Löpning Träning 20 inlägg 5897 visningar

Om kroppen efter 50

1962 • Alunda
#1
26 januari 2014 - 16:54
2 Gilla
Idag när maken och jag sprang vår söndagsrunda började vi diskutera skillnaden i kroppen nu och för bara tio år sen. Vi har båda nyligen passerat de 50. Vår ambition är inte att bli några maratonlöpare eller ens särskilt snabba, utan vi springer för konditionens och hälsans skull. Vi känner båda att det gör nytta i vardagen och att vi orkar mer.
Men - vi konstaterade under diskussionens gång att den kroppsliga förändringen har varit större mellan 40 och 50 än mellan 20 och 40 - och då tänkte vi på kondition, stelhet, vad man orkar o.s.v.
Det skulle vara intressant att höra andras reflektioner kring detta.
Jag tycker alla här på sajten förtjänar en stor eloge, oavsett syftet med löpningen. Visst är vi duktiga. :)
1956 • Bäckefors
#2
26 januari 2014 kl 17:07
Gilla
Visst är det så att åldern tar ut sin rätt och här på Jogg är det en del inlägg om ålders inverkan på löpningen.
Jag försöker inte tänka så himla mycket på detta utan tränar/tävlar på för att jag kan och tycker det är roligt. Det tjänar inte så mycket till att oroa sig för det oundvikliga åldrandet. Förra året satte jag pb på flera lopp och sträckor, det beror nog mest på att jag var ännu sämre förr men visst är det kul med en kurva som pekar uppåt fast man snart är 60.
1965 • Kungsholmen
#3
26 januari 2014 kl 17:13
1 Gilla
Gisela: Jag är inte riktigt 50 än men jag håller nog med om att det kroppsliga förfallet har accelererat speciellt de senaste 5-10 åren även om jag hittils motverkat det med hårdare och hårdare träning. Men styrka, stelhet och just att det ibland gör mer ont i kroppen av att bära och släpa på saker hör till saker som försämrats på senare år.
Däremot blir jag fortfarande snabbare och snabbare om även i små steg och mycket pga att jag glömt hur snabb jag var i 20-års åldern :-)
1960 • Södermalm
#4
26 januari 2014 kl 17:30
1 Gilla
Den försämring som sker är ändå så liten att den är enkel att kompensera med mer träning, om man inte har haft väldigt hög träningsdos innan. Jag märker att kroppen inte svarar riktigt lika snabbt på träning, dvs förbättring går lite långsammare, men det är ju bara att ha lite tålamod. Jag är utan tvekan i mitt livs form vad gäller löpning. Men man måste vara extra försiktig när man ökar träningsdosen, för överansträngning verkar slita mer när man är äldre. Ökar man försiktigt och lyssnar på kroppen så är det inget problem.
_
_
#5
26 januari 2014 kl 17:39
Gilla
Med samma träningsmängd då som nu skulle man säkert ha varit riktigt bra för 25 år sedan. Tror mig trots allt vara i bättre form nu än för, säg, 10-15 år sedan.
Men, om man vågar säga det i detta forum, längdåkningsträning är mer "allround" för kroppen än enbart löpning ;-).
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#6
26 januari 2014 kl 18:22
Gilla
Tävlar i M60 i år och räknar kallt, om inget oförutsett inträffar, med att persa på maran. För mig är det uppvärmningsfasen som ökat. Måste nu hålla på minst 4-5 km innan jag kommer upp i varv. Annars är det bara att köra på. Tränar bara varannan dag. Passar mig bäst.
1963 • hunnebostrand
#7
26 januari 2014 kl 18:29
Gilla
Kan konstatera att stelheten är påtaglig men konditionen är hyfsat intakt.Har nu åkt på en skada så har börjat rehab med mängder av stretch där vissa övningar som man fuskat med är en väldans skillnad mot låt säga 15 år sen. En övning jag återupptagit klarar jag inte ens att genomföra.Den att sitta som en skräddare o trycka knäna mot golvet.Jag trillar baklänges men men får jag rehabträna nån månad till kanske jag klarar det
Tanja Werner
1968 • Malmö
#8
26 januari 2014 kl 19:20
3 Gilla
När jag tränade Juijutsu ett tag sedan träffade jag den 90-åriga ledaren en gång. Han kände igen mig efter ca 6 månader: vad kul att du har fortsatt. Jag får ju nya vänner varje dag, eftersom jag inte minns... Sedan tog han sina 10 dan! Med 90!!! Sååå imponerad jag är av den där mannen!!! Slutsatsen: se till att hålla kroppen o knoppen rörlig, så "löser" sig det där med åldrandet. Men klart, vissa saker är inte lika lätta längre. Men andra saker blir enklare...
Stefan Nilsson
1953 • Lund
#9
26 januari 2014 kl 20:54
2 Gilla
Jag började löpträna vid 52, sprang min första mara vid 57. Förra året fyllde jag 60. Det var ett tag sedan jag var 50. Då vägde jag 14 kilo mer. Träningen då, och tidigare, bestod möjligen av en cykeltur och ett gympapass då och då. Så...visst...jag har inga personliga erfarenheter av att ha sprungit sub-40 minuter på milen i ett tidigare liv. Det kanske hjälper mig att inte grubbla så mycket över åldrandeprocessen.
Förra året hade jag högsta snitthastigheten på löppassen av alla de 7 år jag reggat pass på jogg.se. Självklart kommer åldern förr eller senare att ta ut sin rätt, men tills dess så kör jag på! Har i och för sig modifierat mitt träningsschema en del de senaste året. Har större andel - ganska exakt 50% - icke-löpning (huvudsakligen styrka och gruppgympa). Föreställer mig att det hjälper en att bli av med stelheten och att förebygga skador....samt gör en till en bättre löpare. Sedan tänker jag mer på vad jag äter (...men det är ett rätt nyfunnet intresse...:-) ).
1962 • Alunda
#10
26 januari 2014 kl 22:49
2 Gilla
Tack för era svar! Inspirerande att läsa. Det är ju inte så att jag grubblar ihjäl mig på ålderns inverkan på kroppen - det är väl mer så att jag vill lära mig mer om hur kroppen fungerar i den här åldern för att kunna friskvårda mig så långt jag kan. Så det var verkligen kul att läsa att det går att uppnå resultat med sin träning även i den här åldern - alltså, att man inte bara kämpar för att bibehålla status quo utan faktiskt kan bli bättre.
Peter: Kul att läsa att du blir snabbare och snabbare. Att träningen fortfarande ger effekt. Det var väl kanske lite det jag var ute efter. Och Staffan: Imponerande, lycka till med maran! Det du skriver om att uppvärmningsfasen ökat känner jag igen. (Även om jag inte tränar på samma nivå som du.) Tar mycket längre tid innan kroppen vaknar. Och även det du skriver, Stefan, är inspirerande, att du började löpträna vid 52. Då finns det hopp :). Jag har ju absolut inte tänkt ge upp, kul också att läsa om den 90-årige jiujitsutränaren, Tanja. Härligt! Nu har jag bra saker att tänka på nästa gång jag ger mig ut och benen känns som stockar. :)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#11
27 januari 2014 kl 08:15
Gilla
Något som blir allt viktigare är att träna styrka och smidighet. Att man får lite krämpor får man dessvärre stå ut med. Men med rätt träning så kan man i princip träna varje dag. Variation är nyckeln till ett aktivt liv för oss "Seniorer".
1954 • Falun
#12
27 januari 2014 kl 08:26
Gilla
Jag är lika gammal som Staffan och tränar rätt bra, oftast 6 dagar i veckan. Men så värst mycket stelare än förr är jag inte. Och behöver heller inte så lång uppvärmning innan jag kan köra på för fullt. Men 1km vill jag nog ändå ha nu för tiden. Kör styrka minst 1 dag per vecka.
Johnny Bråttom
2007 • Stockholm
#13
27 januari 2014 kl 15:38 Redigerad 27 januari 2014 kl 15:39
Gilla
Min totala hälsa är nog bättre än för 10-15 år sen framförallt beroende på seriös styrketräning. Konditonsmässigt är jag klart sämre än när jag var 20 men ändå helt ok. Styrkemässigt är jag mkt starkare. Är rörligare och har mindre ont än för 10 år sen oxå.

Är 47 år.
Anders Hasselgren
1969 • Göteborg
#14
28 januari 2014 kl 11:32
Gilla
Jag är ju så väldigt ung, bara 44år, men jag kanske ändå kan få yttra mig. Skulle tro att styrka, sånt jag slarvar lite med nu (tunga lyft med skivstång för lår och vader) blir viktigare med åren. Lårmuskler förtvinar värst av alla muskler vid högre ålder och märks ofta av först av allt i åldrandet. Första små tecknen brukar vara att det är svårt att komma upp ur soffan. Så träna lår på gym, det tror jag på!
1963 • Åtvidaberg
#15
28 januari 2014 kl 13:06
1 Gilla
Jag började träna vid 50 så jag vet inte. Det jag märker skillnad är att förr behövde jag inte röra ett finger och ändå kunna knyta skorna själv. Nu behöver jag träna för att kunna göra knyta skorna själv.
1964 • vedevåg
#16
29 januari 2014 kl 09:02
3 Gilla
Hej! Anledningen varför jag började röra på mig(ifjol) var att jag ställde mig på vågen och den visade 105 kilo.Vill inte tillhöra 100 kilos klubben men det intressanta är att innan jag ställde mig på vågen var jag kände att något inte stod rätt till exempel när jag gick så kände jag att det inte var riktigt som för 10 år sedan och började fundera på hur man mådde på riktigt och svaret fick man när man gick upp på vågen.Mår idag mycket bättre och tycker det mesta går lättare efter man började gå ner i vikt(idag 94 kilo och målet är 85-87kilo).Är förvånad hur man snabbt började må bättre när man väl satte igång och tror att ett för mycket stilla sittande är mer negativt för kroppen än man tror.

Soffor och mysbyxor borde förbjudas.
1952 • Varberg
#17
31 januari 2014 kl 15:43
Gilla
Från 50 års ålder då jag började springa mer, fram till förra året förbättrat min löpning då jag hade flera mil-lopp under 45 min. Man får vara noga med att ha en bra och energieffektiv teknik för det blir lite känsligare med skador och den maximala syreupptagningen kan förstås inte nå samma nivåer. Jobbar med övrig träning som styrka och stretch. Skador tar lite längre tid att läka.
Det var väl positiva vibbar till alla ungdomar i denna tråd :-)
Jörgen H
1968 • Trelleborg
#18
31 januari 2014 kl 17:32
Gilla
Jag som bara är 45 år och har tyvärr styrketränat i mina yngre dagar på ett sätt som inte är bra. Jag till och med tävlade i Bodybuilding och det som sliter är tunga vikter och få reps. På mig har det slitit Knä och Höft och Axlar och de förstnämnda känner jag av om jag skulle träna för mycket och springa för långt. Jag har känt att 12 km är gränsen på ett pass vad jag klarar av.
Och någon styrketräning nu kör jag inte utan jag kör min 1-2 ggr joggning i veckan och tränar de passen till de 2 loppen jag ska ställa upp i.
Och då har jag satt ett mål på under 60 min på Yddingeloppet på 12 km. och det andra som är 10 km terräng ska bli under 49 min.
Kör jag asfaltslopp så är det under 46,24 som jag gjorde på Trelleborgs loppet.
Då är jag nöjd.
Tore Axelsson
1957 • Torsby
#19
1 februari 2014 kl 13:39
Gilla
Då jag åter började träna vid 51- års ålder trodde jag att mina kranskärl var täta! Det gick oerhört tungt att löpa endast i lågt tempo. Men efter att nu ha tränat några år så kan jag konstatera att det inte var kranskärlen som var täta, utan endast min kropp som var otränad och degig. Den stora skillnaden mot yngre år är att steget kring farten runt "mjölksyratröskeln" är mycket kortare. Utgångsfarten måste anpassas mer vid tävlingar - annars sitter syran hårt i muskulaturen.
Grundreceptet är dock lika om man är gammal, eller ung: mer och hårdare träning ger resultat.
Helene Kolseth
1963 • Falun
#20
1 februari 2014 kl 16:49 Redigerad 1 februari 2014 kl 16:51
Gilla
Lustigt nog sprang jag ett stadslopp för ett par år sedan på exakt samma tid som för 30 år sedan. Men egentligen var det inte så bra, för jag var inte snabb som ung heller, fast vid det senare var jag (dumt nog) bakis och hade en trasig minisk.

Numera är minisken opererad och jag har jobbat på att förbättra tiden och konditionen. Fick lite problem med andra knät och hälsporre på samma sida, men sedan jag slutade springa på asfalt har jag hållit mig skadefri!

F.ö. hade jag cirka 15 års uppehåll från löpningen när mina barn var små, så det var rejält tråkigt innan konditionen var tillbaka. Jag sprang inte långt när jag var ung men nu tänjer jag på gränserna hela tiden. Det sägs att man blir bättre långdistanslöpare ju äldre man bli :)

Jag började träna crossfit också på allvar förra året, gick från vanlig motionär till att tävla och träna 4-5 ggr/vecka (förutom löpning, simning, skridskor o.dyl).
Är starkare än när jag var ung. Men, jag säger som ett par av er andra här, förbättringarna gå långsammare än för de yngre. Kul är det iaf och jag har stor nytta av styrkan och konditionen i vardagen. Styrkelyft är bättre än ansiktslyft! ;)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.