Löpning • Skador & Rehab • 82 inlägg • 28594 visningar •

Hypotyreos

Janne Thor
1979 • Strängnäs
#1
•
23 september 2009 - 21:06
Gilla
Hej alla löpare

Är det någon mer här som har hypotyreos? (för lite sköldkörtelhormon)

Hur lång tid tog det innan ni mådde bra efter att ni kommit upp i rätt dos medicin?

Hur gick det med löpningen under tiden och efter?

Har ni kommit tillbaka till 100% av vad ni klarade innan eller bättre?

Det är 2 ½ månad sen det upptäcktes att jag hade hypotyreos och då hade jag inga symptom förutom svullnaden på halsen, nu har jag symptom så det räcker. Jobbar halvtid för att orka med vardagen, sover hur mycket som helst och måste endå sova middag efter jobbet för att orka med eftermiddagarna/kvällarna.

Jag har inte sprungit sen Stockholm marathon, först pga stukad fot och sen började det här. Nu finns det inte en chans att fixa en löptur oavsätt längd.

Har börjat sikta framåt och anmält mej till Göteborgsvarvet iaf, har en förhoppning att börja träna senast efter nyår.

Vill ni inte skriva er sjukdomshistoria på nätet så går det bra att skicka ett pm till mej också :)

// Janne
< < < 1 2 3 4 5 > > >
ove jacobsson
1963 • hunnebostrand
#41
•
22 januari 2013 kl 20:33
Gilla
Hej mkt intressant men svårbekripliga fakta för en lekman .Äter själv levaxin men starten av sjukdomen kom av ngt annat. Nämligen subakut tyreoid vilket är inflammation i sköldkörteln. Blev då akut sjuk med hög sänka rusande hjärtrytm svettningar o otroliga darrningar .Fick då äta kortison o betablockerare ,har fått dett 3 ggr med 6 7 års mellanrum efter sista gången har då sköldkörteln tagit stryk o producerar ej hormon som den skall .Har också läst att att en av sveriges främsta löpare har haft detta men tävlar o är otroligt bra ännu nämligen Fredrik urhbom .Så med bra läkare o rätt medicinering skall det inte vara någon nackdel .Minns att den första läkaren jag hade 1996. Sa att sjukdomen ofta finns där latent o väntar på att ngt skall trigga igång den. Tex en förkylning eller ngt som stressar kroppen fysiskt eller psykiskt mvh ove
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#42
•
22 januari 2013 kl 21:49 Redigerad 22 januari 2013 kl 21:54
Gilla
Oj vilket sköldkörtelintresse! :-)
Orsaker till hypotyreos är många. Det vanligaste är sk "primär hypotyreos" (95%). Det innebär att själva sköldkörteln blir sjuk och slutar producera hormon. Av någon orsak varav några är:

1 Autoimmun thyroidit: När immunförsvaret angriper sköldkörteln och förstör den är vanligast. Detta drabbar oftare kvinnor (då östrogen och progesteron påverkar immunsystemet), ofta i klimakteriet eller efter barnafödsel (hormonomställningar). Det är även delvis ärftligt, man ärver egentligen immunsystemets "tendens" att reagera mot sköldkörteln.

Det är även en ökad risk om man har andra liknande autoimmuna sjukdomar (diabetes typ 1, glutenintolerans, atrofisk gastrit (B12-brist))

Att en viss individ drabbas beror inte på en enda faktor, utan mycket som samverkar, arv, miljö, otur. Immunsystemet påverkas ju också av yttre faktorer (infektioner, stress, kost, amning, uppväxtmiljö) men att börja anpassa sitt liv för att inte utveckla hypotyreos är svårt. Arv, kön, ålder är svårt att påverka. Och exakt HUR övriga faktorer påverkar vet man inte riktigt ännu.

2 Jodbrist är den vanligaste globala orsaken. I sverige dock ovanligt då vårt salt jodberikas. Jod ingår som en essentiell beståndsdel i sköldkörtelhormonerna T3 (3 jodatomer) och T4 (4 jodatomer)

3 Iatrogen (orsakat av sjukvården) hypotyreos är också rätt vanligt. Det beror oftast på att man behandlat med sköldkörteln med radioaktivt jod, kirurgi, eller sköldkörtelhämmande mediciner för att motverka en HYPERtyreos. Detta är inget misslyckande utan man går in för att ta kål på sköldkörteln eftersom Levaxinbehandlingen sedan är så enkel och pålitlig.

4 Läkemedel, där kanske Litium (för behandling av bipolär sjukdom) och Cordarone (amiodaron, för behandling av hjärtrytmrubbningar) är vanligast. Ibland är rubbningen reversibel när läkemedlet tas bort.

5 Övergående hypotyreos är vanligt vid inflammationer i sköldkörteln som sen återhämtar sig. En variant uppstår efter förlossning ”post partum tyroidit”, en annan pga virusinfektion ”De Quervain-tyroidit” (eller subakut tyroidit). När sköldkörteln skadas svämmar det ut hormoner i blodet och man får ofta en initial fas med för hög ämnesomsättning som sen övergår i en hypotyreos som ofta hämtar sig igen, men ibland krävs Levaxinbehandling.

Vid sekundär/central hypotyreos (övriga 5 %) sitter inte rubbningen i själva sköldkörteln utan ”högre upp i systemet”. Sköldkörteln stimuleras normalt att producera T3 och T4 av hypofysen som utsöndrar TSH. Hypofysen i sin tur får stimuli från Hypothalamus som utsöndrar ett annat hormon (TRH). Om något (tumörer, blödningar, inlagringssjukdomar, kirurgi/strålning) hämmar hypofys eller hypothalamus TRH och TSH produktion kommer alltså inte sköldkörteln att få några stimuli, sluta producera hormon och så småningom krympa. Eftersom hypofysen producerar flera andra ”stimuleringshormon” och TSH är bland de sista att falla bort om hypofysen skadas, har patienter med central hypotyreos, i stort sett alltid många andra brister (stresshormon, tillväxthormon, könshormon). Vid en central hypotyreos ser man förstås INTE ett förhöjt TSH, bara lågt T3 och T4 och oftast normalt TSH.

Det finns fler orsaker till hypotyreos, men jag tror det räcker nu… det absolut vanligaste är den autoimmuna formen, och varken den eller någon av de andra formerna kan skyllas på överträning och undermålig kost... utom möjligen jodbrist då...
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#43
•
22 januari 2013 kl 21:53
Gilla
@ Karl: Känns inte som om vi håller med varann så värst mycket, men det är väl helt ok .Vi har olika perspektiv på saken.

Jag menar precis vad jag skriver utan omformuleringar. En patient med en primär hypotyreos som med hjälp av Levaxin normaliserar sitt TSH till (för individen) normalt THS (här kan man ju ha olika utgångsvärde och behöva ligga lite olika, inom normalintervallet förstås…) och ligger stabilt på denna nivå blir bra. Sen är det inte alla som MÅR bra.

Men en sådan välinställd patient som inte mår bra bör utredas för andra orsaker till ”illamåendet” än sköldkörteln. Alltför många sköldkörtlar får skulden för diverse symtom och sjukdomskänslor idag. Och det är väl inte så konstigt. I klimakteriet (då många drabbas) sker en massa omställningar i kroppen och det ger också symtom. Hur ska man som patient kunna skilja på det? Men, då riskerar man ju att missar det verkliga problemet, vad som får patienten att må dåligt, och det tycker jag är orättvist mot patienten.

Nåja, eftersom jag inte vill ha sköldkörtelföreningen på halsen ska jag nog ge mig nu… ;-)
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#44
•
22 januari 2013 kl 22:55
Gilla
Anna: Jag vill inte blanda ihop jogg.se med ett medicinskt forum och kidnappa tråden totalt, men dina tvärsäkra uttalanden går emot nuvarande konsensus inom endokrinologi. Detta spelar kanske ingen större roll, men eftersom du sannolikt är läkare och arbetar eller kommer att arbeta med patienter, som du med de fördomar du har idag inte kommer att förstå, vill jag därför ändå kommentera det du skriver.

Man har idag i hög grad insett att substitution med en fast daglig dos inte fullt ut kan replikera kroppens eget feedbacksystem och nuvarande rekommendation är därför inte, i de flesta länder (inklusive stora delar av skolmedicinen i Sverige), att sikta på att återställa patienter till det TSH de hade som friska, eller till friska personers referensintervall, utan att sikta på ett lägre TSH (ofta används ca 0.4-1.5 eller 0.4-2.0 som behandlingsmål ifall referens ligger på 0.4-4.0. Detta intervall används exempelvis av professor Ernst Nyström vid Sahlgrenska.

Detta görs just för att substitutionen inte blir perfekt (nej, alla blir inte helt bra) och att man konstaterat hyposymtom, och förbättring av dessa hyposymtom, vid ett lägre TSH än patienten haft som frisk.

Det handlar alltså inte om bara om att hitta tillbaka till ett "utgångsvärde" som du skriver om, utan också om att överkompensera för icke-perfekt substitutionsmekanism.

Tyvärr ökar också risken för hypersymtom med denna överkompensation, och det blir en balansgång, som är långt ifrån din enkla "alla blir helt friska om de når sitt värde" - ofta blir man alltså friskare vid ett annat värde än sitt "friska värde".

Ofta kommer "välinställda" patienter att uppleva både perioder med hypersymtom och perioder med hyposymtom, vilket du kommer att upptäcka om du arbetar länge med dessa patienter. Dosjusteringar behövs ofta även efter många år - men givetvis kan dessa dosjusteringar aldrig matcha kroppens egna feedbacksystem.
Victoria
1970 • Mölndal
#45
•
22 januari 2013 kl 23:08
Gilla
Vad glad jag blir att Karl refererar till Ernst Nyström! Sannerligen 'the man' när det gäller thyroidea. Kan stolt även nämna att han var min mentor under många år! Skall hälsa honom att hans namn numera även nämns på jogg.se! Han kommer att bli helnöjd då han tidigare varit en hängiven ltrivsellöpare. Kul!
ove jacobsson
1963 • hunnebostrand
#46
•
23 januari 2013 kl 12:35
Gilla
Oj ! tråden blir för komplicerad misstänker att ni är läkare hela bunten
.
Det man kan säga är iaf att hamnar man rätt i behandling så torde man kunna träna o motionera som vanligt men om man ligger i en akut fas som jag gjorde bör man ej träna med hög itensitet för enligt den läkare jag hade först fanns en förhöjd risk för hjärtinfarkt pga nån orsak med ev högt blodtryck iom hjärtrusningen glömde säga att alla 3 ggr tappade jag ca 10 kg i vikt påmindre än 2 till 3 veckor så jag vill iaf uppmana folk att finns det misstanke om problem så ta det lungt o uppsök läkare o hoppas ni blir trodda mvh ove
robban
1975 • kristinehamn
#47
•
23 januari 2013 kl 20:49
Gilla
Jag har ätit levaxin i cirka 6 månader nu och har stora problem med trötthet och fysisk ansträngning, jag kan inte löp träna eller träna boxning längre:-( .

Nu träänar jag lite på gym och simmar ibland, när jag försöker träna normal hårt som förr så känner jagg mig sjuk orkeslös efteråt samt får en träningsvärk som är extrem i förhållande till ansträngningen.
Första avikande provsvaret togs 2009 men min dåvarande läkare tyckte inte det va nåt fel på mig trots kronisk trötthet och värk i kroppen , så jag skickades till psyk då han trodde jag hade en depression vilket va fel.

Nu har jag bytt läkare och fått remiss till endokrina och jag hoppas på att få tillbaks mitt liv.

Har fått lära mig att man måste nästan vara lite frisk för att orka kämpa för sin rätt till bra vård.
Jag är nog lite bitter då jag vill leva livet med träning och allt men mest känner mig som en rastlös 37 åring fången i en 80 årig kropp

Sorry för stavfel o dylikt men är trött och skriver från mobilen.

ove jacobsson
1963 • hunnebostrand
#48
•
23 januari 2013 kl 21:21
Gilla
Tråkigt att höra robban det måste vara hemskt o känna sig sjuk o bli misstrod. Såg att även karl ej hade blivit trodd först ,hoppas att ni får en bra läkare som klarar att ha koll ,så ni får ordning på era värden o kan leva ett för er aktivt liv. För tröttheten och deppigheten vid låga värden tär verkligen mvh ove
robban
1975 • kristinehamn
#49
•
23 januari 2013 kl 21:54
Gilla
Tack ove, ja det är och har varit ett helvete. Har tränat hela mitt liv men skulle jag kunna vara pensionär, har praktik 2h om dagen och i perioder är den lilla tiden för jobbig.

Är det fler här som har/haft så jobbiga symptom?
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#50
•
23 januari 2013 kl 22:18 Redigerad 23 januari 2013 kl 22:28
Gilla
@ Karl: I mitt förrförra inlägg skrev jag faktiskt: "Eftersom man endast ger T4 och inte T3 behövs ofta doser som gör att T4 ligger i överkant av det normala och TSH i det nedre av det normala för att man ska må bra". Så där är vi överens. Substitutionsbehandlingen är inte "fysiologisk" på det viset. Det jag syftade på sist var ju främst att den "optimala" TSH-nivån är individuell, men det var väl dåligt formulerat.

Självklart händer det ofta att levaxindoser behöver justeras (som med all typ av substitutionsbehandling). Men det betyder ju inte att folk med Levaxin i allmänhet går runt med symtom, för så är det inte. De flesta lever ett normalt liv med blodprover en gång om året.

Visst finns patienter (som alltid) som inte ingår i mallen. Av genetiska skäl, de som tar mediciner som motverkar Levaxinupptag, de med sjukdomar i tarmen som gör att de inte tar upp medicinen. Men något som tillhör konsensus inom endokrinologin (ish eftersom endokrinologer i allmänhet behandlar mer svårinställda tillstånd som diabetes och stresshormonbrist) är att Levaxinbehandling av hypotyreos är relativt okomplicerad och har mkt goda resultat. Detta är vad jag tycker att man bör framhålla när man diskuterar hypotyreos och behandling

Nu vill jag inte stjäla denna tråden mer. PM:ar fortsättningsvis!
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#51
•
23 januari 2013 kl 22:45
Gilla
Anna: Japp, jag håller med, låt oss sluta stjäla tråden. Min mening var inte att starta någon lång följetång. Jag kan också konstatera att du i framförallt ditt senaste inlägg inte längre tycks argumentera för att "alla med hypotyreos blir helt bra inom ett år", och det är det viktigaste tycker jag.
Tina Hansson
1965 • stenungsund
#52
•
24 januari 2013 kl 18:06
Gilla
Robban: har inte råkat så illa ut som du men känner igen känslan av att vara helt "urlakad" efter ett annars normalt träningspass. Och du, psyket tar verkligen stryk! Trodde själv att jag höll på att bli tokig/deprimerad/utbränd vad som helst och ångesten lurade i vassen... Jag är inte helt färdiginställd ännu men sen jag började med Levaxinet har jag vissa perioder rent av känt mig lycklig på ett sätt som var väldigt länge sen! ;-) Så ge inte upp! Vi måste tro vad de flesta skriver här: vi kommer att må fantastiskt och kunna träna som sjutton så småningom!!!! :-)
Anna: Tack för dina bidrag med fakta till diskussionen!
Alla andra: Tack för alla inlägg som skapat perspektiv och hopp!
Mia Widstrand
1968 • Nantes
#53
•
27 januari 2013 kl 20:21
Gilla
Hej alla i denna tråd. Jag har inte lusläst alla inlägg, och jag vill heller inte verka för kategorisk, men faktum är att de som inte blir helt bra (100%) på enbart medicinen Levaxin är väldigt många (procentuellt sätt, ca 500 000 människor äter levaxin i Sverige).

Själv började jag äta T4 Levaxin för underfunktion för snart tre år sedan. Jag blev aldrig bra. Mina problem var onda vader, stela hälsenor, restless legs, hjärndimma, somna i soffan, inte orka med tvätten osv osv. Orkade dock jobba 100% samt träna hyfsat flitigt i "sköldpaddstempo". Så i somras lyckades jag få prova den andra formen av medicin, T3 Liotyronin, Undan för undan försvann de flesta besvären, framför allt de fysiska, när jag fasade ut Levaxin och ersatte med Liotyronin. Och jag upplever att jag springer snabbare med samma ansträngning, och jag går inte sönder.

Om någon vill veta mer finns patientföreningen Sköldkörtelföreningen, där vi patienter delar med oss av erfarenheter och kompetens. Kan varmt rekommenderas.
Pia Johansson
1979 • Växjö
#54
•
27 januari 2013 kl 20:55
Gilla
Jag tackar för att ni stal tråden. Har funderat mycket på varför jag emellanåt känner symptom, trots att de borde vara bortjusterade med levaxinet. Nu fattar jag att jag får leva med att det går upp och ner och får kanske lite mindre dåligt samvete för att jag är trött, orkeslös och förbannad vissa dagar. Någon särskild effekt på träningen har jag dock aldrig upplevt, har alltid kunna köra på hårt och mått bra av det, så det skiljer verkligen från person till person.
robban
1975 • kristinehamn
#55
•
27 januari 2013 kl 21:43
Gilla
Till mia: va det svårt att få t3 utskrivet?
Jag har värk i benen, mest i hälsenor och knän. Är så seg o trött att allt är jobbigt, vill helst ligga ner och va ensam bara:-(
Blev tvungen att sluta med löpning då min återhämtning är för dålig, träna lite på gym nu men så fort jag tar i lite en period så krashar jag hårt iform av förkylning eller ännu mer värk och trötthet.

Känner att jag måste göra nåt åt eländet för det är så jobbigt att leva så här
ove jacobsson
1963 • hunnebostrand
#56
•
28 januari 2013 kl 12:17
Gilla
En snabb fråga gärna till Anna som värkar medecinsk kunnig.Varför får pia o robban värk pga sköldkörtelns underfunktion vet av erfarenhet att överproduktion kan ge värk liknande influensa då jag dras med dåliga vader börjar jag undra om det kan härledas till detta eller det bara är så kallade gubbvader
Mia Widstrand
1968 • Nantes
#57
•
28 januari 2013 kl 18:46
Gilla
@Robban, ja det är svårt att få T3 på recept. Om du vill veta mer får du gärna skicka "joggpost". @ove, både underfunktion och överfunktion kan ge samma symptom, om detta vittnar många patienter som först haft överfunktion för att senare få underfunktion efter behandling mot sin överfunktion.
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#58
•
1 februari 2013 kl 20:28
Gilla
@ Ove: Att uttala sig om enskilda personers symtom och dess orsaker utan en helhetsbild är ju omöjligt. Men vi kan ju resonera kring sambandet värk och hypotyreos rent generellt.

På frågan varför man kan ha värk vid hypotyreos finns inget enkelt svar, men några exempel:

1 P g a själva hypotyreosen. Smärta är ett välkänt symtom vid underfunktion i sköldkörteln. Oftast dock tillsammans med flera andra symtom som tidigare nämnts. Vid nyupptäckt obehandlad sjukdom, patienter som har felaktig levaxindos etc ses ofta smärtor (ledvärk, muskelvärk).

2 på grund av något helt annat. Både hypotyreos och värk är två vanligt förekommande tillstånd. Alltså självklart att det ibland samvarierar utan att för den skull ha med varandra att göra

3 Vissa sjukdomar förekommer oftare hos patienter med hypotyreos, utan att ha samma patofysiologiska bakgrund. På samma sätt som att typ 1-diabetiker löper ökad risk att drabbas av hypotyreos, pga gentiska riskfaktorer finns andra reumatiska tillstånd och bindvävssjukdomar som man löper ökad risk att drabbas av om man har en autoimmun sköldkörtelsjukdom (som ju en hypotyreos oftast är). Ledvärk och muskelvärk är vanliga symtom vid reumatisk sjukdom.

Alltså omöjlig fråga att svara på. Som med alla andra patienter finns ju en drösans massa diffdiagnoser. Därför tycker jag det är extra viktigt att man inte faller i fällan att genast skylla sådana symtom, hos välbehandlade hypotyreospatienter på hypotyreosen, även om det är bekvämt. Risken är ju att man missar något...
Mikael Magnusson
1982 • Boden
#59
•
2 februari 2013 kl 21:32
Gilla
Detta kanske blir ett lite dumt inlägg, men det är väl bara att tacka och ta emot att det diagnostiserats.

Tydligen har i stort sett alla elitlöpare under Alberto Salzar mer eller mindre också fått den diagnosen för att kunna gå på levaxin och få upp sina nivår till maximalt tillåtna.
Göran W
1966 • Stockholm
#60
•
2 februari 2013 kl 23:52
Gilla
@Karl och @Anna: Tack för att ni tar er tid att dela med er av kunskaper och tankar runt detta! Oerhört intressant, och har fått fler svar på mina funderingar av er än av de olika läkare jag träffat sen jag själv konstaterades ha Hypotyreos för snart två år sedan.

Kan bidra med min egen erfarenhet av hur svårt det kan vara med diagnos, behandling och bemötande av vissa läkare. Jag hade mått allt sämre i ett par år när jag i samband med hälsokontroll konstaterades med ett "eventuellt lite högt TSH"; låg då runt 4 och mitt T3 såväl som T4 låg inom det normala. Tack vare att jag själv låg på om att jag faktiskt hade starka symtom så tog man inflammations-tester och jag skickades jag på biopsi och min sköldkörtel visade sig vara extremt "angripen".

Trots att jag alltså knappt hade varken TSH, T4 eller T3 som låg utanför det "normala" var jag klart under isen sen ett par år; frös alltid, var trött och eländig och träningen var motig. Och nu ca 20 månader efter diagnosen har min Levaxindos stigit till 150 mikrogam redan, och nu mår jag bra, vilket jag iof har gjort tidigare periodvis under den tid jag fått Levaxin - och för mig är det solklart, ett TSH under 1 är vad som krävts, när jag ligger där mår jag bra. Så sent som i november kände jag tydligt att jag var sämre igen; frusen och hängig och träningen bet inte, gick och tog nya TSH-prov som då stigit till ca 2, dvs helt inom normala värden, men för mig tillräckligt för att igen må dåligt. Nu ligger jag på låga 0,5 och mår prima! Så nog skiljer det mellan individer!

Och tyvärr delar jag den erfarenhet vissa här lyft fram (och som man kan läsa mycket om på andra forum) att det är svårt att hitta läkare som är pålästa om detta och som dessutom har en öppen syn på att "kliniska symtom" som jag tror det kallas skall vägas in lika mycket som en normalkurva på ett TSH-värde.

Gissar att du är läkare Anna, hade gärna försökt få komma till dig isåfall, synd att Jönköping ligger en bit bort bara:) Men tack som sagt, och hoppas ni skriver vidare här!
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.