Löpning Träning 47 inlägg 32070 visningar

Löpning under graviditet.

Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#1
5 januari 2013 - 12:24
Gilla
Hej på er! Jag har sprungit regelbundet i ganska många år nu och bara haft avbrott för sjukdom och sånt. Älskar verkligen att springa.
Men nu tänkte jag be er om lite tips. Jag är nu gravid, i vecka 13.
Utifrån vad jag läst och hört hittills går det bra att köra på så länge det känns bra och man inte höjer kroppstemperaturen och pulsen alldeles för mycket.
Men jag tänkte det kanske finns några mammor (och gravida) här inne som vill dela med sig hur er löpning fungerar.

Jag försöker verkligen hålla igång men det går mycket långsammare, och istället för att bli pigg och energisk blir jag mest trött :-D

Jag kanske är dum men jag funderar fortfarande på om det vore möjligt att ta mig igenom Göteborgsvarvet i maj. Det lär nog inte bli något med det men hoppet är det sista som lämnar en ;-) Jag har gjort elva lopp på raken..

Hoppas på lite tips och erfarenheter. God fortsättning på er!
< < < 1 2 3 > > >
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#2
5 januari 2013 kl 14:51
Gilla
Oj, ja det har avhandlats här på jogg och andra löpforum ganska ofta. Prova och göra en sökning på forumet skall du se att du får massor med tips. Lycka till:)
Matilda Sandström
1980 • Taberg
#3
5 januari 2013 kl 15:49
Gilla
Grattis Åsa:) Jag fick barn i september och sprang fram till V. 32 löpningen gick inte fort på slutet och jag sprang inte långt men jag mår väldigt bra av att springa så jag kämpade på. Sista månaden körde jag stavgång i stället.
Jag genomförde Göteborgsvarvet i V.18 det gick jättebra. Jag hade bestämt att inte titta på klockan utan bara springa för det är kul och oj vilken upplevelse det blev har alltid sprungit efter klockan innan men plötsligt såg jag saker längst banan jag aldrig sett förut!! Gick i mål på 1:57 och då kändes det som om jag kunde sprungit ett varv till.
Många som inte tränar tyckte så klart att jag var galen som sprang med min tjocka mage men mår man bra är det bara att träna på.
Och lilla Wilma mådde toppen när hon kom ut. Nu springer jag med vagnen istället det är bra träning kan jag lova men väldigt skönt de pass man springer utan.
Hoppas allt kommer gå bra för dig men glöm inte känna efter hur din kropp mår den ska hålla även efter graviditeten. Lycka till!!!!
Anna Gustafsson
1987 • Göteborg
#4
5 januari 2013 kl 16:51
Gilla
Grattis till graviditeten! Jag är själv gravid i v.35 och jag älskar också att springa precis som du:) Jag har löptränat fram till v.32 och sprang då kortare (5-8km) och plattare rundor på grusväg, gick så klart långsammare än vanligt också. Fick ont i ena höften och blev väldigt trött i ryggen efter sista löpturen i v.32 så då kändes det inte värt att springa längre. Man kan ju träna så mycket annat istället:) Det som har funkat för mig under hela graviditeten är simning (crawl), styrketräning, spinning, crosstrainer och längdskidåkning. Jag genomförde ett par lopp under graviditeten fram till v.20 och det gick jättebra men jag skulle inte ställa upp i något lopp efter v.20.

Vad jag har kunnat läsa mig till om träning under graviditet kan man träna på ungefär som vanligt fram till v.20 om allt känns bra i kroppen, därefter bör man börja anpassa träningen. Viktigt att tänka på att höfterna blir mer rörliga och att inte belasta bäckenet mer än nödvändigt vid tex styrketräning. Det viktigaste verkar vara att lyssna på kroppen ordentligt och hålla sig på en medelintensiv ansträgningsnivå. Kan tipsa om en bra bok av barnmorskan Maria Wigbrant som heter "stark, glad, gravid".

God fortsättning och lycka till med graviditeten och träningen:)
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#5
5 januari 2013 kl 17:50
Gilla
Tack kära ni för att ni delar med er! Låter hoppfullt, som jag kommer kunna springa ett bra tag fram över i alla fall. Jag har redan börjat tänka på å köpa ett kort på simhallen å växla med simning som är väldigt skonsamt.

Fantastiskt bra att du tog dig igenom Göteborgsvarvet gravid på en så bra tid! Har jag räknat rätt kommer jag vara i vecka 30 när det är dags för Varvet. Men jag tänker lite att om jag inte kan springa kanske jag kan gå.. Men det får bli en senare fråga :)

Tack för era gratulationer och lyckönskningar :)
Kinsei
1974 • Malmö
#6
5 januari 2013 kl 19:01
Gilla
Jag har sprungit ända till förlossningen med båda mina barn. Tror att det är svårt att bestämma/veta något på förhand. Ta en vecka i taget så länge det känns OK! Det är minimal risk att skada barnet, det är i så fall sig själv man skulle skada. Har skrivit om detta förut på jogg, så vill inte dra allt igen. Inboxa mig gärna om du vill fråga något särskilt!
Ingrid Sunding
1979 • Vreten, Skövde
#7
5 januari 2013 kl 20:01
Gilla
Hej!

Jag är i ungefär samma situation som dig. Är i v. 15. Har precis börjar springa lite igen efter att ha mått jätteilla och sen när det äntligen började ge med sig så kom förkylningen från helvetet och höll i sig i en evighet. :(

Nu har jag dock kommit igång lite smått igen men springer med gå-pauser. Jag tänkte helt enkelt försöka hålla igång så gott det går, så länge det går, funkar det inte att springa om ett tag får jag väl ta annat. Har simmat lite under mina tidigare graviditeter och första gången var det faktiskt det enda jag kunde göra i slutet för jag fick så hemska sammandragningar av att gå. Men simma gick jättebra och flyter som en kork gör man också :D

Sen tänkte jag faktiskt försöka koncentrera mig lite mer på styrketräning nu också, det kan ju knappast vara dåligt, och inte heller glömma bort bäckenbottnen.

Frågade på gymmet också om de hade några rekommendationer och de tyckte jag kunde köra på känsla nu. t ex skippa pulsbandet och lyssna på kroppen istället.
Kristin Persson
1982 • stockholm
#8
6 januari 2013 kl 10:21
Gilla
Grattis!
Jag fick barn i augusti och försökte hålla igång med löpning under graviditeten så gått det gick. För mig gick det dock inte så bra... Jag började få mycket sammandragningar redan i v. 15 om jag tog i minsta lilla, så det blev väldigt lugna löprundor för mig. Sprang sista gången i v 29, och då kändes det inte särskilt bra alls. Efter det blev det lugna promenader och cykling.

Mitt råd är att verkligen lyssna på din kropp! Det verkar vara väldigt individuellt hur bra det går att springa som gravid. Att springa Göteborgsvarvet i v. 30 funkar säkert för en del, men hade inte gjort det för mig :(
Jag mådde själv lite dåligt över att det gick så dåligt att träna under graviditeten, men efteråt har jag kommit igång väldigt bra och började springa igen 6 veckor efter förlossningen!

Lycka till med träningen!
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#9
6 januari 2013 kl 10:51
Gilla
Tack så mycket! Roligt att ni vill dela med er. Förstår att det är väldigt individuellt. Vore häfigt om det gick att springa hela vägen fram till förlossningen.

Jag har haft ganska tur när det gäller just illamående. Känt av lite grann, framför allt om jag inte äter tillräckligt ofta, men jämfört med mycket man läst har jag mått rätt bra. Väldigt trött periodvis men det hör ju också till..

Det är väl som så att "helt enkelt" lyssna på kroppen och hoppas det håller så långt som möjligt. Och så får jag nog lägga in gå-pauser och köra lite kortare pass.

För några dagar sen var jag ute på skidtur i 1,5 timme i för mig ganska krävande spår (jag är inte jättevan längdskidåkare) och efter på kvällen var jag helt slut. Så får se hur det går med nästa eventuella långpass :)

Styrketräning ska jag också verkligen försöka satsa på. Förut körde jag alltid en core-dvd på 30 min en gång i veckan. Men många av övningarna i den görs liggande på mage, och det tyckte jag var väldigt obehagligt, redan de första veckorna, så den har blivit lite åsidosatt. Men jag har ju ett träningskort, så det är väldans dumt å inte utnyttja det :)
Elin Farén
1978 • bromma
#10
6 januari 2013 kl 17:50
Gilla
Blir avis på alla som kunnat fortsätta med löpning under graviditeten...Jag kunde bara springa fram till v 12 med första barnet och v 8 med andra, hur gärna jag än hade velat kunna fortsätta. Men även om jag inte kunde springa så kunde jag fortsätta med stavgång/promenader, vattengymnpa/simning, styrketräning så jag var inte still... Instämmer med alla om att det är bäst att lyssna på kroppen, men jag är helt övertygad om att det är bra att röra på sig på nåt sätt:)
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#11
6 januari 2013 kl 22:33
Gilla
Det är säkert jättebra att röra på sig på alla tänkbara sätt. Trist för dig att du inte kunde springa längre än så Elin men det är som sagt säkert väldigt individuellt. Var det pga smärtor eller mådde du dåligt i största allmänhet som hindrade löpningen?

Var ute på ett pass idag. Gick ganska bra. Lite ont typ vid höftbenet i början men det gick över. Trött å så som vanligt men annars var det skönt :) Extremt mycket folk ute idag, undrar om det är nyårslöften? ;)
1977 • Göteborg
#12
7 januari 2013 kl 21:56
Gilla
<3!!
Maria
1982 • Norrtälje
#13
7 januari 2013 kl 22:05
Gilla
Jag kunde inte springa vid graviditeten. Väntade tvillingar men jag höll igång med simning vilket jag tidigare aldrig gjort. Gymträning. SEN 2 månader efter förlossningen sprang milen första gången i mitt liv. Och jag kan verkligen styrka att de där graviditetshormonerna verkligen har effekt på löpning...lycka till
Ingrid Sunding
1979 • Vreten, Skövde
#14
7 januari 2013 kl 23:38
Gilla
Schysst att kunna springa milen två månader efter en tvillinggraviditet, efter min första grav kunde jag knappt gå utan smärta efter två månader.

Å andra sidan hade jag inga problem alls efter andra graviditeten men då vägde jag ju över 100kg också...

Lite grand är det väl därför jag verkligen vill kunna hålla igång under den här graviditeten på alla sätt som kan gå är att jag inte vill sitta där med så många överviktskilon nu när jag fått bort dom och hade hittat en vikt jag trivdes med. Jag vill verkligen inte banta nu eller så, men kunna äta sunt och det känns lättare att göra det när jag tränar också. Vissa tappar ju vikt av amningen men jag gör det inte.

Jag sprang en runda idag i alla fall, gick lite segt men det gör det alltid på morgonrundor men har man inget annat val än att ta det på morgonen så får det bli så ändå.
Johanna Linde
1987 • Essunga
#15
8 januari 2013 kl 08:44
Gilla
Jag sprang fram till v 26 med andra barnet. Då började benen domna bort när jag sprang. Antar att magen tryckte på några nervtrådar eller något. Då slutade jag jallafall. Cykla gick däremot fint.
Johanna Linde
1987 • Essunga
#16
8 januari 2013 kl 08:46
Gilla
@Ingrid: Lustigt! Jag sjönk som en sten när jag simmade som gravid! Kunde med nöd och näppe hålla mig ovanför vattenytan!
Kinsei
1974 • Malmö
#17
8 januari 2013 kl 09:04
Gilla
När magen växte skaffade jag ett stödbälte som avlastade trycket mot bäckenbotten väldigt mycket. Finns i vanliga mammaaffärer och är som ett brett resårband man kan spänna runt höfterna. Funkade bra fram tills de sista veckorna, då trycket från bältet i stället triggade sammandragningar. Även om det går att springa hela graviditeten kan man nog inte vänta sig att det ska vara 100% bekvämt...Kan också nämna att min miltid blev ca 20 min långsammare under graviditeternas gång, så även om jag sprang hela tiden kan jag inte säga att det var "som vanligt"!
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#18
8 januari 2013 kl 20:08
Gilla
Jag förstår som sagt att det är väldigt individuella skillnader. Det är ju en annan sak jag hoppas jättemycket på, att kunna komma igång åtminstone relativt fort efter förlossningen. Det får ta den tid som behövs såklart.

Idag hade jag tänkt gå styrketräna men har haft en jättejobbig huggande smärta på höger sida av magen till å från under hela dan. Blev rådd att åka till gynakuten och gjorde så. Dock ingen fara. Dessa förbaskade ligament "bara" :) Men det blev ju ingen träning.

Tack för att ni delar med er allihop, vad gulliga ni är :)
Ingrid Sunding
1979 • Vreten, Skövde
#19
17 januari 2013 kl 18:12
Gilla
Jag måste köpa ny sport-bh... De jag har känns nu hopplöst tajta, både i omkrets och framförallt trycks de ömma stackarna ihop jättemycket. Mina vanliga BH känns också små :( Men det går ju inte slarva med bra BH heller, speciellt inte ju större dom blir. Och eftersom mina fortfarande ömmar så är det bara till att köpa för guppande bröst = väldigt obekvämt och ont.

Annars går det fortfarande bra att springa - det går ju inte så snabbt men det är ju inte heller huvudsaken.
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#20
20 januari 2013 kl 10:49
Gilla
Vad dystert det är när man inte kan springa. Har legat förkyld nästan en vecka nu. Nu är jag i stort sett frisk men vill vara helt säker innan jag ger mig ut å springer så jag ger det nog någon dag till.

Nä snabbt går det defintivt inte, men det behöver det inte göra :)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.