7 november 2012 kl 21:42
Jag har väldigt lätt att irritera mig på långsamma människor som är i vägen. Varför jag gör det kanske kräver djupare analys av mitt psyke som jag inte har för avsikt att trötta ut er med nu. Men, samtidigt som jag blir irriterad är jag intellektuellt sett medveten om de personer jag irriterar mig på självklart inte är i min väg av ren jävelskap. Med den vissheten försöker jag lugna mig själv och s.a.s 'go with the flow', med blandad framgång.
När det gäller löpning och lopp specifikt brukar jag ha lite längre till ilskan, vad jag tror mycket beroende på att jag då istället fokuserar på mig själv och min egen prestation. Men det hindrar mig ändå inte från att irritera mig på de 'lopp-typer' som beskrivits här. I synnerhet typen som anmäler sig i startklassar avsedda för löpare med sluttid en eller flera minuter/km från vad de någonsin skulle klara. Lite slentrianmässigt, vad det verkar, försvaras detta beteende med att man 'ska ha kul' och att 'det är en folkfest' ect ect och detta ställs implicit i motsatts till att springa för en bra tid och/eller placering. Mina ödmjuka frågor till dessa är: Varför anser ni er för det första ha tolkningsrätt över vad som ska anses vara 'kul' och 'trevligt'. För mig är det varken kul eller 'folkfestligt' att tappa massa energi och därmed tid och placering pga att några framför mig inte behagar starta i startgrupper avsedda för deras tempo. Jag springer tävlingar just därför att jag ser dessa tillställningar som det de benmäns som, dvs tävlingar OCH tycker det ändå är fantastiskt kul. Något jag tror jag delar med en övervägande majoritet av alla som 'tävlar' under loppen. Sen undrar jag om den maximerandet av denna upplevda 'trevlighet' och 'folklighet' på något vis har ett matematisk samband med antal sekunder man lyckas försämra tiden för mer tävlingsinriktade löpare? Om inte har jag några förslag på vad man istället kan göra för att göra SAMTLIGAS upplevelse av våra motionslopp så positiva som möjligt:
1. Anmäler sig i klass avsedd för sluttider befinner sig i närhet av den egna troliga sluttiden.
2. Ställer sig i startfållan ungefär där man tror jämbördiga löpare står (kanske lite svårare)
3. Märker man att många löpare passerar en under hela eller delar av loppet: HÅLL HÖGER.
Till sist ska jag tillägga att typen som beskrivs ovan är någon jag lyckligtvis inte råkat ut för speciellt ofta. Däremot verkar detta försvarande av deras beteende med för mig något svajiga och haltande argument, förekomma desto oftare av nån anledning.