3 juni 2013 kl 10:52
Redigerad 3 juni 2013 kl 10:54
Haft en miserabel träningsvår (heltidsjobb på oregelbundna tider kombinerat med heltidsstudier och småbarn har varit väldigt tungt både kroppsligt och mentalt) sista veckorna fick jag äntligen gå ner i tid på jobbet men då bröt vattkoppseländet ut hemma, det i kombination med nattpass på jobbet var ingen hit!
Målet som efter förra årets 3:21 initialt sattes till 3:15 reviderades kraftigt under våren och planen var bara att njuta och se denna mara som en härlig upplevelse..
Öppnade ändå hyfsat starkt och trodde att 3:30 skulle vara rimligt men straxt därefter började fötterna blöda.
Tempot sänktes väldigt mycket och för att fokusera bort smärtan började jag nu istället försöka ta in upplevelsen och springa loppet på det sättet jag på förhand bestämt, nämligen med fokus på publiken.
Vid ca 25 km började även höfterna smärta och där och då lovade jag mig själv att inte slarva med långpassen framöver ;-)
Kom i mål på en tid drygt 15 minuter långsammare än förra året, (3:36) slut i kroppen men med mycket flås kvar. Till en början rätt besviken över att ha tappat så mycket på bara ett år men så här några dagar senare fantastiskt nöjd över att jag genomförde loppet med ett leende på läpparna trots fötter och höfter som stretade emot..
Råkade sno en mugg sportdryck precis framför en kille som förmodligen var ute efter samma utsträckta mugg, jag hade troligtvis tunnelseende precis då och upptäckte honom inte men eftersom han svor åt mig och kastade en mugg rätt över mig så måste det varit så. Om du råkar läsa detta så ber jag om ursäkt, hade jag sett dig hade du fått ta den!