25 september 2013 kl 11:48
Ju brantare backe desto mer framfot och trippande löpning blir det men det avgörande för hur du springer uppför ligger i steglängden, anser jag.
Samma tänk gäller steglängden, ju brantare backe desto kortare steg med så lite frånskjut som möjligt. Jag försöker låta kroppen göra jobbet genom att mer eller mindre falla kontrollerat framåt uppför backen, om ni förstår hur jag menar... ;-)
Precis som på platten så gäller det att försöka minimera tiden foten tillbringar på marken för att klara backarna effektivt. Tveka heller inte att gå uppför riktigt branta backar om du är trött mot slutet då du (enligt min erfarenhet) lätt tjänar in det du förlorar uppför i snabbare återhämtning och piggare ben jämfört med om du springer hela vägen upp med mjölksyran sprutandes genom öronen.