30 januari 2013 kl 16:39
Redigerad 30 januari 2013 kl 16:41
Ja eftersom luftmotståndet växer något långsammare än kroppsviken vid ökad längd (eftersom tvärsnittsarean växer långsammare än kroppsvikten) så blir långsamma löpare känsligare för fartvinden.
Å andra sidan kan man som lätt löpare ofta ligga bakom en större löpare som bryter vind och i medvind springer man sedan ifrån :-)
Så det blir nog inte lätt att skapa en sådan korrigerad VO2max-formel som ska ta hänsyn till luftmotstånd oxå.
Sedan säger inte tradionellt VO2max (dvs i enheterna mlO2/kgmin) exakt hur fördelat maximala syreupptagningen är i musklerna, men mäter man den vid löpning bör den ändå ge ett bra mått på prestationsförmågan i långlöpning
Men det blir bättre om man dessutom tar med löpekonomin i hög fart (som ju visar hur effektivt upptaget syre resulterar i löphastighet).
Då fås en rätt bra formel att förutse långloppsresultat på t ex milen (om man är tillräckligt uthållighetstränad för att tävla på milen).