Löpning • Kom igång • 51 inlägg • 7242 visningar •

Träningsdos.

Morgan Engström
1980 • Södertälje
#1
•
14 februari 2014 - 14:44
Gilla
Hej,

Jag har nyligen börjat springa (nåja... jogga) i slutet av december.
Jag har varit ganska aktivt och tränat de senaste åren, främst gym och karate, men även åtskilliga mil promenad (170-180 mil de senaste två åren)

Jag är snart 34, 90 kg tung fördelat på 182 cm och har som sagt fått för mig att börja springa nu (främst för att få bättre flås till Karaten... och sekundärt för att slå chefen på företagets årliga milslopp i maj :-P)

Vilket tror ni är minst slitsamt för kroppen (förutsatt samma milantal per vecka)

Många kortare sträckor? (cirka 4 pass 4-6km)
Färre längre sträckor? (cirka 2 pass runt 10km)
Blandat korta och långa sträckor? (cirka 2 pass 4-6km 1 pass 10km)

De kortare sträckorna känns spontant som den sliter mindre på kroppen, men återhämtningsdagarna blir färre
Och vice versa med de längre.
Men samtidigt håller jag en högre hastighet på en kortare sträcka än på en lång.

Gissar på att den blandade versionen är att föredra (det är ungefär där jag ligger)

Skulle någon av de tre varianterna vara bättre eller sämre för att förbättra min något tveksamma kondition (klarar knappt milen under timmen).
< < < 1 2 3 > > >
Morgan Engström
1980 • Södertälje
#41
•
18 februari 2014 kl 09:15
Gilla
Så pass snabbt ändå. coolt. Nu har jag i.o.f.s. inga ambitioner på att springa några längre sträckor, men rätt imponerande hur snabbt det ändå går att få kroppen att klara av det.
Fast i.o.f.s. så trodde jag initialt att det skulle ta mig ett halvår eller så innan jag skulle klara att jogga mig en mil utan att stanna och gå. Något jag klarade ett par veckor efter att jag började jogga. =)

jag kommer nog att hålla mig till runt 10km då jag tycker det är en lagom distans, fast det jag definerar som lagom kanske kommer att skjutas ju längre träningen fortskrider =)

Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#42
•
18 februari 2014 kl 09:35
Gilla
Jag tänker inte alls lägga mig i hur du ska träna Morgan för det behövs inga fler kockar men men vi bortser från alla fysiologi för en sekund. Vi kanske bara nöjer oss med att konstatera att det oftast inte blir så bra av att blåsa på för fullt varje pass och tänker på den andra aspekten för att få kontinuitet.

Det bör vara roligt. Eller i alla fall så roligt att man gör det till en vana och tycker att det är värt det.

När jag startade om med löpningen valde jag att springa i ett tempo där det kändes naturligt för mig. Det blev inte den mest optimala pulsen på det men jag hade kul.

När jag började träna för min första mara sprang jag mina långpass alldeles för fort. Det var långt från optimal puls men jag hade kul.

Hade jag startat om med löpningen eller tränat mot min första mara med optimala pulszoner hit och dit hade jag inte varit löpare i dag. Det vågar jag säga på rak arm för jag vet vad jag blir uttråkad av.
Mattias Jägstedt
1973 • Halmstad/Gullbranna
#43
•
18 februari 2014 kl 09:47
Gilla
Som nybörjare tycker jag faktiskt du kan strunta i allt som har med puls att göra. Det går att komma långt utan att någonsin bry sig om pulsen. Gå efter hur det känns, men se till att du tar det lite lugnare på de längre passen.

Hur lång tid det tar tills man kan springa en halvmara är väldigt individuellt men också till stor del beroende på vad man har för mål. Sen är det ju olika vad man menar med "helt otränad" också. Vissa kan ha problem att jogga 200m, andra "helt otränade" skulle klara 5 km utan problem. (Du tillhör antagligen den senare kategorin ;))

Men är målet bara att ta sig runt så krävs det inte särskilt mycket träning. Är målet att orka jogga hela vägen utan stopp (inga tidsmål) så tror jag många skulle klara det på 3-6 månader, kan dock vara bra att få in lite längre pass än en mil i såna fall.
Börjar man sätta tidsmål blir det sen en annan sak...
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#44
•
18 februari 2014 kl 09:59
Gilla
Marcus, det är klart det måste vara roligt att träna. Problemet är att det inte blir roligt om man blir skadad. Du hade ju en riktigt gedigen bakgrund som löpare från ungdomen. Men har man aldrig riktigt hållit på med löpning alls så finns det nästan ingen gräns för hur försiktig man måste vara när man startar upp. Jag höll på i flera år att försöka komma igång, men det blev skador på skador och överansträngningar hela tiden. När jag började jogga i 7-8 min/km så kunde jag börja bygga på något och ett par år senare så börjar jag närma mig 3 timmar på marathon.

Men visst är det så att man måste tycka att det är motiverande och roligt. För mig innebar det att våga ta det lugnare eftersom jag då klarade mig från skador och överbelastning. För någon annan är det kanske något annat.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#45
•
18 februari 2014 kl 10:06
Gilla
GLE: Jag ville bara poängtera den biten lite extra.

För mig var det roligare att genomföra mina pass i omstarten som intervallpass än att jogga extremt långsamt. Springa-gå-springa-gå. Hade jag försökt tvinga mig att springa extremt långsamt och extremt kort från start hade det inte blivit någon mer löpning för mig.

Jag hade trots allt lagt på mig 30 kg sen jag var junior och var tvungen att ta det försiktigt jag med. Jag hade en del kunskap om löpträning men mina leder, muskler och senor hade inte utsatts för löpbelastning på typ 10 år.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#46
•
18 februari 2014 kl 10:07
Gilla
Jag instämmer med Gabriel, ta det lugnt och satsa på att bygga upp kapillärnät mm i musklerna. När musklerna anpassar sig till löpning kommer din puls att sjunka relativt sett mot din löphastighet.

Man skiljer rent fysiologiskt mellan lokal och central kapacitet. Den centrala kapaciteten är hjärtats förmåga att pumpa ut syre till den arbetande muskeln. Denna kapacitet förbättras genom hårdkörning i tröskelfart. Men om man inte har den lokala kapaciteten med sig ute i den arbetande muskeln så eldar man för kråkorna. För att bygga upp den lokala kapaciteten i den arbetande muskeln, främst i form av en utbyggnad av det syretransporterande kapillärnätet (små tunna blodkärl ), krävs omfattande träning och långa arbetstider. För att så småningom kunna springa fort måste man springa långsamt.
Morgan Engström
1980 • Södertälje
#47
•
18 februari 2014 kl 10:14
Gilla
Många bra synvinklar, väldigt tacksam över att folk tar sig tid och dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser (det är ju trots allt därför jag ställer frågan här)

Jag har ett visst "behov" av att känna mig ordentligt trött av min träning
Om jag kommer hem och känner att jag har massor med krafter kvar så känns det som jag fuskat...

Det är bara en psykisk grej, men jag vill självklart inte att det ska gå ut över min fysik (skador).
Tror att tipset som någon gav ovan, skulle vara något för mig. Köra en längre sträcka i långsammare tempo för att sedan spurta sista biten. Då kan jag nog lura mitt psyke att jag har kört ett riktigt hårt pass. =)
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#48
•
18 februari 2014 kl 10:20
Gilla
En grej som också ligger på det psykologiska planet är att förstå och veta vilket syfte du har med varje pass. Då kan det vara lättare att motivera sig i alla riktningar. Om jag t.ex. vet med mig att ett pass har ett återhämtande syfte hjälper det mig att hålla ner farten.
Morgan Engström
1980 • Södertälje
#49
•
18 februari 2014 kl 10:29
Gilla
Hmm, intressant.
För mig så är återhämtning mer synonymt med att ligga i soffan och spela tv-spel =)
har aldrig funderat över att gå ut och träna i återhämtande syfte.

Kanske ska anamma den mentaliteten.. men då är risken överhängade att jag kommer öka min träningsdos markant =)=)

Skämt åsido. Jag förstår vad du menar, ska försöka införa ett pass "återhämtning" av de som jag redan ger mig ut.
Ungefär som jag gjorde i söndags, kände mig allmänt trött (både fysiskt och psykiskt) så jag pallade inte att gå ut och springa. Tog en lång promenad i stället. var ganska skönt.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#50
•
18 februari 2014 kl 10:33
Gilla
Man ska inte underskatta promenad för att stärka benen. En så fin löpare som Paavo Nurmi hade promenader som inslag i sin träning och om jag inte minns helt fel har Marius Bakken med promenader i sina träningsprogram för motionärer.
Morgan Engström
1980 • Södertälje
#51
•
18 februari 2014 kl 10:47
Gilla
Det är det som är lite min tanke. Jag har som sagt promenerat hundratals mil de senaste åren, så jag tror att min ben står pall för en hel del (även om belastningen är lite annorlunda vid löpning)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.