Löpning • Träning • 30 inlägg • 3189 visningar •

Flow!

Anna Nylund

1960 • Boxholm

•

2 mars 2013 - 10:29

Gilla

Måste bara få jubla litegrann! Har sprungit i 8 år nu (startade sent i livet...) och fick just denna vackra lördagsmorgon uppleva "flowet". Kände mig som Forrest Gump och kunde bara ha fortsatt springa. Hade tänkt mig 12 km men slutade på 15 och då sprang jag ändå förbi hemma innan den sista lilla biten. Så nöjd och tacksam över att ha förmånen att kunna springa och njuta av det. Bra pass kommer ju då och då, ungefär var tionde gång enl en löparkompis. Men detta var något utöver det vanliga.
Ha en bra lördag alla joggare därute.

< < < 1 2 > > >

1972 • Stockholm

#21

•

7 mars 2013 kl 21:27 Redigerad 7 mars 2013 kl 21:27

Gilla

Anders L: du är ju riktigt snabb och dina pass dunkar du ju av i en rasande fart. Det blir ju lite slitigt och jag körde som du hela förra sommaren/hösten och hade ett fåtal riktigt njutbara pass.

Jag tror du skulle få lite skön känsla av ett pass på en dryg mil till 15km i skön fart och inte din "pressa på" fart. Droppa 15 sek/km jämfört med din normaltid och se det som en belöning att få springa ett pass och komma fram riktigt fräsch. .

Gärna kopplat till en favoritrunda och absolut ingen tidshets. Just den känslan av att springa och känna sig effektiv men ändå känna att man kan öka på "när man vill" är en riktig flowkänsla för mig. Då kan man trycka på ett par kilometer mitt i passet och sedan softa ner igen. Eller öka mot slutet om man känner sig "för fräsch".

Jag hade svårt att tycka att jag sprang bra när jag sprang långsammare än 4:15 fart förra året - oavsett pass. De dagar jag var lite seg så var det mest pannbenträning och noll flow och ett pass med 4:25 i snitt kändes som ett "misslyckande" även om det egentligen var ett bra pass.

Första flowkänslan på länge kom i vintras på två-tre av långpassen varav ett i bra fart och två i snigelfart.

Anders Larvia

1981 • Sundsvall

#22

•

7 mars 2013 kl 23:57

Gilla

Henrik: kloka tankar, ska testas, kanske t.o.m testa å springa utan klocka nån gång för å slippa känna pressen när den piper varje kilometer å man tvångsmässigt känner sig tvungen att titta. Nu när jah tänker efter så är nog gps klockan en stor bov i det hela, löpningen var så mycket mer kravfri när man inte hade nån klocka, man kunde bara ge sig ut å springa på känsla, hur långt och fort spelade inte så stor roll, det viktiga var bara att få komma ut.

Viktor Hedlöf Kanje

1986 • Stockholm - Ekhagen

#23

•

8 mars 2013 kl 01:30

Gilla

Anders L: Håller med Henrik om att våga släppa klockan lite ibland. Jag springer visserligen aldrig med GPS, men i princip alltid på rundor där jag har väldigt bra koll på kilometermärken eller andra passeringar. Att alltid få exakta passertider kan vara ett riktigt otyg och göra att man till exempel springer kör lite för hårt på distanspass som ska vara lugna, eftersom man gärna vill springa lika bra som tidigare, vilket kan medföra att man inte orkar hålla kvalitén uppe på de hårda passen.

Springa utan klocka skulle jag aldrig göra då det är ett viktigt verktyg för mig att följa upp min träning och jag även under passen använder pulsen för att det till exempel inte ska gå för fort på distanspass när man känner sig pigg i benen. Man kan dock lära sig att inte titta på klockan hela tiden/bry sig om vad den säger och köra mer på känsla på både på lätta och hårda pass. På dagens 10km tröskel skulle jag hålla 3:20 fart och tittade på klockan vid 1 km, tryckte av en passertid efter 6km (1 varv på rundan) på 19:59 och konstaterade att jag hade 33:15 när jag var klar. Jag vet precis var varje kilometer är, men lät bli att titta (med GPS kan man ju stänga av pipet) och koncentrerade mig istället på att ha rätt känsla i löpningen. Nu prickade jag den tänkta tiden ganska bra, men det hade kunnat gå både fortare eller långsammare. På långpasset i tisdags visste jag att jag inte skulle kunna hålla "normal" fart då jag var väldigt trött efter att ha suttit uppe till klockan 5 med en hemtenta. Jag kollade av klockan vid mina vanliga ställen och konstaterade att det inte gick lika fort som det brukar men höll den farten då det var rätt ansträngning för dagen.

Sen tror jag som Henrik är inne på att du skulle kunna variera dina farter lite om du vill ha mer "flow". Jag springer inte så särskilt mycket fortare än vad du gör på mina distans/långpass (4.10-4.25), men då det är betydligt längre från min tävlingsfart är det för det mesta rätt så sköna pass.

Anna Nylund

1960 • Boxholm

#24

•

8 mars 2013 kl 07:08

Gilla

Vad det är härligt att läsa era inlägg, jag har aldrig startat en tråd tidigare (mer än för att fråga nåt...) men det här gillar jag! Vilka tider ni har killar, dom kommer "tant" aldrig i närheten av men jag njuter ändå av att läsa det ni skriver och kan översätta tipsen till tantfart. Är lycklig över två pass i 5,53-fart den här veckan, ha ha ;-)

1972 • Stockholm

#25

•

8 mars 2013 kl 08:52 Redigerad 8 mars 2013 kl 08:53

Gilla

Anders Larvia #22: exakt.
Jag sprang ju bara på klocka tidigare och kollade av den kanske två gånger under ett mil till 15km pass för att "stämma av". Med GPS så kan man ju råka kolla på "fel ställe" och få en felvisning och det kan ju drabba en även om den visar glädjesiffror då man kanske tänker att "det går för fort" likväl som att man kan bli stressad av att det "går för långsamt" vilket det inte heller gör - man bara råkade kolla av på fel ställe . Att springa och småjustera farten efter GPS klockan blir ryckigt och en riktig flowkiller. Jag som behöver ett par km för att vakna till hinner ju bli besviken ett par gånger om jag kollar på klockan varje km.

Stäng av pipet eller träna dig i att inte kolla. Eller kör iallafall ett pass en dag då du känner dig pigg och försök att inte glo på klockan förrän en bit in, mitt i eller efter passet. :-)

Victor Hedlöf:
Det är ju prima när man känner sin kropp så pass bra som du gör och det är ju bra att man övar upp den känslan utan andra hjälpmedel. Klockan ser jag som en avstämning mot verkligheten. GPS är smidigt då det blir lätt att logga passen.

Anna N; lyckan ligger ju i känslan och inte i farten. Ibland är det samma sak, men inte alltid. :-)

Jonas Klint

1968 • Karlstad

#26

•

8 mars 2013 kl 09:36

Gilla

"Lyckan ligger ju i känslan och inte i farten" Spot on, Henrik.

Tomas B

1974 • Uppsala

#27

•

8 mars 2013 kl 09:46

Gilla

Ja, kloka tankar. Jag och en kollega promenerade ofta två mil, sent på kvällarna. (Eftersom två mil tar en stund att gå, så är väl nattetid en bättr beskrivning). Detta var i början av livsstilsomläggningen för mig, och även för kollegan, så i början var det jobbigt att bara gå. I höstas när kondisen började komma igång, så varvade vi gång och jogg, små kortare rusher, med att springa in på en nattöppen mack för påfyllning av kaffe, vatten och ibland nötter. Riktigt bra rundor blev det som man minns med glädje. Tempot var helt ute ur ekvationen, och det bidrog nog till att det var så trevligt.

Ibland så startar jag klockan för rundan, och tar en kort promenad först. Det sabbar ju statistiken, men ger en skön avslappnad inställning till resten av rundan som då görs bara för att springa och må bra, och inte för att jaga tider.

Anna Nylund

1960 • Boxholm

#28

•

9 mars 2013 kl 09:56

Gilla

Tack Henrik Rundgren för dessa ord: "Lyckan ligger ju i känslan och inte i farten. Ibland är det samma sak, men inte alltid. :-)"
Jag ska bära dom i mitt hjärta framöver, det är mitt nya valspråk!

Just idag var lycka lika med fart för mig när jag "rev av" 13,2 km i 5,45-tempo, vilket jag anser vara en omöjlighet ;-)

1972 • Stockholm

#29

•

9 mars 2013 kl 15:48

Gilla

Anna; tack - kul att man kunde bidra med något. :-)

Det var ju ett fint pass för dig idag också - härligt! Du ser vad man är kapabel till när andan faller på.

Anna Nylund

1960 • Boxholm

#30

•

10 mars 2013 kl 13:58

Gilla

Ha ha ha, ja det är härligt! 4:e passet i rad som kändes bra. Det är jag inte van vid.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.