Löpning Skador & Rehab 82 inlägg 28600 visningar

Hypotyreos

1979 • Strängnäs
#1
23 september 2009 - 21:06
Gilla
Hej alla löpare

Är det någon mer här som har hypotyreos? (för lite sköldkörtelhormon)

Hur lång tid tog det innan ni mådde bra efter att ni kommit upp i rätt dos medicin?

Hur gick det med löpningen under tiden och efter?

Har ni kommit tillbaka till 100% av vad ni klarade innan eller bättre?

Det är 2 ½ månad sen det upptäcktes att jag hade hypotyreos och då hade jag inga symptom förutom svullnaden på halsen, nu har jag symptom så det räcker. Jobbar halvtid för att orka med vardagen, sover hur mycket som helst och måste endå sova middag efter jobbet för att orka med eftermiddagarna/kvällarna.

Jag har inte sprungit sen Stockholm marathon, först pga stukad fot och sen började det här. Nu finns det inte en chans att fixa en löptur oavsätt längd.

Har börjat sikta framåt och anmält mej till Göteborgsvarvet iaf, har en förhoppning att börja träna senast efter nyår.

Vill ni inte skriva er sjukdomshistoria på nätet så går det bra att skicka ett pm till mej också :)

// Janne
< < < 1 2 3 4 5 > > >
sabine
1978 • stockholm
#21
20 januari 2013 kl 16:55
Gilla
Ja, jag brukar tänka att allt det där kämpandet som man har gjort utan att veta att det faktiskt va något som va fel på riktigt i kroppen har stärkt en och att det är en bra erfarenhet att plocka fram när man mår bättre! Man har ju ändå lärt sig att pressa trots motstånd! Och pressar man ungefär lika mycket när man är "frisk" så kommer man ju antagligen att få bättre resultat rätt snabbt!:)
Hoppas det ordnar sig för dig snart! Du kommer iaf att komma ut starkare ur detta sen!:)
Isa
1989 • Helsingborg
#22
20 januari 2013 kl 18:12
Gilla
Hypothyreos kan ju vara så olika från person t person men det kan iallafall bli så mycket bättre.
Jag har visserligen en lindrig variant men är en helt annan människa före och efter Levaxin, var en vandrande zombie innan. Däremot tog det nästan 1 år att hitta rätt dos, så - håll ut.
1965 • stenungsund
#23
20 januari 2013 kl 20:10
Gilla
Tack tjejer!!! Era ord värmer!
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#24
20 januari 2013 kl 20:25
Gilla
När jag läser eta inlägg börjar jag fundera för egen del om detta är något som jag kan ha en släng av. Har sedan 6 månader tbx fått konstaterat att jag har en låg ämnesomsättning. Varit mer sjuk denna höst än tidigare (okt, nov, dec och nu i januari en släng av influensan. Är laktosintolerant o konsumerar soyaprodukter till o från i ganska blygsam omfattning dock. Kännt mig extremt trött o seg i kroppen sista månaden. Nu till min fråga, har era besvär kommit successivt eller kan detta sjukdomstillstånd uppstå genom en utlösande händelse. Som t ex annan sjukdom (snuva, halsfluss, influensa mm)? Tänker att kroppen "lägger av" i ett läge efter att ha kämpat emot o försökt upprätthålla balans under en tid?
1979 • Växjö
#25
20 januari 2013 kl 20:49
Gilla
Det är en lurig sjukdom.. Jag har justerat min dos gradvis sedan jag fick diagnosen och har äntligen hittat rätt. Har aldrig haft problem med att prestera i träning, däremot har alla andra symptom visat sig direkt jag legat för lågt i medicinering, dvs humörsvängningar, trötthet, oförmåga att fokusera och slutföra, allmänt låg osv. Ett sabla trasslande har det varit, med opålästa VC-läkare som hävdar vårtrötthet och trött för du har två barn 'här, ta lite folsyra, det hjälper säkert'.

Hur som helst, nu går jag hos specialist och har legat stabilt i snart ett år. Känns bra!
1979 • Växjö
#26
20 januari 2013 kl 20:51
Gilla
Jag fick min diagnos under graviditet. Det är visst inte helt ovanligt att graviditet utlöser hypotyreos. Tror att det var graviditet nr 1 som orsakade det, men det tog några år innan jag fick diagnosen, och det var mer en slump och rätt läkare som gjorde att man hittade felet..
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#27
20 januari 2013 kl 21:23 Redigerad 20 januari 2013 kl 21:33
Gilla
Tänkte försöka besvara några av frågorna i denna tråd.

Sköldkörtelhormon påverkar alla kroppens celler, vilket gör att brist (eller för den delen överproduktion) ger symtom från lite varstans. Vanligt är trötthet, tanketröghet (förlångsamning), deppighet, frusenhet, viktuppgång, låg puls, heshet, svullnad (ffa händer och ansikte) gul hy, lätt blodbrist... mm... symtomen kommer gradvis.

Låg produktion av sköldkörtelhormon kan bero på olika saker, men beror (i sverige) i de flesta fall på en autoimmun process (immunförsvaret ger sig på sköldkörteln). I vissa andra länder spelar jodbrist och födoämnen en större roll men att laborera med hur mkt soja man äter är knappast lönt om man har en autoimmun sjukdom.

Sköldkörtelhormon frisätts i två former. T4 (frisätts mest) och T3 (det aktiva hormonet). I cellerna omvandlas T4 till det aktiva T3.

Hypofysen reglerar sköldkörteln genom att utsöndra TSH (thyroid stimulating hormone) som simulerar sköldkörteln att producera och utsöndra T3 och T4.

Om sköldkörteln slutar fungera, reagerar hypofysen med att utsöndra mera TSH.

De prover man oftast tar är just TSH, T3 och T4. Sen kan man även kontrollera antikroppar i blodet för att styrka diagnosen, eftersom de flesta med autoimmun tyreoidit producerar antikroppar mot sköldkörteln.

Vid låg ämnesomsättning stiger alltså TSH, detta sker innan T3 och T4 hunnit sjunka. Därefter sjunker först T4 och sedan T3.

Behandlingen (Levaxin) är syntetiskt T4, som i rätt dos alltså återställer normaltillståndet i kroppen. När man behandlas normaliseras T3 och T4 snabbast. För TSH tar det ca 6 veckor från en dosjustering tills värdet stabiliseratst. Därför kan det ta ett tag att titrera fram rätt dos. Dessutom är hormonbristen i vävnaderna mer långdragen, vilket gör att man fortfarande kan ha symtom på låg ämnesomsättning trots normala prover. Det kan ta månader (upptill ett år) att bli helt bra, men det blir man!!

Eftersom man endast ger T4 och inte T3 behövs ofta doser som gör att T4 ligger i överkant av det normala och TSH i det nedre av det normala för att man ska må bra. Man ska dock iiiiinte överbehandla då för höga doser kan ge benskörhet, hjärtrytmrubbningar och i värsta fall hjärsvikt!

Men lite tålamod kan krävas eftersom detta hormonsystem är lite långsamt och en dosjustering ger inte inte ger momentan förändring. När man sen fått fram rätt dos är det dock mkt okomplicerat och de flesta behöver bara kontrollera ett blodprov nån gång per år.

Eftersom sköldkörtelrubbningar är väldigt vanligt och ger lite diffusa symtom screenas det ganska mycket med provtagning. Det gör att man oftast upptäcker hypotyreos innan det gått långt. Grava rubbningar i ämnesomsättningen är därför ovanligt i Sverige.

OBS! En viktig sak är att sköldkörtelproverna kan påverkas av andra saker, ff a andra sjukdomar. Tillfälliga rubbningar i proverna förekommer därför och ofta är det värt att kontrollera om proverna o man misstänker en sådan rubbning, som ju inte ska behandlas.

Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#28
20 januari 2013 kl 21:24
Gilla
Tillägg förra inlägget sista meningen. ...med levaxin.
Isa
1989 • Helsingborg
#29
20 januari 2013 kl 21:26
Gilla
min kom successivt, vi pratar mån-år det klassiska: kraftlös,håravfall,frusen,nedstämd..mina värden varierade, ibland låg jag normalt innan medicinen.
Känner inte till att infektioner skulle utlösa sköldkörtelsjukdomar men infektioner i sig är ju en stress för kroppen så det är säkert möjligt.
Hur fick du konstaterat "låg ämnesomsättning"? Har du tagit blodproverna för sköldkörtelvärden (TSH, T4 och TPOantikroppar)? Det är lätt att kolla på vårdc.
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#30
20 januari 2013 kl 21:40
Gilla
Min ämnesomsättning har jag fått mätt ( i aug 2012) då jag deltog i en forskningastudie. Och där även en massa andra prover mm togs, bl a på en mäbgs hormoner. Proverna kommer att analyseras här nu efter årsskiftet så är det ngt med skökdkörteln kan det ju tänkas att det i så fall borde uppdagas. Avvaktar svar! Och kanske är der bara vintertrötthet som jag drabbats av, men i så fall betydligt kraftigare än jag tidigare upplevt...puh!
1965 • stenungsund
#31
21 januari 2013 kl 12:33
Gilla
Tack för bra förklaring Anna! Känner ni igen eller kanske Anna kan förklara varför jag efter varje dosökning, efter ett par dagar mår bättre för att ytterligare senare må helt ok men efter ca 4 v kommer symtomen tillbaka, jag liksom sjunker hela jag. Då tar jag nytt prov och ökar dosen igen. Min tröga hjärna har svårt att förstå vad som händer...
1979 • Växjö
#32
21 januari 2013 kl 19:05
Gilla
Ja, jättebra förklarat!!
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#33
21 januari 2013 kl 23:23
Gilla
Jag har hypotyreos och blev diagnosticerad 1996. Mitt fall var "ganska" tydligt (TSH på 320, T4 runt 1) och jag hade antagligen haft det mycket länge, med en i princip helt död sköldkörtel på slutet. Min husläkare ville dock inte först ta några prover eftersom jag var man, och sjukdomen är vanligare bland kvinnor. Inkompetens och rena fördomar förstås, eftersom den är vanlig bland män också.

Liksom många andra kände jag mig först sämre när jag började medicinera, innan jag långsamt började bli bättre. För mig tog det kanske 15 månader innan jag kände mig helt återställd. Möjligen tar det längre tid ifall sjukdomen pågått längre och ifall, som i mitt fall, hypotyreosen är grav.

En hypotyreos som upptäcks tidigare har rimligen hunnit orsaka mindre problem och kan vändas snabbare.

Även efter dessa 15 månader har jag ibland haft sämre perioder igen och har flera gånger behövt ändra dosen Levaxin - både uppåt och nedåt. Man har inte riktigt kunna förklara varför. Jag skulle nu säga att jag känner mig fullt frisk, men jag märker att jag behöver passa mig och leva "extra" sunt för att må på topp.

Under mina snart 17 år med sjukdomen har jag via patientgrupper och liknande stött på hundratals personer med sjukdomen och anser mig därför ha en del koll på hur olika personer upplever sjukdomen.

Tyvärr är sanningen den att ganska många har vissa bestående symtom även lång tid efter påbörjad medicinering (åratal efter), och vissa känner till och med att de inte blir bättre alls av Levaxin.

Det bedrivs en del forskning kring detta och det finns olika hypoteser som prövas om varför det är så. En är att vissa har bristfällig omvandling från T4 till T3, varför de blir sämre när deras produktion av både T3 och T4 försvinner och endast ersätts med T4 via medicinering. Det finns dock ingen konsensus kring detta. Studier kring att komplettera T4-behandling med T3-behandling pekar i olika riktning.

Det pågår också forskning kring att bestämma halten sköldkörtelhormon i spinalvätskan istället för i blodet för att se om man kan finnas ledtrådar till varför vissa har hypo-symtom med normala blodprover.

Det jag framförallt vill komma till med denna långa utläggning är dock att jag tror att träning är oerhört viktigt för personer med hypotyreos. I mina kontakter med andra patienter tycker jag mig själv ha sett ett mycket tydligt samband mellan att de som tränar eller börjar träna mår avsevärt mycket bättre än de som inte tränar. Detta är förstås bara anekdotisk bevisning, men det finns också forskning som hävdar att vävnadernas känslighet för sköldkörtelhormonerna ökar vid träning, vilket skulle kunna förklara varför hyposymtom förbättras vid träning.

Det är också träningen som har fått mig att känna att kvarvarande hyposytom har försvunnit. Medicineringen nådde aldrig riktigt ända fram utan först relativt intensivt motionerande fick mig att känna mig helt återställd.

Så, jag skulle säga till alla med hypotyreos att träna och träna (utan att mena det som medicinska råd - prata alltid med din läkare)

Anna (#27): Du skriver att TSH stiger först, innan T4 och T3 börjar falla, men det är en sanning med modifikation. Först faller faktiskt T4 och T3, men inte alltid så mycket att dessa värden hamnar utanför referensvärdena.

Det är fallet för dessa som får TSH att stiga, då TSH används för att signalera till sköldkörteln att den ska producera mera hormoner.

Ibland kan då den höjda TSH-produktionen hålla igång sköldkörteln såpass mycket att T4 och T3 inte trillar under referens, men de har absolut börjat falla innan TSH börjat stiga, eftersom det är själva hormonfallet som får TSH att stiga.

Dessutom är tyvärr inte heller påståendet "Det kan ta månader (upptill ett år) att bli helt bra, men det blir man!!" sant. Jag har stött på många som efter 10 år fortfarande inte blivit bra. Jag vill inte skrämma någon med detta, men det är en vanligt förekommande myt att substitution med Levaxin generellt ger fullgoda resultat.

Hormonsystemet är komplext och behovet av ämnesomsättningshormon förändras ständigt för en människa. Förändringar i vikt, aktivitetsnivå, diet, ålder, årstider, graviditet, andra sjukdomar, stress, etc. kan alla påverka vilken mängd sköldkörtelhormon som en frisk sköldkörtel skulle producera för att göra kroppen nöjd. När man istället äter exakt samma mängd hormon varje dag så hamnar man av förklarliga skäl inte alltid på optimal mängd hormoner i kroppen.
Anna Fornarve
1985 • Jönköping
#34
22 januari 2013 kl 01:13
Gilla
@ Tina: Nej, det är ju svårt att förklara. Normalt känner man inte av en dosjustering tydligt med en gång. Snarast tvärtom, att förbättringen kommer med tiden. Du skriver att man inte lyckats ställa in rätt dos ännu. Är det din förhoppning om att "nu ska det bli bra" vid varje dosjustering som ger en liten placeboeffekt som sen försvinner när du inte märker skillnaden? Rent medicinskt är det svårt att förklara. Men kämpa på, jag tror det går!

@ Karl:
Visst finns forskning kring hypotyreos och substitution med T3 (liothyronin) men som du skriver ingenting som kunnat visa på bättre effekt än behandling med bara levaxin. Däremot har T3 ett snabbare upptag och omsättning i kroppen vilket ger en mer ojämn halt i plasma och därmed risk för svängande symtom och biverkningar (benskörhet mm)

Sen kan man fundera på om studier på populationsbasis "missar" enskilda individer med annorlunda enzymatisk uppsättning och därmed (som visa teoretiserar) försämrad konversion av T4 till T3 i vissa vävnader (hjärnan). Även svinsköldkörtelextrakt är en kontroversiell behandling där studier knappt existerar och de som finns snarast visat på fördel för Levaxin. Sammanfattnigsvid har ingen visat några större fördelar av annan behandling än med syntetiskt T4 (Levaxin), dock potentiella nackdelar.

Ja, TSH:s hela uppgift är att hålla T3 och T4 på normala nivåer. När sköldkörteln sviktar ger en liten förändring i T3/T4 från normalnivå en kraftigare reaktion av TSH som blir "onormalt högt" för att hålla T3 och T4 på normal nivå. Sen kan man alltid vrida på formuleringar, men vi menar ju samma sak. Jag utgår ju ifrån det medicinska perspektivet och då är TSH en känsligare markör som snabbare faller utanför referensintervall vid sköldkörtelåkommor.

Nejdå, det är inte på något vis en myt att substitution med Levaxin GENERELLT ger goda resultat. Det är heeeelt sant! Sen finns alltid undantag. Som inom allt annat. Vad det beror på vet ingen. Sköldkörteln, eller något annat...
1965 • stenungsund
#35
22 januari 2013 kl 10:23
Gilla
Snacka om komplicerat! Jo Anna, visst har du rätt i att jag redan från start tänkt att "nu blir jag bra" vid varje dosjustering vilket nu börjar bli tungt. Men jag tror er, att man kan må bra! Låter bra att det är bra att träna men är det riskfritt? Att kämpa på med en motsträvig kropp alltså? Ibland har jag tänkt att det kanske är onödig påfrestning på en redan belastad fysik. Själv är jag ännu inte i klimakteriet och variationen över hur jag mår påverkas mycket av menscykeln, känner ni igen det? Man kan undra hur det då blir i klimakteriet...
Magnus
Stockholm
#36
22 januari 2013 kl 10:38 Redigerad 22 januari 2013 kl 10:40
Gilla
Vilken är den primära anledningen till att man drabbas av detta? Snackas mycket om medicinering här (symptombehandling), men hur undviker man det? Från vad jag har sett är kroniskt hård träning i kombination med en undermålig kost ett säkert sätt att sabba sköldkörteln.
1965 • stenungsund
#37
22 januari 2013 kl 11:29
Gilla
Ingen risk att det beror på "kronisk hård träning" när det gäller mig...inte "undermålig kost" heller. En autoimmun reaktion som man inte vet varför den uppstår är svaret jag fick av min läkare. Själv undrar jag vad hög stress under lång tid kan orsaka/sätta igång?
Magnus
Stockholm
#38
22 januari 2013 kl 11:56
Gilla
Jo stress kan nog vara en utlösande faktor, om det nu är stress pga en hektisk vardag, hård träning, eller en kombination. Efter lite googlande tycks forskarna luta åt antingen genetiskt problem eller nån slags virus/bakterie. Jodbrist kan vara en orsak. Den ökande kunskapen om D-vitamin och dess kritiska roll är nåt man också tittar på. För tidigt att säga nåt defintivt ännu.
Isa
1989 • Helsingborg
#39
22 januari 2013 kl 11:56
Gilla
Orsaken inte helt känd vad jag vet. Finns många teorier vad som utlöser den men ingen med stort belägg bakom vad jag känner till. Endokrina/hormonsystemet är komplext, både hypofysen och hypothalamus påverkar sköldkörteln.
Graviditet är en ganska vanlig orsak. Sen så finns det många varianter av sjukdomen ex autoimmuna varianter (kroppen upplever egna substanser som främmande)

Jag upplever sköldkörtelrubbningar som relativt vanligt, mött många patienter(inte särskilt insatt när det gäller behandling, mest diagnostik m ultraljud/finnålsbiopsier) med struma (eg missvisande begrepp, säger bara att sköldkörteln är förstorad).

@Henrik: Det där med undermålig kost och överträning har jag fått höra är orsaken till min hypotyreos, detta uttalades dock av en inom kost självlärd sjuksköterska i ätstörningsbehandling så vet inte hur tillförlitlig källan är...

Sen när det gäller behandling/medicindos säger min VC-läkare att man helt ska gå efter TSH-värden, och en endokrin-specialist jag haft kontakt med säger att man ska gå efter symtom...

Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#40
22 januari 2013 kl 18:43 Redigerad 22 januari 2013 kl 18:44
Gilla
Anna: Vi håller nog med varandra om det mesta och när du skriver "Nejdå, det är inte på något vis en myt att substitution med Levaxin GENERELLT ger goda resultat" så säger du inte emot det jag påstod.

Det jag påstod är att det är en myt att _fullgoda_ resultat generellt uppnås. De allra flesta blir ganska bra (fria från blodprov-avvikelser) av Levaxin och man räknar dem därmed som friska, men en stor del av dessa anser sig ha kvarvarande symtom i viss utsträckning (ibland liten, ibland stor).

Det är orimligt att säga som du först sa att "Det kan ta månader (upptill ett år) att bli helt bra, men det blir man!!".

Du påstår i praktiken att _alla_ blir _helt_ bra inom ett åt, vilket inte är nära att stämma med verkligheten. En del blir helt bra, de allra flesta blir i varje fall ganska bra och en del blir inte alls bra.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.