29 januari 2014 kl 15:12
Det jag märker som brukar springa en hyfsat kuperad slinga och försöker hålla mig under 150bpm är att om jag tar det lugnt i uppförsbackarna, och därmed inte låter pulsen sticka iväg, då går hela passet snabbare än om jag skiter i klockan och joggar i backarna (men försöker hålla under 150 på resten). Vilka lärdomar som är rätt att dra av det vet jag inte men jag tänker att samma kanske gäller när jag springer nära max. Ta det lugnt i uppförsbackarna och ta igen det nedför och där det är platt.
Att ta det lugnt och kanske gå i uppförsbackarna gör att jag samlar på mig lite energi och dels springer snabbare än annars plus att jag kan springa längre utan att den upplevda ansträngningen höjs. Du får väl helt enkelt känna efter vad som känns bäst för dig, tror inte det är något stort drama oavsett vilken metod du väljer.
De flesta saktar ju ner litegrann om backen är tillräckligt brant, om man inte sprang så fort ens innan backen så innebär ju fartsänkningen gångfart :) Kan inte tänka mig att det gör någon större skillnad att hasa sig fram joggandes eller gå i rask fart.
