Löparens vett och etikett.

Eva Skog Eneroth

1961 • Lomma

#161

•

7 november 2012 kl 12:50

Gilla

Hålla höger, när det går, inte stanna i vänsterspår tex på LL där det kan vara grymt trångt - gäller även i uppförsbackar, och rena kläder på lopp - så skulle jag sammanfatta det jag anser vara löpar-vett-o-etikett.
Det skulle även vara skönt att slippa läsa dessa (i olika trådar, men även här) nedlåtande kommentarer om "damer 50+, Agnes 45+" osv. Jag är 51 år, inte snabb, men inte jättelångsam heller, och stör mig nog lika mycket som ni andra på folk som går i bredd över hela banan och pratar (ofta damer), plötsligt stannar framför mina fötter i vänsterfilen (lika vanligt bland damer som herrar) eller rusar om och genar tvärt in framför en så att man måste nita för att inte krocka (mest herrar). Sådärja, nu fick jag också generalisera lite, kändes bra:-)

Mona M

1971 • Östersund

#162

•

7 november 2012 kl 13:34

Gilla

Hoppsan, det var inte meningen att trampa på några tår.
Min kommentar var inte menad som nedlåtande utan tvärtom.
Jag är varken purung eller snabb själv och drog till med "Agnes" eftersom jag kan identifiera mig själv med henne är "Gösta 67" eller "Didrik 25".

Det jag menade var att jag ser det som positivt att man rör på sig oavsett ålder, snabbhet eller syftet med loppet.

Eva Skog Eneroth

1961 • Lomma

#163

•

7 november 2012 kl 14:38

Gilla

Det är lugnt, Mona:-), det var liksom bara den sista droppen för min del, och jag tycker också att det viktiga är att folk rör på sig. Dvs om de håller till höger....

Martin Stark

1978 • Farsta

#164

•

7 november 2012 kl 21:42

Gilla

Jag har väldigt lätt att irritera mig på långsamma människor som är i vägen. Varför jag gör det kanske kräver djupare analys av mitt psyke som jag inte har för avsikt att trötta ut er med nu. Men, samtidigt som jag blir irriterad är jag intellektuellt sett medveten om de personer jag irriterar mig på självklart inte är i min väg av ren jävelskap. Med den vissheten försöker jag lugna mig själv och s.a.s 'go with the flow', med blandad framgång.

När det gäller löpning och lopp specifikt brukar jag ha lite längre till ilskan, vad jag tror mycket beroende på att jag då istället fokuserar på mig själv och min egen prestation. Men det hindrar mig ändå inte från att irritera mig på de 'lopp-typer' som beskrivits här. I synnerhet typen som anmäler sig i startklassar avsedda för löpare med sluttid en eller flera minuter/km från vad de någonsin skulle klara. Lite slentrianmässigt, vad det verkar, försvaras detta beteende med att man 'ska ha kul' och att 'det är en folkfest' ect ect och detta ställs implicit i motsatts till att springa för en bra tid och/eller placering. Mina ödmjuka frågor till dessa är: Varför anser ni er för det första ha tolkningsrätt över vad som ska anses vara 'kul' och 'trevligt'. För mig är det varken kul eller 'folkfestligt' att tappa massa energi och därmed tid och placering pga att några framför mig inte behagar starta i startgrupper avsedda för deras tempo. Jag springer tävlingar just därför att jag ser dessa tillställningar som det de benmäns som, dvs tävlingar OCH tycker det ändå är fantastiskt kul. Något jag tror jag delar med en övervägande majoritet av alla som 'tävlar' under loppen. Sen undrar jag om den maximerandet av denna upplevda 'trevlighet' och 'folklighet' på något vis har ett matematisk samband med antal sekunder man lyckas försämra tiden för mer tävlingsinriktade löpare? Om inte har jag några förslag på vad man istället kan göra för att göra SAMTLIGAS upplevelse av våra motionslopp så positiva som möjligt:
1. Anmäler sig i klass avsedd för sluttider befinner sig i närhet av den egna troliga sluttiden.
2. Ställer sig i startfållan ungefär där man tror jämbördiga löpare står (kanske lite svårare)
3. Märker man att många löpare passerar en under hela eller delar av loppet: HÅLL HÖGER.

Till sist ska jag tillägga att typen som beskrivs ovan är någon jag lyckligtvis inte råkat ut för speciellt ofta. Däremot verkar detta försvarande av deras beteende med för mig något svajiga och haltande argument, förekomma desto oftare av nån anledning.

Fredrik Gustafsson

1968 • Storvreta

#165

•

8 november 2012 kl 10:50

Gilla

@Martin Stark

Jag har nog "försvarat" beteendet genom att använda ordet folkfest.

Det handlar inte om tolkningsrätt om vad som är rätt och fel. Det är ett sätt att förklara och försöka förstå varför dessa beteenden finns.

För många som springer motionslopp, som förvisso även är tävlingar, är det just en "kul grej/folkfest/picknick med jobbet" och de är nog knappt medvetna om att det finns andra som vill tävla och göra en bra tid på allvar.

Vett och etikett handlar mycket om att ta hänsyn till andra, den som vill mysspringa och picknicka måste ta hänsyn till den som vill tävla. Och den som vill tävla måste ta hänsyn till folkfestarna när båda dessa typer samlas i samma lopp. Som jag ser det så är stora motionslopp av blodomloppet-typ först och främst inriktade på folkfestarna, därmed borde den som vill tävla på allvar försöka förstås sig på de där konstiga picknicklöparna och lite överseende med deras sätt.

Men jag håller absolut med dina punkter 1,2,3. Att följa dessa är att visa hänsyn!

Sven Andersson

1966 • Kista

#166

•

8 november 2012 kl 14:18

Gilla

Glöm inte, nånstans vid punkt 2 alla dessa överoptimistiska, tanklösa löpare som öppnar ursinnigt för att rasa genom fältet efter en kilometer och därmed bli en propp.

De är ett problem för oss som generellt sett har god koll på öppningsfarten, för vi får först deras armbågar i ryggen i starten och sedan deras armbågar i magen när vi ska förbi dem efter 1 km.

Martin Stark

1978 • Farsta

#167

•

9 november 2012 kl 21:39

Gilla

Fredrik Gustafsson: Håller med dig i stort. Men förstår fortfarande inte varför vissa sätter glädjen vissa har att lunka/promenera/krypa runt ska stå i motsats till att en del vill ta sig runt i sub 3:30/km-tempo (exempelvis). Det är med denna märkliga 'intressekonflikten' de som försvarar personerna som startar längst fram i 'elitleden' men ändå inte har/kan ha några som helst 'elit'-ambitioner. Vi som vill springa på bra tider ska alltså inte springa stora lopp för att vissa prompt måste stå långt fram trots att man inte har några tid/placeringsambitioner. Nu menar jag inte att du resonerar så utan mer hur jag tolkar andemeningen i hur man argumenterar i försvar av denna företeelse.

Sven Andersson: Jag hade faktiskt tänkt ta med det irritationsmomentet i mitt förra inlägg. Det var extra tydligt nu senast på Hässelbyloppet. Jag startade rätt långt fram men måste ha blivit passerad av en väldig massa människor som jag sedan i min tur fick passera efter ett par km. Fattar inte att så många rusar och på så vis förstör alla möjligheter att få en så bra tid som möjligt. Det verkar som det handlar om öppingskilometrar på säkert en minut per kilometer under ens egentliga kapacitet på sträckan. Märkligt med tanke på att i stort sett alla nu springer med gps-klockor där man i realtid får inidikationer om det går för fort. Har man nu inte det borde man ju ändå känna om det går SÅ pass mycket snabbare än man någonsin tidigare klarat på sträckan.

Nu kanske vi frångår ämnet 'ettiket' och istället kommer in på ämnet 'dålig löptaktik'. Men ändå en företeelse som förstör framför, framför allt för de som rusar, men även för oss andra som måste trängas med slutkörda löpare några km efter första kilometern..

Mona M

1971 • Östersund

#168

•

9 november 2012 kl 21:48

Gilla

Fast är det egentligen någon som har försvarat de som ställer sig i fel startfålla?

Naturligtvis kan man ställa sig fel av misstag, men någon berättade ju om ett par tanter(?) som skulle gå hela vägen och ändå ställde sig längre fram eftersom de inte ville bli klara så sent.
Sånt är det väl knappast någon som försvarar.

Att göra fel av misstag är mänskligt och förhoppningsvis lär man sig något till nästa gång.

Martin Stark

1978 • Farsta

#169

•

9 november 2012 kl 22:31

Gilla

Mona M: Men det är väl de en stor del av den här tråden handlar om? För ingen har väl kritiserat de som ställer sig rätt?

Att göra fel är mänskligt ja och så även att inte visa hänsyn vad det verkar, i många fall. Det är framför allt det jag stör mig på i detta sammanhang, de som ställer sig fel och bokstavligen skiter i att andra faktiskt springer för att få en så bra tid som möjligt. Alla övriga tycker jag bara förgyller löparupplevelsen och är en bidragande orsak till att man fortsätter springa vecka ut och vecka in, året om.

Mona M

1971 • Östersund

#170

•

9 november 2012 kl 23:00

Gilla

Nej, jag menar att det är skillnad på de som ställer sig fel av misstag och de som gör det för att de skiter i andra.
Att göra ett omedvetet misstag har inget med bristande hänsyn att göra.

Tapani MA

1971 • S

#171

•

9 november 2012 kl 23:07

Gilla

#171 skönt att höra, då kan jag ställa upp i motionslopp trots mina gaser.

Mona M

1971 • Östersund

#172

•

9 november 2012 kl 23:26

Gilla

#172
Nja, att äta gasbildande mat innan ett lopp vette sjutton om det räknas som ett omedvetet misstag ;-)

Enrique 'Haile'

1966 • Malmö

#173

•

11 april 2015 kl 18:49

4 Gilla

För mig det viktiga i ett lopp är att heja på varandra, de som är långsammare än dig behöver höra " kom igen!! det ser bra ut!! och till de som är snabbare " Vad duktigt du är, bra jobbat, fortsätt så hela vägen!!"
Vi är enkla människor som tycker om att svettas och vara stolt efter ett lopp. Harmoni, balans, kärlek , ... spring!!!!

Åsa

1978 • Tyresö

#174

•

12 april 2015 kl 10:25

Gilla

Något off topic, men det minst trängsliga (nyt ord!) lopp jag sprungit i relation till antal deltagare var tunnelloppet i hösta,s. Grymt mycket folk (största milloppet i europa tror jag det blev det året) men trots det väldigt lite trängsel.
Förutom en elitklass hade de inga nivågrupper alls. Det har fått mig att tänka att nivågrupperna snarare orsakar mer trängsel än botar den. På tunnelloppet startade alla grupper med tio minuters mellanrum. Eftersom nivån var så olika i varje grupp spreds den ju ut rätt mycket redan från start = mindre trängsel. Det är mina spekulationer i alla fall.

Själv ogillar jag lopplöpare med hörlurar. Behöver man passera eller förhålla sig till dem på något sätt går de inte att kommunicera. Ett "håll höger" hjälper inte om de ligger ivägen, man får tillslut knuffa sig förbi varpå de blir irriterade.
Vet att många lopp infört förbud mot hörlurar, men det lär ju inte efterföljas.

Tror dock inte det här går att bota med regler eller etikettspåpekanden. Att andra som inte gör som en själv eller som man borde är ett ofrånkomligt fenomen när många människor samsas om samma yta. Tyvärr.

Hobbylöparn

Östermalms IP

#175

•

12 april 2015 kl 11:19 Redigerad 12 april 2015 kl 11:44

Gilla

Oavsett om man är ultrasnabb eller inte, är det riktigt surt med trängsel på loppen.

Förra året bestämde jag mig därför för att aldrig mer springa Midnattsloppet. Första 3 km fick man göra tjurrusningar i planteringarna för att komma förbi.

Således kan jag förstå de som vill komma långt fram i sin startgrupp.

Hans Westerback

1958 • LIDINGÖ

#176

•

13 april 2015 kl 09:23

Gilla

#174: Åsa, precis vad jag också upplevde under Tunnelloppet. Så väl utspritt att det aldrig blev trängsel! På Midnattsloppet råkade jag pga klantighet hamna i en sen startgrupp och då kände man verkligen det där att alla i samma startgrupp har ungefär samma tempo, så det blir som en jättepropp. Tänk om ML skulle prova TLs strategi!

Ingrid Aaro

1964 • Linköping

#177

•

13 april 2015 kl 09:32

1 Gilla

Ett fall av dåligt uppförande är annars att när vägen är avlyst för att springa på, ändå gena upp bland publiken på trottoarerna, och nästan springa ner folk ... Särskilt om det man tror är en lucka i publiken i själva verket är barn eller barnvagnar.

Kurre Bussman

1956 • Karis

#178

•

13 april 2015 kl 12:32

Gilla

Tråden gäller väl från början egentligen startögonblicket, men bra att situationer längre fram i loppen även tas upp, liksom läget vid vätskekontrollerna. Själv har jag enbart (tillsvidare) erfarenhet av lopp i Finland och dom flesta små till medelstora. Har för mig att ytterst sällan ställer sig någon sig medvetet på fel plats i startögonblicket. Är man första gången med, vet man kanske inte sin position och ställer sig optimistiskt för långt fram. Vanligen går det jättestädat till och enda som fastnat i minnet var en välbyggd mansperson som bana sig väg genom massan med armbågarna rakt ut. Nå, mannen blev omsprungen av de flesta senare då han använt sin energi till annat än löpning i början. Vid lite större lopp har det visat sig lätt bli samling vid vätskekontrollerna. Där kunde arrangörerna betona vikten av att röra sig framåt eller dra sig åt sidan om man behöver pusta eller diskutera hur loppet förlöper med någon annan.
Men Mona, låt inte sådana saker skrämma bort dig. 99,9% av löparna kan uppföra sig och är hur trevliga som helst. På mina knappt 10 lopp har jag kanske vid 2 sett eller upplevt något störande uppträdande och trots loppen i Finland har jag efter loppen inte kunnat räkna till ett enda knivskaft stickande ut mellan revbenen efter loppen ;)