Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 88 inlägg • 14080 visningar •

Negativ split - någon?

David Epstein
1969 • Stockholm
#1
•
16 oktober 2013 - 23:08
Gilla
Jag har aldrig lyckats springa något lopp med en negativ split (dvs andra halvan snabbare). Detta både när det har gått segt och vid pers. Enligt vad jag har hört skulle ett lopp med negativ split innebära ett bättre slutresultat. Hur gör man? Jag har försökt att gå ut långsamt men jag tröttnar ändå på slutet. Ej optimalt tränad? Svårt att ge allt?
Era erfarenheter?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#2
•
16 oktober 2013 kl 23:20
Gilla
Har gjort liknande försök, och har heller inte lyckats. Jag tror att det i mitt fall är en kombination av att jag inte är tillräckligt tränad och att jag på gamledar inte är bekväm nog att ta ut mig för mycket.
Oldboy
1952 • Danderyd
#3
•
16 oktober 2013 kl 23:46
Gilla
Har också provar några gånger när jag ändå inte trott på PB. Men jag har haft för dålig disciplin, har ökat för tidigt (tänkt mig progressiv löpning). Enda gången jag lyckats var när jag tog Lidingöloppet som ett långpass inför enmara, då hade jag en minsta "tillåten" tid för en och två timmar. Den tredje gick snabbast. (Fetpers, men det berodde på att jag jämt varit skadad eller nåt ditåt tidigare.)
Roland Söderström
1962 • Onsala
#4
•
17 oktober 2013 kl 00:02
Gilla
Jag kor negativ split pa alla Halvmaror.
Funkar kanon for mig.
Men det ar en fin balansgang, man far inte spring for sakta sa man inte "hinner ikapp"
3-5 sekunder per kilometer brukar jag kora.
Men det kanske beror pa vilket tempo man springer i.
Leif Nilsson
1957 • Växjö
#5
•
17 oktober 2013 kl 06:36
Gilla
3 gånger har jag lyckats med detta på halvmaran, de 2 första satte jag pers och den sista, f ö i lördags i Örebro, var jag bara 30 sekunder från pers. Vid varje tillfälle har jag öppnat första 5 km ca 5-6 sek långsammare per km för att sedan lägga mig lite snabbare än mitt tänkta slutgenomsnitt på loppet. Vid dessa tillfällen har jag känt mig stark och fått in ett flyt från säg 7-8 km och framåt. Men det gäller att vara "kall" i början när alla rusar....
#6
•
17 oktober 2013 kl 06:58
Detta inlägg har raderats
Sigrid Andersson
1991 • Äppelbo
#7
•
17 oktober 2013 kl 07:28
1 Gilla
Jag tror det är viktigt med det mentala. Man behöver kunna plocka fram det lilla extra drivet trots att man är trött rent fysiskt.
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#8
•
17 oktober 2013 kl 09:18
Gilla
Ett knep är att vara stenhård med disciplinen första, kanske också andra kilometern, för en negativ split. Sedan är man kanske olika löpare där negativ eller positiv split passar bättre eller sämre. Håller med Sigrid och det är definivt skönare att avsluta med bra fart än en näradödenupplevelse. ;)
David Epstein
1969 • Stockholm
#9
•
17 oktober 2013 kl 09:40
Gilla
Jag tror precis som Sigrid att det är mentalt jobbigt andra halvan när obehaget smyger på. Man kanske är för bekväm. Ingen gillar att lida...
Johannes
1985 • Farsta
#10
•
17 oktober 2013 kl 09:48
Gilla
Mina bästa lopp har jag gjort med negativ split. En förutsättning för att det ska vara optimalt tror jag är att man är ordentligt tränad för distansen. Ska en springa en halvmara med negativ split och samtidigt göra en tid som motsvarar ens potential på sträckan tror jag en inte kan vara rädd för distansen i sig, så att säga. De allra flesta världsrekord inom långdistans löpning är satta i lopp där andra halvan gått snabbare. Det tycker jag är ett bra bevis för att det, om löparen är tillräckligt genomtränad, är det optimala sättet att löpa en viss sträcka på så kort tid som möjligt. Men ju mindre antal mil en har i benen, desto mindre har en att vinna på att springa progressivt, tror jag.
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#11
•
17 oktober 2013 kl 10:19
Gilla
Jag har sprungit lopp med negativ split, men aldrig när jag satsat på pers. Då har det blitt typ en minut positiv split på milen och två minuter på halvmaran.
Kinsei
1974 • Malmö
#12
•
17 oktober 2013 kl 11:15
Gilla
Jag tror att fördelarna med negativ split överdrivs lite bara för att många elitlöpare på papprert springer så. I själva verket handlar det oftast om jämn fart, kanske t o m en liten svacka någonstans på andra halvan, för att sedan avsluta med en stark spurt. Och voilá, spliten blir negativ. Är man som jag ingen spurtare är det nödvändigtvis inte den bästa taktiken.
Robert Vestberg
1983 • Sundsvall
#13
•
17 oktober 2013 kl 13:34
Gilla
Anses negativ split vara lika positiv (höhö) vid maror som vid kortare lopp?
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#14
•
17 oktober 2013 kl 13:39
Gilla
Jag har sprungit både 10km, halvmara och Lidingöloppet med negativ split. På 10km sprang jag ett kuperat lopp där jag inte hade ambitionen att sätta PB, fick verkligen bita mig i tungan första km när det kändes som om hela fältet sprang ifrån mig, men sedan var det härligt att plocka placeringar hela vägen in i mål.

På halvmara i Stockholm 2011 sprang jag ungefär som Kinsei beskriver, jämnt som en klocka hela vägen och med en urstark avslutning. Ett av mina bästa lopp någonsin.

På Lidingö gjorde jag premiär och visste inte riktigt hur jag skulle springa, eller, jag hade en plan som jag följde, men jag kände mig bara så stark sista 10k så det råkade bli så.
Elias
1981 • Örebro
#15
•
17 oktober 2013 kl 14:59
Gilla
Det kanske stämmer att med " rätt " negativ split presterar man bäst?! Jag har bara svårt att förstå det hela. Hålla igen i början för att ha krafter kvar på slutet kontra köra hårt hela vägen och därmed tappa fart mot slutet! Att springa med positiv split kräver dock att man är mentalt stark då detta brukar bli en otrevlig upplevelse, trötta ben med andan i halsen frön start till mål och ändå blir man omsprungen!

Kan dock inte låta bli att tänka att PB gjorda med negativ split skulle kunnat bli ännu bättre tider med en något hårdare öppning!
Kajsa B
1987 • Göteborg
#16
•
17 oktober 2013 kl 15:13
Gilla
hade negativ splitt på hässelby i lördags, trots att jag halvvägs inte trodde jag skulle kunna hålla det tempot hela vägen. hade dock undvikit att dras med i tjurruset första kilometrarna utan hållt ett tempo jag visste inte sliter allt för mycket. tappade lite km 6-8, men inte så mycket som andra gjorde, vilket gav energi att öka rätt ordentligt sista 2 km. Som kinsei sa blir det just den där spurten som för att spliten blir negativ. Summa sumarum; gör du första halvan i ett tempo som är möjligt för dig att hålla hela loppet kan pannbenet få en boost av att du ser andra som börjat tröttna, och tack vare det få en negativ split.

och givetvis gäller det att kunna tänka att det är inte en ursäkt att sänka tempot bara för att det är jäkligt jobbigt. kroppen orkar mer än man tror, och det är ju just på tävling man ska utmana var gränsen egentligen går.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#17
•
17 oktober 2013 kl 15:14
Gilla
Att "toköppna" ser man ju exempel på på samtliga lopp Elias. Efter 2-3km brukar de som toköppnat plötsligt vara borta. Visst kan det hålla framförallt på kortare distanser som 10km men risken är ju uppenbar att det leder till att man kroknar helt och kommer i mål på en sämre tid eller inte kommer i mål alls.

Ska jag springa en mil på 37:30 föredrar jag att öppna direkt så nära tänkt snittempo, 3:45 min/km det bara går och hoppas på ett bra känsla, orkar jag sedan öka/spurta på slutet är det bonus.
Kinsei
1974 • Malmö
#18
•
17 oktober 2013 kl 15:29
Gilla
Wilson Kipsangs splits från världsrekordloppet i Berlin:

0-5 km 2:55/km

5-10 km 2:57/km

10-15 km 02:54/km

15-20 km 2:55/km

20-25 km 03:00/km

25-30 km 2:58/km

30-35 km 2:55/km

35-40 km 2:56/km

40-42,2 km 2:49/km

Rätt jämnt, liten svacka halvvägs och snabbare avslutning.
Øistein Røisland
1966 • Oslo
#19
•
17 oktober 2013 kl 16:02
Gilla
Løper stort sett alle mine lopp med negativ splitt. Min taktikk er enkel: Sett deg et tidsmål. Gjennomfør et treningsprogram som er kalibrert for ditt tidsmål (t ex sub3). Løp første halvdel av loppet i ditt mål-tempo. Øk tempoet mot slutten av loppet. Jo mer krefter du har, jo tidligere starter du tempo-økningen.

I min første mara økte jeg tempoet da jeg passerte 30k. I min andre (og senaste) mara, orkade jeg ikke å øke tempoet før jeg passerte 39k, så da ble lite mindre negativ splitt enn i min første. Følger samme taktik i halv-mara, men tror det er viktigere i hel-mara.

Svak positiv split er nok det optimale, men det er en mer risikabel taktikk. I gjennomsnitt tror jeg vanlige mosjonarer vil oppnå bedre resultater med negativ split - i hvert fall på mara.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#20
•
17 oktober 2013 kl 19:46
Gilla
Några har varit inne på det och det står ju redan i Davids trådstart, det är risk att man tröttnar på slutet oavsett. Jag har alltid känt det som att jag har mer att vinna på att ligga nära max så långt det är möjligt och ofrånkomligen tappa - men så lite som möjligt - mot slutet. Att springa första halvan "återhållsamt" och sen ta tillbaka förlorad tid känns inte som nån taktik som skulle funka för mig.

I år hade jag en (odefinierad) skada nära inpå Sthlm halvmara och startade med förutsättningen att jag kanske inte skulle slutföra; det gick bra och blev klart godkänd tid - och med en (liten) negativ split såg jag sen - men jag var ju 5 min sämre än PB ifjol förstås (men det var ett väldigt njutbart lopp, förutom att jag sprang och väntade på att det skulle göra ont så gick det toppen).

Det kan nog vara en taktik om man har så bra koll på sig själv som Roland (m.fl.) här ovan, att man kan känna/styra km-tiden på sekunder när, men har man inte det så tror jag man vinner mer på en snabbare första halva och en aningen långsammare, helt j-la pannbens-beroende andra.

< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.