Löpning • Träning • 8 inlägg • 6410 visningar •

Börjar nästan få fobi för tidtagning på milen hjälp!!!

Therese Carlsson
1997 • gräfnäs
#1
•
12 januari 2014 - 15:18
Gilla
Har väl nästan fått fobi på tidtagning på milen, senaste gången jag sprang ett lopp på den sträckan så sprang jag 2 km för långt tror jag och sedan dess har jag aldrig mätt tiden. Ska jag försöka satsta på lite längre sträckor eller hur ska jag bota det här och springa utan tidtagning för mig är inget val faktiskt, är tävlingsmänniska och det skulle nog aldrig funka. Jag vill ju att det ska gå bra på något lopp och jag hoppas jag verkligen inte tränar för lite för att nå någon bra tid. Så kan någon ge mig något fint och snällt tips kanske?
Ola Svensson
1979 • Asarum
#2
•
12 januari 2014 kl 16:52
Gilla
Mitt tips är att springa många millopp i år och välja ut ett par som du "satsar" på och låta de andra vara kvalitetsträning.
Allie K
1974 • Knivsta
#3
•
12 januari 2014 kl 16:58
2 Gilla
Eller så låter du bli att springa lopp om du mår dåligt av det. Eller springer någon annan distans, som inte känns lika laddad.
#4
•
12 januari 2014 kl 20:13
Detta inlägg har raderats
Johan Kling
1984 • Stockholm
#5
•
12 januari 2014 kl 20:13
Gilla
Om det stämmer att du sprungit 14 mil hittills iår så behöver du knappast oroa dig för att vara dåligt tränad (det är siffror de flesta av oss bara drömmer om). Vad gäller tider så är det ju alltid relativt. Du kanske inte vinner loppet men det gör ingen av oss (nästan). Så om du gör ditt bästa, varför skulle du inte vara nöjd med din tid?

Men om du tycker det är jobbigt så ta nån annan distans bara.
Johan Kling
1984 • Stockholm
#6
•
12 januari 2014 kl 20:27
Gilla
Sry för dubbelpost. Om man är missnöjd med sin miltid så är det ju dessutom så fantastiskt som att man kan göra ett nytt försök i ett nytt lopp sen.

Om du får ångest av det så låt bli. Men om du vill, tänk att: vad är det värsta som kan hända?

Alla måste acceptera att någon är bättre, så då handlar det ju bara om vem man jämför sig med. Så försök att jämföra dig med bara dig så känns det säkert lättare.
Anders Wilkes
1977 • Älekulla
#7
•
12 januari 2014 kl 20:55
Gilla
Det är svårt det där med målsättningar, har delvis hamnat i samma fälla. Så fort jag sprang mitt första millopp så fick träningen en annan inriktning och för min del tog det bort det nöjet jag fann med löpningen när jag började. Jag tror det är viktigt att försöka ha flera mål. Till exempel kan det vara som jag började. 1 För att inte somna på soffan klockan 8 på kvällarna, piggare alltså. 2 Att orka leka med barnen 3 Att "bara" komma ut i språren två gånger i veckan, mitt bästa mål. Ett mål jag kan nå varje vecka! Finessen är att mål 1,2,3 duger gott och de andra prestationsmålen med mil, halvmara och så småningom ultra distans får inte riktigt lika stor betydelse då de inte är de enda. Det är mitt tips, fler mål som med löpningen som inte kan mätas med timmar, minuter sekunder allts, hoppas "it makes sence"...
Niklas Månsson
1971 • Alingsås
#8
•
12 januari 2014 kl 21:31
Gilla
Risken med att laborera med olika mål/sträckor är kanske att du istället för en fobi får flera men det kan väl inte skada med ett försök? Jag är säljare, på jobbet mäts jag i allt och hela tiden. Man skulle kunna tro att det gett mig en avsky för mätningar men jag kunde inte ens handla på ICA utan att sätta ett mål(ex 30 varor på under 30 min inklusive in- och utcheckning). Därför är jag kanske inte den som ska ge råd men på sistone har jag provat att springa med vänner som jag vet har något lägre kapacitet än jag själv och dessutom låtit dem stå för tidtagningen(eller tar inte tid alls!). Prestigen försvinner helt, det blir bara en skön löptur. När man springer på egen hand, med löparklockan, finns det ju inte mycket annat än tävlingsmomentet kvar....
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.