14 juli 2008 kl 17:36
Johan: Tackar tackar! =)
Redogörelse (som jag kommer ihåg det):
Blev en stabil frukost 8.30 bestående av en tallrik yoghurt, med skivad banan och russin, en knäckemacka med leverpastej o gurka och en kopp grönt the. Tog det rätt lugnt sen, bläddrade i en tidning, stretchade lite grann, väntade...
Bestämde mig för att ta bilen bort, för att vara extra pigg inför Utmaningen. Körde 3 x löpskolning och 3 x stegringslopp utanför ljungstugan, vinkade till stefan som anslöt strax innan jag var klar med stegringsloppen. Stretchade och mjukade lite medan vi pratade lite strunt. Gjorde oss klara, startade pulsklockor, kontrollerade skosnörning och gav varandra en lyckospark sen iväg.
Tredje gången jag sprang i marka, och varje gång har jag öppnat alldeles för hårt första kilometern. Nu var jag ju lite extra spänd och nervös p.g.a en elitlöpare vid min sida och av Utmaningen. Skärpte i alla fall till mig sen, Stefan röt till ordentligt åt mig och märkte lite själv också att jag inte skulle kunna hålla kenyantempot mycket längre. Resten av första varvet låg strax under 5 minuter/km, 23:33 vid varvning. En minut långsammare hade nog varit bästa upplägget för min del.
Andra varvet var kämpigt. Kändes bra i benen, men flåsade väldigt mycket. Pulsen låg konstant på 174-175 jämfört med 179 som var min högsta uppmäta puls dittills. Tanken var att hålla jämn fart tills jag var förbi backen vid 3 km, och sen öka lite. Frågan om det blev mycket till ökning. Visste ju vad jag hade att vänta mig...!
Uppför den tredje stora backen på andra varvet brände det rejält i framsidan av låren, Stefan sa kämpa på bara en backe kvar. Uppför den fjärde och sista stora backen tog jag små snabba steg och det nästan krampade i vaderna, Stefan sa kämpa på bara nerför kvar. Nerförslutet som väntade direkt efter gick tog jag i bakåtlutande stil där jag bromsade ner farten för allt jag var värd, Stefan sa kämpa på bara spurten kvar. När backen planade ut förstod jag att det var som han sa, bara spurten kvar så jag samlade mina krafter och ökade faktiskt. När det var 150 meter kvar fick jag en svensk flagga av en blondin i publiken. Och när jag korsade mållinjen efter flera timmars slit, lyfte kranskullan upp mig och bar bort mig till prispallen, sen blev allt svart....
