11 juni 2013 kl 07:22
Redigerad 11 juni 2013 kl 07:24
Andreas; ja, det är tyvärr en myt. Däremot så är det "sant" att om man ska bli av med en kalaskula så gör man oftast bäst i att undvika snabba kolhydrater. Men - i vissa fall så underlättar de till och med.
Vardagsmotionären (även med ganska stor löpmängd) klarar sig fint utan sportdryck i sin träning om det inte blir riktigt långa pass (över en timme eller mer i normalfart på träning) och om det finns ett inslag av fart i tanken. Alla bör se till att hålla sockerintaget så lågt som möjligt.
Ska man springa långt och riktigt långsamt så klarar man sig bra utan sportdryck men samtidigt så bör man ju ersätta förlorad vätska och salter.
Fettförbränning har redan avhandlats många gånger här på jogg, så det går jag inte in på igen. Kortfattat kan man säga att den sker endast bra i kroppen under löpning om det finns samtidig tillgång till kolhydrater. Finns det inte det så är fettdriften (återigen - för löpning) försämrad.
Man kan inte "lära" kroppen att enbart använda fett. Detta är den rådande myten. Den väljer alltid det bästa sättet i rådande situation och ansträngningsgrad. Tvingar man den att arbeta under fel förutsättningar så tror en del att den arbetar bättre - när sanningen snarare är att den arbetar sämre.
Beroende på energiuttaget i kroppen så växlar kroppen graden av glykogen/glukos/fettdrift och den är mycket sällan enbart beroende av en en enskild energikälla - av flera anledningar.
Fettdriften är glykogenbesparande eftersom kroppen inte vill att glykogenet ska ta slut. Därför växlar den helst över till så stor andel fettdrift som ansträngningsgraden tillåter. Om den inte tillåter det så kommer den krokna. Om man inte har glykogen inlagrat och levern välfylld eller tillför glukos/socker under löpning så kroknar man tidigare i hög ansträngningsgrad. Även om fettsyrorna spjälkas ner i samma takt under hela passet så hinner inte kroppen omsätta dem till arbete och efter passet så återinlagras de som fett igen, de försvinner inte på något magiskt sätt och de kan heller inte ersätta inlagring av muskelglykogen efter det hårda passet.
I mysjoggstempo går det "ok" till "ganska bra" att springa med låga glykogendepåer, även om det för otränade är ganska stressande för organismen och inte så uppbyggande som de själva tror.
Bilringen knapras allra bäst på raska och långa promenader eller milnötande i lågpulsfart. I mellanpulsfart skalas en hyfsad andel fett, men i högpuls knapras det ganska lite bilring. Är man mycket vältränad så har man ett längre spann där bland-driften är god och man bränner fett i lite högre ansträngningsgrad än en normalmotionär eller periodare. Är man mycket vältränad så klarar man det helt enkelt - men det innebär fortfarande inte att man springer på enbart fett. Man har bara en högre tolerans/bättre utbyte.
Det närmaste man kommer "ren" fettdrift är till vardags, i lätt ansträngning eller mycket lätt jogg.
Vi kan stanna där så det inte exploderar i en debatt om socker kost och annat, som vanligt.