Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 78 inlägg • 1904 visningar •

Varför sätter nybörjare ribban så högt?

Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#1
•
28 juli 2008 - 16:51
Gilla
Tja, ämnesrubriken säger väl allt men kanske krävs en närmare förklaring.
Jag undrar varför det ofta (alltid?) är så att nybörjarlöpare sätter ribban så ENORMT högt?
Jag förstår att halvmaran (för det är oftast den) lockar och att man gärna vill känna att man klarade av den långa distansen, men jag är nyfiken på varför de kortare loppen överges utan så mycket som ett övervägande om att delta? Det är konstigt hur många det är som först springer halvmaran för att SEDAN komma på att de vill springa personbästa på 5-10km också.

Vad jag vill komma till är förstås att slå ett slag för kortare distanslopp och träning för dessa, som kan vara nog så jobbig och strävsam utan att köra tremilapass på helgen och äta 8kg pasta inför maran =)
Att ha som mål att genomföra kortare lopp FÖRE man ger sig i kast med halvmaran tror jag skulle rädda mången knäckt nybörjarlöpare, men kanske har jag fel?
< < < 1 2 3 4 > > >
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#41
•
29 juli 2008 kl 10:45 Redigerad 29 juli 2008 kl 10:49
Gilla
Men Ann, hur många tävlingar över 5-10km har du deltagit i, och hur har du förberett dig för dessa?
Samma fråga till Maria, hittar inga miltävlingar i din "dagbok"

Missförstå mig inte, jag försöker locka fler att springa kortare lopp OCKSÅ!
Jörgen Lind
1977 • Falkenberg
#42
•
29 juli 2008 kl 11:00
Gilla
Jag tycker att man som nybörjare skall skilja på tävlingar man ställer upp i.
De tävlingar man bara "försöker ta sig runt" som en del säger och de tävlingar som man försöker pressa tider.
De sistnämnda, när man försöker pressa tider, då skall man vara helt slut annars har man ju inte tagit i ordentligt. Man återhämtar ju sig ganska fort om man är vid god vigör.

Är själv färsk nybörjare och har just nu inga tankar på halvmara förrens jag kapat 40 min på milen. Som gammal fotbollspelare så vet jag att det är bara mkt hård träning som gäller för att uppnå sina mål.

Fullt fokus på uppgiften!
Jörgen Lind
1977 • Falkenberg
#43
•
29 juli 2008 kl 11:08
Gilla
Det måste vara skoj oxå annars dör motivationen! Det är i mina ögon det allra viktigaste !

Ha en trevlig dag alla joggare nu är det beachen som gäller
Jonatan Ahlstedt
1987 • Lund
#44
•
29 juli 2008 kl 11:55
Gilla
Tergat:
Självklart är det en minst lika stor utmaning att träna för att springa snabbt som för att springa långt. Varför många lägger fokus mer på distansen och inte på att få fina tider etc är svårt att svara på. En undersökning skulle nog sitta på sin plats!
Roger Elimä
1978 • Enköping
#45
•
29 juli 2008 kl 12:05
Gilla
Tror det handlar om upplevelser. Att tävla på 100- 5000 m är säkert trevligt. Men tempot för högt och ingen särskild äventyrskänsla.

Att springa maran gör ju att man får uppleva och se mycket. Somkj jag var inne på tidigare. Skulle aldrig åka till Dalarna för att där ställa upp på ett skidlopp på 5 km!

Heller inte till New York för att springa 3 000m. Loppet är slut för snabbt.

Springer själv mest korta lokala tävlingar. Marathon här hemma skulle inte kännas lika intressant.
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#46
•
29 juli 2008 kl 12:18
Gilla
Ptja, jag håller inte med dig om någonting i ditt inlägg Roger, men där skiljer vi oss väl åt antar jag.

Har läst igenom tråden nu, och några tänkbara anledningar finns det till att de små loppen överges, och hur de arrangeras är nog den anledningen jag tror mest på. Klubbarna måste helt enkelt marknadsföra sig och "sina" lopp på ett bättre sätt. Kanske måste fler av oss motionärer ansluta oss till lokala klubbar (inte för att förringa IK Jogg.se förstås men ni förstår hur jag menar) och själva bidra till detta ideella arbete?
Det tänker i alla fall jag göra.

Hoppas på fullsmockade anmälningslistor i kommande DM/VDM runt om i landet! Mer banlopp och kortare lopp åt folket!
Roger Elimä
1978 • Enköping
#47
•
29 juli 2008 kl 12:31
Gilla
En viktig aspekt i det hela är att man vid längre lopp har en helt annan ansträngningsgrad (mer muskleltrötthet istället.)

Tävlade på 4 mil skidor i vintras, i och med att tempot (trots maxning) är 3-4 min lägre än vid ett millopp, så kunde man hålla konversationer under loppet vilket höjde känslan. Sista milen blir såklart jobbig men det är dock bara 1/4 av loppet.

På ett millopp så ligger min snittpuls på ca 185-190. Då skulle jag aldrig ens fundera på att prata.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#48
•
29 juli 2008 kl 12:47
Gilla
Tergat: Nej, tyvärr så har jag inte fått mig till att delta i nån mil-tävling, eftersom jag tycker det är obehagligt och jobbigt att springa en timma i tröskeltempo, vilket det väl blir om man inte bara vill ta sig runt. Och springa att millopp bara för att ta sig runt när man vet att man med lätthet klarar att springa en mil känns ju inte som nån vidare utmaning.
Ett mål för mig är just att träna så pass mycket tempo att jag vågar mig på ett snabbare lopp, men hur jag än bär mig åt blir jag övertränad (som nu) så fort jag ger mig på lite mer kvalitets-träning. Tycker det är jättesvårt, så kom gärna med tips!
Roger Elimä
1978 • Enköping
#49
•
29 juli 2008 kl 12:55
Gilla
Håller med dig Maria. För att springa längre sträckor kan man många gånger helt slippa de jobbiga tempopassen och intervallerna.

Sprang en 5 km tävling förra sommaren. Kändes som lungorna skulle sprängas från start till mål. Ingen vidare löpupplevelse.

4-milsloppet på skidor i vintras var mycket skönare. En helt annan upplevelse. Antar att ett marathonlopp också är det förutom de sista kilometrarna men då handlar det om muskeltrötthet i stället.

Dessutom kan man njuta av omgivningarna vilket man inte kan på kortare tävlingar.
Sven Andersson
1966 • Kista
#50
•
29 juli 2008 kl 12:59
Gilla
Men en utmanimng är väl att pressa sig bortom sina gränser! Att hasa sig runt en mara på fem timmar är väl ingen utmaning om man njuter av det!
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#51
•
29 juli 2008 kl 13:20
Gilla
Maria; gå med i en klubb och träna intervaller och annan kvalitet tillsammans med andra löpare. Många säger, jag vet inte själv, att det har hjälpt dem framåt med löpningen enormt mycket.
Allie K
1974 • Knivsta
#52
•
29 juli 2008 kl 14:12
Gilla
Men om problemet är att Maria blir övertränad när hon ger sig på mer kvalitetsträning hjälper det väl inte att gå med i en klubb? Eller hur tänker du, Tergat, kanske har du rätt? Men det brukar väl vara så att när man tränar med en klubb brukar det hjälpa en att pressa sig hårdare och det kanske inte är vad hon behöver om problemet är att hon brukar pressa sig för hårt.

Har inte läst alla inlägg i diskussionen men angående varför många nybörjare vill springa långa sträckor på tävling tror jag att det är för att de flesta inte kan springa varken korta eller långa sträckor särskilt fort och då tycker de att det är en större "merit" och mer imponerande inför sig själva och andra att springa en mara, än att springa t ex femman på 30 minuter. På mig imponerar det dock mycket mer att springa femman under 20 minuter än att springa maran på fyra-fem timmar eller mer. Tror vem som helst kan springa en mara bara man tränar för det och är frisk och inte väldigt, väldigt överviktig, men vem som helst kan inte klara 5 km under 20 minuter.
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#53
•
29 juli 2008 kl 15:09
Gilla
Förhoppningsvis har klubben en bra tränare som man kan prata med och berätta om de bekymmer man har eller i alla fall vilka mål man har, och förhoppningsvis kan man få hjälp och stöd av denne tränare.
Kanske utför hon för hård kvalitetsträning, något en bra löptränare förstås upptäcker och kan stävja. Så menar jag.
Allie K
1974 • Knivsta
#54
•
29 juli 2008 kl 15:12
Gilla
Ok, det låter ju vettigt!
J.K.
1966 • Jönköping
#55
•
29 juli 2008 kl 18:03
Gilla
Varför nybörjare går direkt på (Halv-)Maraton och skippar hårdträning för 5- och 10k-loppen? Jag tog upp löpningen efter ett uppehåll på 12 år nu i våras och satsar på halvmaran nästa sommar. I mitt fall handlar det om skaderisk och tycke och smak. Det känns skonsammare för kroppen att satsa på uthållighet och grundstyrka med lugna distanspass istället för att rusa runt och köra intervaller, snabbdistanspass osv i jakt på rekordtider på kortare distanser. Sedan lockar det lugna långdistanstempot mig mer, känns mer avkopplande och friskvårdsinriktat. Att orka springa 2-4 mil i "normalt" löptempo känns som en lagom utmaning. Att ställa upp i 10k-lopp utan att verkligen försöka pressa tiderna känns däremot lite poänglöst.
Sven Andersson
1966 • Kista
#56
•
29 juli 2008 kl 21:00 Redigerad 29 juli 2008 kl 21:07
Gilla
Men det resonemanget gäller ju helt analogt även med halvmaran (och maran), J.K.
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#57
•
29 juli 2008 kl 21:48
Gilla
Men allvarligt talat J.K. visa mig relevant stöd/referenser för att träning för 5-10k skulle innebära en större skaderisk än träning för halvmara.

Tycke och smak - helt OK och ett godtagbart argument, men skaderisken, nejnej det tror jag inte ett dugg på.
Vad gäller tempot: långpasstempot skiljer ju sig inte åt mellan maraträning och 5k-träning.

Tror du verkligen att du efter ditt första halvmarathon inte kommer vilja pressa den tiden i nästa lopp?

Slutligen, titta i Szalkais träningsprogram för halvmaran; där finns intervaller och snabbdistanser precis som i alla andra program. Sedan om man springer sådana pass eller inte är ju upp till var och en, men träningen för oss motionärer skiljer sig inte så mycket åt. Bara LÄNGDEN på passen.
Jag upplever det MYCKET skonsammare för kroppen att träna för kortare lopp än när jag tränade för maran i våras.

Edit; stavfel.
J.K.
1966 • Jönköping
#58
•
29 juli 2008 kl 21:57
Gilla
Sven Andersson: Osäker på vad du menar med att resonemanget gäller helt analogt även med halvmaran och maran. Hur som helst så menar jag att för mig så är en lagom utmaning som nybörjare att träna upp mig så jag kan springa 2-4 mil i "normalt" löptempo (då menar jag någonting i stil med 5-6 minuter/km). Att träna upp mig att springa 5k - 10 k i detta tempo skulle ta 2-3 månader om jag tar det lugnt och inte forcerar träningen. Ingen större idé att ställa upp det som mål alltså. Min poäng är att det på 10k och kortare distanser tämligen direkt slutar handla om att bygga uthållighet och istället börjar handla om fartträning, med träningen upphackad av tidtagarur, intervaller, "tusingar" osv. Jag ser ingen större vinst i att kunna springa 10k på t ex sub 40 min, men vill gärna bygga en god uthållighet och slitstyrka. Visst kommer man till en punkt även på halvmaran eller maran där det blir självklart att man orkar distansen och det börjar handla om att jaga tider, men det dröjer längre tid. När det inträffar har man förhoppningsvis byggt upp en god aerob grund att stå på. Kanske handlar det om vilken utmaning man vill ha: orka längre sträckor eller kunna springa en sträcka på kortare tid? Många med mig kanske helt enkelt föredrar att träna uthållighet?
J.K.
1966 • Jönköping
#59
•
29 juli 2008 kl 22:19 Redigerad 29 juli 2008 kl 22:21
Gilla
Tergat: enligt min åsikt så hör Szalkais program inte hemma här. Jag talar om nybörjare som tränar för att klara distansen halvmara/mara. Där krävs ingen träning i högre tempo.Det är inte långpassen jag talar om. Skillnaden är intervallträningen som tämligen omgående krävs för att få ner tiderna på 5 K. Du betvivlar att intervallträning i högre tempo innebär en större skaderisk än lågintensiv träning? Låt mig säga så här: Vad låter vettigast: - en skadad 100-meterslöpare som tar ett par jogginrundor under rehabperioden eller en skadad promenerare som kör några omgångar i maxfart på 100-metersbanan?
Sven Andersson
1966 • Kista
#60
•
29 juli 2008 kl 22:22
Gilla
J.K.: Tergat förklarar bra.

Om du tror att man blir bra 10k-löpare (ja, även 5k-löpare) utan uthållighetsträning är du snett ute. Tvärtom, jag hävdar att uthållighetsträning är minst lika viktig som tempolopp/intervallträning för att gå under 40 på milen (utom möjligen för riktiga löpartalanger). Jag har av sett klara framsteg för mig själv på milen med ökad mängdträning, och speciellt rejäla långpass verkar vara klart bra att ha i benen. (Ja, jag gör i goda stunder en bit under 40).

Jag tycker inte distansen spelar någon roll, det är prestationen man siktar på (dvs målsättningen) per distans och person som avgör om det är en utmaning.

Jag tycker faktiskt det är märkligt (för att inte använda alltför stark vokabulär) att tycka att under 40 på milen har någon vits. Hur ska du kunna veta vad som är ett realistiskt mål för dig på halvmaran om du aldrig testar dig på kortare distanser? Hur ska du kunna planera din halvmara optimalt om du inte testat dina vingar först på kortare distanser? Det känns lite som lättja, faktiskt... att inte idas "ta smärtan" för att bli bättre.

Kan inte finnas många löpexperter som rekommenderar att INTE bygga underifrån med kortare tävlingar innan Den Prioriterade Tävlingen.

Men alla har sina egna preferenser och gör som de vill med sin löpning!
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.