10 november 2012 kl 12:49
Spring på! kanske lite mindre än vanligt, om det inte finns några andra fysiska problem som gör att järnet inte tas upp så är det för roligt att träna för att lägga ner helt, man känner sig ju inte skadad (som vid en stukad fot). Dessutom så märker man hela tiden att det går lättare och då vill man ju kära mer, så kör på som det känns bra och så länge det går lättare allt eftersom är du på väg åt rätt håll.
Det blir en avvägning, det blir roligare ju lättare det går men att komma till optimalt värde och därmed nå full kapacitet tar längre tid, men att inte underhålla träningen gör att man tappar också så det är ett komplext problem hur mycket man ska/kan träna under tiden.
När det blir förmycket järn i blodet är svårt men beroende på hur lågt du låg men generellt skulle jag säga att en månad inte ett problem att bli för hög om man legat på underskott (särskilt inte om du tränar under tiden också) utan kör lite blutsaft fram till nästa läkarbesök, det var mer en varning att man inte alltid ska göra så. När värdet börjar närma sig normalt kan det vara bättre att bara köra tabellterna och sen lite då och då fylla på med lite järn för att inte rasa fullständigt igen.
Risken med ett så högt järnintag är att man får en skum mage (ofta åt förstoppningshållet) men jag såg det som ett ganska litet problem i sammanhanget. Heller förstoppad och kunna springa än lös/normal mage och soffläge av trötthet.