Löpning Träning 23 inlägg 8914 visningar

Varför kan vissa träna mer än andra?

2006 • Alingsås
#1
1 december 2012 - 20:17 (Redigerad 1 december 2012 - 20:37)
Gilla
Hej alla, mitt första inlägg här :)

En sak som jag undrat över ganska länge nu är varför vissa kan träna mer än vad andra kan. Man hör t ex om simmare som tränar flera timmar om dagen i stort sett varje dag i veckan, eller om löpare som springer varierande distanser 5-6 ggr i veckan.

Själv tränar jag just nu 5 ggr i veckan och med nästan bara kortpass och försöker i mesta möjliga mån förlägga träningarna på sånt sätt att jag inte skall få huvudbelastningen på samma muskelgrupp 2 dagar i rad (jag simmar, cyklar och rullskidar, allt om lott).

Jag förstår att elitidrottare/ avancerade amatörer har andra förutsättningar än mig, men finns det nåt enkelt svar på var den huvudsakliga skillnaden ligger, varför vissa kan träna mer eller mindre utan vilodagar och andra inte?

Mvh Rikard
< < < 1 2 > > >
1992 • Örebro
#2
1 december 2012 kl 20:32
Gilla
Hur mycket man kan träna är en fråga om hur bra tränad man är så att säga. För att en kropp ska kunna orka med den belastning som elitidrott innebär krävs en långsiktig successiv ökning av träningsbelastningen (flera år). Att gå ut som otränad och träna som en elitidrottare är ett garanterat sätt att bli övertränad eller drabbas av skador.

Sedan finns det ju såklart också genetiska variationer. En del har helt enkelt kroppar som klarar av att träna hårdare än andra utan att gå sönder. Det är ofta de som kan hålla sig skadefria (en kombination av flera faktorer - som träning och gener) som är de som blir mest framgångsrika!
2006 • Alingsås
#3
1 december 2012 kl 20:58 Redigerad 1 december 2012 kl 20:58
Gilla
Stort tack för svaret Martin, då tror jag att jag förstår.

Jag frågar lite eftersom jag den senaste tiden (sen i somras typ) känt att jag kanske presterat lite sämre än förväntat, känt mig lite sliten emellanåt trots att jag inte kör särskilt långa pass. Anar att jag iaf tillfälligt bör lägga till ytterligare en vilodag i träningsschemat.

Än en gång, tack för svaret!
Rikard
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#4
1 december 2012 kl 23:19
Gilla
Om du sänker farten och tränar med en lägre puls, då kan du troligtvis löpträna varje dag och dubbla din träningsmängd, för att senare smyga upp tempot med bibehållen träningsmängd.
2006 • Alingsås
#5
1 december 2012 kl 23:50
Gilla
Aha, det kan ju vara ett första alternativ att prova. Tack för tipset Conny!
2006 • Alingsås
#6
2 december 2012 kl 15:11 Redigerad 2 december 2012 kl 15:12
Gilla
Äsch, glömde en fråga i sammanhanget.
Kan man säga att muskelns reparationstid generellt blir kortare ju mer man tränar, eller är detta mer en genetisk eller individuell egenskap?

Tacksam för svar :)
Rikard
1983 • Stockholm
#7
2 december 2012 kl 16:20
Gilla
Om du inte varvar det med styrketräning så är risken för belastningsskador ganska stor.
HR
1972 • Stockholm
#8
2 december 2012 kl 17:21 Redigerad 2 december 2012 kl 17:32
Gilla
Rikard: muskelns reparationstid är hyfsat konstant.

När du blir mer vältränad så anstränger du dig relativt sett mindre för samma ansträngning efter att musklerna anpassat sig. Det innebär att din träning inte ger samma behov av återhämtning när du lagt dig på en lite högre nivå.

Kanske slipper du träningsvärken helt för samma ansträngning som gav dig träningsvärk i början.

Det innebär att du sedan måste ta i ÄNNU mer för samma "träningsvärk" som du fick i början. Men då blir reparationstiden ungefär samma.

Jag tränar (till exempel) dips mycket sällan nuförtiden. Jag kan trots det klämma lite mer än trettio korrekta dips "rakt av". Det ger mig en träningsvärk som håller i sig i kanske tre dagar. Skillnaden från när jag var vältränad var att jag kunde köra tre-fyra set på 30 dips vardera och ha en mildare träningsvärk i någon dag, kanske två. Körde jag 4x20 dips slapp jag träningsvärken helt.

När jag inte hade kört dips på två år så gjorde jag misstaget att köra 2x32 dips på gymmet när jag var där för att göra ett träningsprogram åt en kompis. Det resulterade i en veckas träningsvärk och en klassisk byggargång (släpp tjock-TV:n).

När det gäller löpningen så kommer det till en del andra faktorer än isolerade styrkeövningar och det kan vara som så att man som otränad löpare snabbt avancerar i början men att man sedan kan drabbas av "plötslig smärta/krämpa".

Detta kan bero på flera saker, bland annat så kan man vara lite för svag i vissa relevanta muskelgrupper och såpass stark i andra att man orkar kompensera med "fel" muskelgrupper. Har man flyt så springer man sig stark och slipper krämpor när kroppen anpassar sig. Har man otur så smäller det på när kroppen inte längre orkar kompensera. Kroppen flyttar ofta problemet och om man är svag i till exempel sätet så kanske baksida lår får ta över uppgiften och så känner man sig kakig och stel. Efter ett tag så blir det kanske värre eller så får man klassikerna löparknä eller ITBS eller så flyttar problemet vidare ner till vaderna.

Det finns så många varianter av elände som kan drabba en ambitiös löpare så man kan bli bedrövad. Det är vanligt med snabb utveckling för unga män/kvinnor och så tar det bara stopp. Det kan vara svårt att tolka tröttheten i musklerna annat än som "normalt slitage" och det är inte alla som kan självdiagnosticera sin kropp.

Det kunde inte jag heller efter mitt uppehåll. Jag var betydligt svagare där jag trodde att jag var stark och tvärtom. Min tidigare löparerfarenhet gjorde dock att jag själv kunde lägga upp löpningen för att passa mig och jag kunde därefter helt enkelt springa mig starkare igen istället för att springa mig trasig. Jag fick hjälp i början att ta mig förbi värsta krämporna men efter det så kände jag ju min egen kropp såpass att jag kunde ligga på marginalen och "veta" att jag skulle hålla och framförallt "veta" när det var dags att tagga ner lite.

Jag är lat nuförtiden men är inte rädd för att det gör lite ont. Gör det ont på fel sätt så får man allt vara uppmärksam dock.

Med all den skrämseltaktiken så kan man iallafall konstatera att det går riktigt bra att springa för de flesta, trots det, bara man inte jagar upp sig för mycket över tider, fart och sträckor i början. De som tränar/tränat annat brukar kunna klara sig lite bättre. Variation är bra. Men för mig räcker det med att springa.

Skulle jag vara duktig och träna annat skulle jag nog kunna bli bra mycket vassare, men det är jag som sagt för lat för och finner heller inte tiden/orken/motivationen till det. :)

En hel del "otränade" men fullt friska personer som är "jämnstarka" i kroppen har den fördelen att de får en naturlig utveckling där konditionen och muskelstyrkan följs åt på ett bra sätt. De orkar inte springa hårdare än vad kroppen pallar i början då flåset tar stopp. Då flåset blir bättre har de under tiden utvecklat muskulaturen. Sådana personer slipper ofta skador.

Typen "jag var snabb som vinden när jag var ung" är en kategori som jag själv tillhör och som är som upplagd för att i yngre medelåldern göra en comeback och dra på sig den ena krämpan efter den andra. Man tror man är stark för att man "inte haft problem" när musklerna under flera års semi-passivitet blivit försvagade men man är frisk i övrigt. Då kommer man fort tillbaka till hyfsad form men om man satsar så är det lätt att skada sig. Där fungerar man olika. Jag återhämtar mig sämre än när jag sprang förut men kom ganska snabbt i form igen.

2006 • Alingsås
#9
2 december 2012 kl 19:14
Gilla
Stort tack för återkopplingen Henrik och Michael, speciellt dig Henrik för ditt långa och detaljerade inlägg, väldigt intressant läsning!

Din förklaring om musklers återställning förklarar mycket av de saker som jag funderat över! När jag läser vidare så börjar jag också inse att min upplevda stagnation i träningen mycket väl kan bero på det du skriver om omatchande muskelgrupper i relation till aktivitet, kort sagt att styrketräning mkt väl kan vara nyckeln för mig att komma vidare. Eftersom jag redan funderat på att ta ut ytterligare en vilodag så kan jag ju börja med att nyttja den för lite styrketräning istället och se vart det leder.

Stort tack som sagt!
Rikard
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#10
2 december 2012 kl 19:26
Gilla
Det här året inleddes med att jag hadde en knäskada sen ett halvår tillbaka, den blev långsamt bättre, jag kunde träna cirka 2 gånger i veckan, försökte jag öka längden på träningsrundorna blev det problem med knät, intensiteten fick inte heller vara för hög, men det var farten som var lättast att öka utan att knät bråkade, så efter ett halvår var farten ganska ok, men mängden träning var rena katastrofen, då började jag förlänga det ena träningspasset lite försiktigt och behöll farten, när jag nått 20 km började jag få ont på lite olika ställen, men tänkte att det blir nog bättre när kroppen vant sig, jag tyckte löpningen fungerade bra, jag orkade bra i långa tunga backar, men det här onda som kom på slutet av rundorna och satt i flera dagar blev jag inte av med. Så i slutet av september bestämde jag mig för att träna varje dag, första veckan skulle krämporna bort, så jag gick en runda varje dag med tidtagning, sen la jag in lite löpning varje dag, och tiderna blev allt bättre ju mer jag sprang, oktober blev en månad där en del dagar blev enbart gång för att jag sprungit för optimistiskt och fått ont, november blev bättre 35 mil sammanlagt, och 1 minut snabbare per km än oktober, intensiteten tillräkligt hög för att ge träningseffekt och ökad uthållighet, december har börjat bra 43 km efter 2 dagar och bättre km/tid än november, men vädret kan ju ställa till stora problem på vintern, så det återstår att se vad som händer.
1978 • Arboga
#11
2 december 2012 kl 19:49
Gilla
För mig är den enda begränsande faktor tillgänglig tid. Nu är man glad om man kan snitta 3pass i veckan under ett år. När jag var glad och bekymmerslös student fick jag till ca 350 pass på ett år.

Nu är det bara att invänta utflugna barn och pension för att komma tillbaka till den träningsvolymen, om man orkar när man blir så gamal :)
2006 • Alingsås
#12
2 december 2012 kl 20:19
Gilla
Intressant Conny, och skönt att höra att det verkar vara på bättringsvägen! För min del har jag blivit mer och mer övertygad om att jag kan behöva en vilodag, men om jag kan nyttja den dagen för lite lätt styrketräning istället för komplett vila så har jag kanske gjort två flugor på smällen :)

Per, 350 pass på ett år, det var ju endel, jösses! Jag inser ju att jag är lyckligt lottad :)
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#13
2 december 2012 kl 20:44
Gilla
Ja, tid var rätta ordet. Just nu hinner jag att träna många timmar i veckan, det är just ingenting att göra i trädgården, hur träningen skall se ut under våren vet jag inte, men den träning som jag gör just nu, den ger mej möjligheter att träna för marathon eller ultra-lopp ifall jag vill, loppen är inte det viktigaste för mej, jag tycker träningen är intressant, jag är nyfiken på hur kroppen reagerar på olika typer utav träning, och vilka dumma saker man gjorde när man fick ont, jag har ju bokfört 30 år utav träning med otaliga skade-uppehåll.
HR
1972 • Stockholm
#14
2 december 2012 kl 20:47 Redigerad 2 december 2012 kl 20:50
Gilla
Rikard, du kan se vilodagar som en chans för kroppen att komma ikapp en smula. Se inte en dag helt utan träning som bortkastad. Bättre att komma sugen till nästa pass.

Överträning kan leda till stagnation och leda. Risken att det ska bli trist och motigt är högre om du inte unnar dig vila åtminstone någon dag då och då.

Variation är mycket bra och ska du träna styrka så ska du ta reda på dina svaga sidor och jobba på dem. Tänk bort det du får "gratis" av annan träning och löpning och jobba på resten. När jag var "seriös" delade jag in styrketräningen i drag och skjutmuskler så jag kunde träna snarlika muskelgrupper (och antagonister) tätt inpå varandra. Senare år tröttnade jag lite och började köra multipass där jag tränade i princip allt under ett träningspass; löpning/spinning och sedan en total genomkörare på gymmet med dips, chins, stång, fria vikter och vågar jag säga det: stretching. När man väl tränat upp sig till en lagom nivå är det inte lika svårt att hålla den som att nå den och mina multipass - som var ganska hårda - gjorde att jag kunde dra ner på träningen i antal pass men ändå få ett mycket bra utbyte av tid/träning och resultat.

Som f.d. träningsnarkoman så var det mycket svårt att slita sig ifrån träningen men efter för många års slit så fick kroppen en rekyl och idag har jag "lätt" att komma tillbaka i form men "svårt" att motivera mig. Jag tror att nästa ryck kommer bli i form av riktad träning för att jobba på det jag är sämst på samt multipass där jag tränar det mesta.

Och springa förstås.

Men det blir - host host - inga 350 pass per år här inte...

PS

För oss gamlingar så brukar vi ofta komma tillbaka ganska snabbt i längd på löppassen - lite på rutin - men när det gäller styrketräning så kan det vara lite längre återhämtning mellan hårda pass. Jag orkar lika många reps som när jag var yngre med samma vikter - men det blir inte så många set. ;)
2006 • Alingsås
#15
2 december 2012 kl 21:50
Gilla
Helt rätt naturligtvis Henrik. Jag låg på 4 pass/ veckan fram till augusti i år, då jag ändrade till 5 pass, och strax efter det tror jag att nåt stannade av rent prestationsmässigt hos mig. Så när jag säger att jag skall ersätta ett träningstillfälle med styrketräning så ser jag ju nu att det inte blev riktigt sant, eller iaf som jag menade. För mig skall ett sånt pass handla mer om ett stretchingpass (eller väldigt lätt styrkepass), alltså lite lätta/ enkla övningar som skall styrka mina svagaste delar på kroppen, som du också säger att mitt fokus bör ligga på. Jag förstår absolut vad du menar Henrik, vilodagar är viktiga och de måste man också ha.

Idag består min veckoträning av en salig blandning av korta men intensiva aktiviteter, 2x5km löpning, 1x13 km rull-/ längdskidor, 1x25 km cykling, 1x1km frisim. Ganska allsidig träning om jag får säga det själv. Jag är också noggrann med att inte förlägga två aktiviteter med samma huvudmuskelgrupp bredvid varandra.

Med min nya kunskap så tror jag att ett av löppassen kommer få stryka på foten till förmån för ovan nämda gympass, och kanske blir det återstående löppasset 5 eller 10 km-slingan, låter kanske dagsformen avgöra. Om detta inte ger önskad effekt, ja då får jag helt enkelt minska eller plocka bort något mer såklart :)

Tack än en gång för återkopplingen!
Rikard
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#16
2 december 2012 kl 22:12
Gilla
Jag har blivit övertränad några gånger, men det har alltid varit hög intensitet med hög puls och långpass i för hög fart. Vid stor träningsmängd i låg-puls tempo har jag aldrig råkat ut för det, (ännu är väl bäst att tillägga) det verkar som återhämtningen efter träning i låg-puls tempo är oerhört snabb, man är helt oberörd dagen efter ett långpass, och borde kunna köra ett sådant dagligen om tiden tillåter. Men träningen skall vara rolig, man får inte göra den till ett helvete som inkräktar på allt övrigt man vill göra.
HR
1972 • Stockholm
#17
2 december 2012 kl 22:23 Redigerad 2 december 2012 kl 22:25
Gilla
Conny: Kan hålla med om det.
Lugna långpass där man egentligen inte tar ut sig mer än att god mat och en god natts sömn återställer en så gott som hundraprocentigt är en träningsform man skulle kunna genomföra i princip varje dag. En mil om dagen (som många faktiskt springer) kan kännas sjukt mycket för en del och en del av vardagen för andra. För en del kan det t.om. kännas "lite". Så olika kan vi vara.

Om man unnar sig en knapp timmes löpning och unnar sig en mil på säg 50min i tid så bör man kunna springa det varje dag utan direkt slitage om man har tränat upp sig som normal motionär.

De pass man genomför för att öka prestationen för ett visst mål (snabb på milen, sprint, halvmaran och så vidare) som kräver att man tar i och pressar sig själv hårt kräver mer fokus på träning, sköta kosten samt att se till att kroppen får återhämtning. Den typen av träning är slitsam och blir det för mycket av den varan så riskerar man överbelastningsskador eller en akut, oväntad krämpa.

Själv gillar jag ibland att ta i lite extra (när jag väl får tummen ur) och vissa pass kan jag ligga lite på gränsen med vad kroppen orkar med nuförtiden men jag försöker att känna efter under passet så att jag inte springer sönder mig. Förr trodde jag inte det var möjligt att göra det, men nu vet jag bättre. Jag har fortfarande inställningen att man måste våga ta i lite mellan varven för att nå resultat men det är skillnad mellan tre-fyra dagars träningsvärk och en till tre månaders rehabträning och nollning av uppnått resultat. Gränsen kan vara hårfin.

2006 • Alingsås
#18
2 december 2012 kl 22:34
Gilla
Tror jag skall testa ett lågintensivt pass vid tillfälle, låter intressant. Jag har dock inte möjlighet att ha fler träningsdagar än de jag har nu, ej heller längre pass. Anledningen är (som du också nämner), att det skulle inkräkta för mkt på det privata. Det är t o m anledningen till att jag bara kör ganska korta pass idag, för att jag skall kunna träna ofta utan att vara särskilt trött från föregående träningspass.

Tack för svaret Conny!
Rikard
2006 • Alingsås
#19
3 december 2012 kl 08:09 Redigerad 3 december 2012 kl 08:53
Gilla
Låter bra Kristoffer. Har också några rutiner för mig och min träning Den viktigaste för mig (bortsett från kontinuiteten) är att sticka å träna direkt jag kommit hem från jobbet, inte börja göra andra saker. Om jag inte kommer iväg direkt så tappar jag träningslusten för den dagen ganska snabbt ;)

Rikard
1977 • Eskilstuna
#20
3 december 2012 kl 10:04
Gilla
Rikard, för att återkoppla till simningens stora träningsmängd så beror nog den mest på att man just kan träna mycket utan att gå sönder.
Visst förekommer skador även inom simningen men inte alls i samma utsträckning och art som andra idrotter.

Simmade själv i min ungdom (9-16år) och minns några tuffa träningsveckor som bestod av drygt 20h simning och ett par timmar styrka. Det var väl kanske inte en "normal vecka" som 15-16 åring men dom förekom. En normal vecka var väl mer 16h simning och 1-2h styrka ;).
Kan inte minnas att jag någonsin hade en skada som kan relateras till simningen.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.