15 februari 2014 kl 19:36
2012... Jag hade på mig tjocka långtights, t-shirt, vindjacka, mössa , vantar, och en sönderklippt sopsäck vid starten för att slippa börja springa blöt.
Jag frös inte så värst mycket första halvan, men sista 2milen var hemska, jag har aldrig i hela mitt liv frusit så mycket. Det var tomt utefter bana, inte alls mycket publik, vilket gjorde det lite tråkigt.
Trotts allt så gjorde jag ett suveränt lopp, och fick ett nytt PB på 3timmar och 11minuter..
1. Vet fan, jag frös, bet ihop och flyttade det ena benet framför det andra, allt för att komma i mål så fort som möjligt. Dom som springer långsammare måste rimligtvis frysa ännu mer, eller iallafall längre tid.
2. Tänka framåt. Jag brukar lägga upp maran i 5km etapper. Men andra ord, åtta etapper + ett par kilometer. De första 25k så kör jag bara. När jag passerar 25k och det börjar kännas lite tungt, tänker jag "nu är jag inne på etapp nummer 6, när jag passerat denna är jag inne på 7an och det är bara en kvar...
Det kan låta lite märkligt, men det fungerar bra för mig att tänka så...
Nu i efterhand så är det rätt roligt att ha sprungit Stockholm marathon under de förhållandena. Jag skulle lätt springa under samma förutsättningar igen, men hoppas verkligen på att vädret är mer som 2013 års mara nästa år.