Löpning • Övrigt • 9 inlägg • 7556 visningar •

Komma igång igen

Ulf Nyback
1965 • Geta
#1
•
2 januari 2014 - 19:07
Gilla
Varit borta från löpningen ett tag efter ett synnerligen jobbigt marathon här i Esbo/ Finland, där jag för första gången fick gå långa sträckor på slutet. Dessutom hade jag problem med ett betydligt svagare vänster ben än höger, känningar i knäet. Det kommer troligen från ryggproblem, problem med någon kota där, vilket innebär att jag nu kör magmuskelprogram för att stabilisera bålen, varannan dag. Hållit på med det sedan sommaren. Men motivationen har det varit lite si och så med. Har sprungit åtminstone ett marathon per år i tio års tid, så det gäller att inte ge upp.
Någon annan som någon gång känt det segt att börja löpträna igen? Vad har motiverat er?
Bulletproof
1981 • Stockholm
#2
•
2 januari 2014 kl 19:10 Redigerad 2 januari 2014 kl 19:12
Gilla
Jag har märkt att när jag tränar varje dag eller varannan dag så är det lättare att hålla igång än då när jag är borta i tre eller fyra dagar. Så, åtminstone för mig, är det svårare att komma tillbaka när jag gör större uppehåll. Det positiva i det är att man snabbt kommer in i banan igen när man väl börjar någonstans. Och har man varit borta ett tag så kan man börja smått och öka mer med tiden, det gäller bara att ha lite vilja och inställning. Om du väl tar det första steget så följer de andra ganska snart efter av sig själv.
Annica Kaufeldt
1973 • Stockaryd
#3
•
2 januari 2014 kl 19:37
Gilla
När jag hade en riktigt djup dal tog jag till appen "Zombies, run!" och lufsande mina 30-minutersuppdrag några gånger i veckan bara för att få veta hur det skulle gå. Distans, tid och allt annat var irrelevant. Jag samlade resurser till den lilla byn, jag sprang (lufsade) uppdragen och följde berättelsen. Rätt var det var hade det lossnat och jag sprang igen.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#4
•
2 januari 2014 kl 19:52
Gilla
Jag kraschade rejält efter Nice-Cannes i november, träningen hade gått segt på hösten mest p.g.a. lite småskavanker här och där. Loppet gick bra men var slitsamt och jag tror hela jag var inställd på att "ta ledigt" efteråt. Med nån runda i veckan sedan dess, så är det dags att komma igång igen, vintertrött o 5-6(!) kg tyngre än i somras. Jag kör som jag brukar och som är lite i analogi med Bolts tips ovan: springa två dar, vila en. Sträckorna på löpningen är inte låsta (men < 5 km räknas inte som löpning dock, mer som "svettades jag ner en omgång kläder för det här?) men springa 2/vila 1 är! (Nästan) Inga ursäkter godtas...
Ulf Nyback
1965 • Geta
#5
•
3 januari 2014 kl 11:10
Gilla
Tack för alla svar. Det där med att springa två dagar och vila en låter som något jag kunde pröva. Så gäller det väl att vara uppfinningsrik med vilka rundor man väljer också. Man borde väl sträva till positiva löpupplevelser. Svårast så här i början när man varit borta från löpningen en tid är väl det där att ta på sig kläderna och ge sig iväg. Har aldrig prövat att springa till musik. Jag är antagligen för mycket "old school" till det. Vill uppleva allt runtomkring mig. Skulle verkligen behöva komma igång med träningen igen, men kanske utan att sätta upp färdiga program som jag ska följa. Man har så stor nytta av att jogga: man mår mycket bättre. Så kanske jag till en början kunde skippa tänjningen efteråt, för att göra det lite lidrigare att komma igång. Det är säkert början som är värst.
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
•
3 januari 2014 kl 11:50
3 Gilla
För att komma igång från noll gäller det att släppa alla prestationskrav, även att det ska vara mer än 5 km. Kryss i almanackan när du sprungit, stretcha bara om du känner för det, spring/lufsa bara så fort som det känns glädjefyllt, som Nalle Puh, "Tidelipom, tidelipom..."
Ge dig själv en klapp på axeln när du tagit fram träningsklädeerna och en till när du fått på dem. Sen kan du börja med att gå, när du känner dig rörlig kan du öka lite för att småningom låta det övergå i jogg. Ingen klocka, upptäck nya vägar, spring in i små återvändsgränder du aldrig besökt, lyssna på trafikbruset, vinden och fåglarna. Det är icke-träning, frihet, bara för hälsans skull - du måste inte alls springa nåt mer marathon men du mår bra av att springa några gånger i veckan. Skulle du få lust att börja träna igen så är det OK, på med klockan bara, men det är OK att bara springa.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#7
•
3 januari 2014 kl 13:45
Gilla
Oldboy: Jag skrev bara om min metod, självklart anpassar man den som man vill och som det passar (eller gör nåt helt annat :-) ). T.ex. är ju springa 2 dagar - vila 1 med krav om minst 5 km ett riktigt dåligt tips om man börjar från noll, eller inte sprungit förut.

Men helt kravlöst skulle jag aldrig komma igång (det funkar kanske iofs med dina kryss i almanackan, där får man ju lite piska på sig...). Problemet är aldrig att springa tycker jag, man ångrar ju aldrig att man gjorde det när man väl tagit sig ut! T.o.m. den segaste rundan känns bra under och efter. Problemet är just det där med att komma till skott...

Med förbestämda träningsdagar så går det mycket lättare imho; omgivningen hjälper till istället för att underlätta beslutet om att skippa träningen; min fru börjar ofelbart fråga "vilken tid tänker du springa idag?" istället för "ska du...?" då jag har bokade dar.
Oldboy
1952 • Danderyd
#8
•
3 januari 2014 kl 21:18
Gilla
Thomas, vi är alla olika. Jag förstår dina poänger med att boka tider i förväg, särskilt det där med frun.....
Ulf Nyback
1965 • Geta
#9
•
4 januari 2014 kl 16:07
Gilla
Oldboy, det där låter väldigt mänskligt. Det är sant att man ska släppa alla prestationskrav i början. Förut brukade jag göra ett färdigt träningsschema åt mig, och sedan nästan slaviskt följa det. Nu räcker inte energin till det. Nu tänker jag liksom: om jag skulle ta och springa den där lätta 6 km:s sträckan nu i januari, så får jag se sedan. Förut sprang jag med pulsklocka och allt det där. Nu har jag lämnat bort den. Tycker att jag känner min kropp så bra nuförtiden. Och så vet jag att pulsklockan ändå inte hjälper så mycket när det blir tävling, och pulsen är hög, pga av adrenalin eller vad det är. det är säkert bra att börja nu i januari också, då det är som mörkast och svårast, för att sedan när det blir bättre före på våren kunna tänka tillbaka på den tunga träningen på vintern. kanske jag bara borde bestämma datumet då jag kör igång igen. Kunde planera in det då jag ändå ska ta mig till Stockholm på studieresa. Ett joggingpass är ofta lättare i en främmande omgivning. Jag brukar också tycka att det känns lättare om man på något vis kan belöna sig efteråt på något sätt, t.ex. genom att se ett bra tv-program eller gå ut och ta en öl. Det gäller bara att komma igång.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.