3 augusti 2008 kl 12:15
För att sammanfatta:
Det finns löpare som springer negativa splits i tävlingslopp och tycker fungerar bra, och det finns dem som springer jämna splits genom hela loppet och förespråkar det. samt dem som springer snabbare den första halvan och sedan stumnar på slutet.
Den förstnämnda gruppen (grupp 1) startar ju inte överdrivet långsamt eller ökar MASSOR den andra halvan, men ändå tillräckligt för att tycker att det är värt besväret.
Den andra gruppen (grupp 2) håller sin fart och kanske spurtar lite på slutet och känner att de gjorde ett "väldisponerat lopp" på, förhoppningsvis, sin maxfart för distansen, den dagen.
Den tredje gruppen (grupp 3) springer aningen för fort och orkar inte hålla tempot på slutet. Här finns även maralöparna som av andra skäl springer lite långsammare den andra halvan. Muskelutmattning, vätskebrist eller bara det faktum att maran är jävligt lång på slutet, take your pick.
Hur man än gör så finns det en gräns där man startar FÖR hårt för att kunna genomföra loppet på ett tillfredställande sätt; dvs tappa mer tid på slutet, "under sin skamgräns relaterat till en för hård start" skulle man kunna säga. Dessa löpare tillhör ju inte någon av grupperna ovan menar jag.
Här kommer finalen och min poäng:
Skillnaden i sekunder per kilometer är ju mindre för en elitlöpare som redan springer så nära sitt max som han kan komma, jämfört med nybörjarlöpare som inte ligger på ett sekundnära km-snitt under ett tävlingslopp. De 6 procenten i studien har alltså ätits upp av det faktum att man blivit så pass mycket bättre att marginalerna inte finns.
Självklart finns här variationer eftersom man tävlar på så många olika distanser. Det intressanta är dock att elitlöparens snitt är konstant oavsett distans, kom ihåg, han/hon ligger nära sitt max. Nybörjarlöparens km-snitt kanske är hyggligt jämnt (förutsatt att han/hon tillhör grupp två) under ett 5-kmlopp MEN på maran skiljer det helt plötsligt massor av sekunder/km vid olika stadier av loppet.
Man kommer i mål samtidigt som "Åke" eller "Greger", det spelar liksom ingen roll, medan skillnaden i sekunder för elitlöparen innebär, som Seinfeld sa; "Greatest guy in the world" eller "Never heard of him".
I studien använder man föresten löparband och då är det ju piece of cake att reglera farten, det gäller inte i verkligheten.