4 oktober 2013 kl 13:50
Gillar också tråden för mitt Lidingölopp var bara en enda lång pina av oinspirerad löpning (var nästa sugen på att bryta vid 8 km eftersom jag tyckte allt var så tråkigt) så jag börjar nu nästan tycka att det ändå var ett roligt lopp.
Jag minns Anders Gyhlenius, fick en stor klump i halsen och hade svårt med andningen under säkert en km efteråt.
Super-ÖIS:aren!
Löparen i splitshorts och matchande linne (regnbågsfärgat) som hoppade in och sjöng tillsammans med gospel-kören.
Kvinnan som sprang i svart spetslinne
De underbart goda chokladbollarna efter Grönsta
Den haltande löparen som hoppsprang med ena benet efter sig mot Karins backe.