har inte känt mig mindre engerad för det.

Jag vet inget om löpning efter förlossning men vad jag hört så ska man ta det försiktigt. Mitt tiös skulle va att börja med snabba promenader, varva in lite jogg, lyssna på kroppen. Mer jogg. Lyssna på kroppen. Det viktiga för att bygga uthållighet är antalet minuter med förhöjd puls. Hur fort du springer har mindre betydelse. En timme snabb gång förbättrar dig mer på halvmaran än 10 minuter löpning. Ju fortare du springer desto mer sliter det, så ta det lugnt på riktigt och vila vid minsta obehag.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#6

•

24 april 2014 kl 21:34

Gilla

...om ens snabba promenader är aktuellt såhär tidigt, kanske är bäst att börja med långsamma promenader...

Maria Olsson

1973 • Kristianstad

#7

•

25 april 2014 kl 04:21

Gilla

Johan, du missade den sista biten i mitt inlägg... Träna är helt ok, men i måttliga mängder. Vänligen läs hela inlägget. Självfallet kan man träna, men med förstånd!

Lars Svärd

1973 • Järfälla

#8

•

25 april 2014 kl 05:45

4 Gilla

Skönt för dig Johan att din kropp hämtade sig så snabbt efter förlossningen;) Hade jag varit tjej hade jag nog lyssnat efter kvinnliga svar i den här frågan...

Johan Kling

1984 • Stockholm

#9

•

25 april 2014 kl 07:22 Redigerad 25 april 2014 kl 08:23

2 Gilla

@ maria. Läste hela ditt inlägg men det finns väl ingen anledning att tro att ts skulle överdriva sin träning och inte sätta sitt barn först iom den här tråden? Jag tycker att ditt inlägg låter som en antydan till det och det är synd om ts tar åt sig.

@ Lars. Var inte meningen att mitt svar skulle uppfattas så. Försökte svara på TS fråga om hur man bygger uthållighet från att vara dåligt tränad. Löpträning efter förlossning vet jag såklart inget om (vilket jag skrev) men det var väl inte heller det TS frågade om?

Maria Olsson

1973 • Kristianstad

#10

•

25 april 2014 kl 08:23

Gilla

Johan. Vi tolkar alla en text olika, men jag hade ingen tanke på att mitt svar skulle kunna tolkas som om frågeställaren inte sätter sitt barn i första hand! Jag vill helt klart uppmana till klok träning men också påminna om att barnen är det mest värdefulla vi får! Sedan kan jag inte rå för hur du tolkar texten i fråga.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#11

•

25 april 2014 kl 08:26

Gilla

Om man är orolig för hur kroppen har hämtat sig kan man börja med stavgång i kuperad skogsmark/stig om det finns i närheten. Ger god grund för vidare övergång till jogging, löpning. Kombinera med lätt "löparstyrka" med egen kropp som belastning.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#12

•

25 april 2014 kl 08:52

2 Gilla

#10

"så snart efter förlossningen är det väl ändå barnet som ska stå i fokus?! Och få lov att ta tid och ork i anspråk! Visst träna är helt OK men gör det i måttliga mängder och sätt ditt barn i första hand!"

Jag tror inte att jag är den enda som tolkar det här som en antydan att TS borde fokusera mer på sitt barn och mindre på sin träning. "Sätt ditt barn i första hand!" låter som en uppmaning till just det så så värst konstig är väl inte min tolkning? Jag förstår att du menar väl dock.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#13

•

25 april 2014 kl 09:41

7 Gilla

#4 Maria

Barnet stå i fokus??? Har inte barn pappor ???

Jag lyckades ge min fru ganska gott om egen tid både vid barn 1 och 2. Alla pappor förtjänar egen tid med sina barn. Vi fixar allt utom att amma. Dock gick det alldeles utmärkt att pumpa ur bröstmjölk och mata med flaska. Jag tror att de familjer där pappan får vara delaktig har bäst förutsättningar att bygga alla relationer.

Kanske inte hade så mycket med träning att göra egentligen, kontentan är att tid finnes.

Stefan

1968 • Sundsvall

#14

•

25 april 2014 kl 09:43

4 Gilla

När vi har fått våra två barn så har mamman varit hemma det första året. Ganska vanligt antar jag. När jag då har kommit hem från jobbet så har jag givetvis längtat efter att få umgås med barnen, medan min sambo har känt ett starkt behov av egentid. Om hon då har tränat, petat i trädgården eller satt sig i soffan och läst eller tittat på teve spelar ingen roll, men jag kan inte direkt påstå att jag inte tyckte att hon "satte barnen i första hand" för det.

Mitt svar på TS fråga är: låt kroppen bestämma hur mycket du orkar träna. Givetvis fokus på lågintensiv träning och även allsidig styrketräning. Öka i första hand längden på passen och i andra hand intensiteten. Ha gärna halvmaran som mål och träna för den, men spring den inte om det inte känns rätt när tävlingsdagen närmar sig.

Johanna

1987 • Stockholm

#15

•

25 april 2014 kl 09:55

Gilla

Håller med om att det är bäst att lyssna på kroppen och inte sätta för stark press på sig själv i början! Sakta men säkert, det viktigaste är att ha ett rimligt mål och komma ihåg att kroppen behöver vila i mellan åt.

Mikael

1986 • Borås

#16

•

25 april 2014 kl 10:00

1 Gilla

"så snart efter förlossningen är det väl ändå barnet som ska stå i fokus?! Och få lov att ta tid och ork i anspråk! Visst träna är helt OK men gör det i måttliga mängder och sätt ditt barn i första hand!"

Håller med Johan. Och konstigt att det inte är några kvinnor som reagerar på det här för visst finns jämställdhetstankar även på Jogg.se? Kanske är alla elitsatsande nyblivna mammor dåliga människor som tränar och inte tar hand om sitt barn? Hemska tanke att en mamma ska få tid till sig själv, hon kan på sin höjd få städa huset medan pappan leker med bebisen tills det är dags att byta blöja då mamman får ta över igen, för annars är hon en dålig människa!

Maria Olsson

1973 • Kristianstad

#17

•

25 april 2014 kl 10:15

Gilla

Vad synd att ni tar det så.
Jag kan bara poängtera att jag är kvinna och kan inte förstå varför jämställdhets perspektiv plötsligt blir aktuella.
Ursprungs frågan är ju att träna för längre distanser, vi talar inte jämställdhet. Hård löpträning direkt efter en förlossning är inte bra för kroppen, men träning och att komma igång igen, det är helt ok, och jag sa inget om att en kvinna inte ska få ha någon egentid eller vara den som måste ta hand om barnet!
Så både män och kvinnor! Barnen är det bästa ni har! Jag står på mig på den punkten!

Karin Axelsson

1985 • Göteborg

#18

•

25 april 2014 kl 10:21

1 Gilla

Nu är jag inte mamma, men jag tolkar Marias inlägg som att TS inte ska vara stressad över träningen och pressa sig mer än vad kroppen orkar. Vilket i mina öron låter mycket vettigt :)

Johanna

1975 • Hässelby

#19

•

25 april 2014 kl 10:28

Gilla

Det är möjligt @maria att du inte avsåg att ditt inlägg skulle tolkas så, men jag läser det även på samma sätt som Johan mfl gör. Förlossningen och vad det gör med kroppen är så klart centralt för att besvara frågan om träning - medan "barnet i fokus" inte är det.

Johan Kling

1984 • Stockholm

#20

•

25 april 2014 kl 10:32 Redigerad 25 april 2014 kl 10:56

5 Gilla

Jämställdhetsperspektivet ställer jag mig utanför i det här fallet, tycker inte Maria sagt något som har med det att göra. Vad jag reagerade på var bara uppmaningen att TS borde "sätta sitt barn i första hand". Oavsett om TS vore pappa eller mamma så tycker jag det är lite onödigt att säga så (eftersom det lätt tolkas som att man gör något fel, som planerar en halvmara t.ex.). För egen del reagerar jag eftersom jag är så trött på människor som ger uppmaningar när det kommer till barn. T.ex. "Tänk på att barnet är det viktigaste du har", "tänk på att barnet behöver..." "tänk på att du måste...". Oavsett vad det gäller så bottnar det ofta i utgångspunkten att föräldern inte vet vad hen håller på med. Jag, precis som de flesta föräldrar, fattar väl att det viktigaste jag har är mitt barn. Planerar jag en halvmara så är det för att jag besultat mig för det med mitt barns och mitt bästa i åtanke.