Löpning • Träning • 27 inlägg • 5730 visningar •

Ingen lust längre - Vad motiverar er?

titti svensson

1978 • tyresö

•

28 maj 2008 - 08:24

Gilla

Jag har alltid tränat för att gå ner i vikt eller hålla vikten. Jag har ätit mycket godis och kompenserat detta genom att träna ganska mycket. Självklart har jag även tyckt det var kul och härligt, men vikten har liksom varit en "piska". Nu har jag slutat med godis och socker och behöver inte längre träna för viktens skull. Motivationen är borta :((
Jag vet att jag blir glad och mår bra av att springa, men ändå tar det emot. Så nu undrar jag; vad motiverar er?

< < < 1 2 > > >

Roland Söderström

1962 • Onsala

•

28 maj 2008 kl 08:37

Gilla

Att komma hem efter en runda, hård eller lungn, och känna att man har hur mycket krafter som helst kvar.
Vägen dit är lång och krokig, men väl där kan man inte sluta springa.

När man börjar har man inte den känslan och det tar emot att ge sig ut nästa runda.
Sätt upp mål med träningen så du blir motiverad, anmäl dig till ett lopp i lagom längd till hösten.
Springa på stigar ute i skogen är för mig en kick, finns inget härligare.

Martin Agronius

1977 • Kiruna

•

28 maj 2008 kl 08:50

Gilla

Jag är ju sådan att jag behöver ett klart definierat mål med min träning. Nu är mål tre inom räckhåll; Sthlm marathon. Mål ett var en halvmara, mål två var att träna bra inför maran och nu är som sagt mål tre snart här. Nya mål har jag börjat sätta upp. Det funkar för mig och jag tror att nästan alla motiveras av det. Det gäller bara att våga sätta upp mål och genom träning skaffa självförtroendet att genomföra dem. Sedan kan ju målen variera, fem km, milen, halvmaran, helmaran 100 km, 6/12 h eller att få ner tiderna... slå kompisen, trötta ut hunden vad som helst egentligen.

Charlotta Sahlström

1972 • Täby

•

28 maj 2008 kl 09:00

Gilla

Friheten!!! Och att vara frisk och ha möjligheten att kunna ge sig ut och springa...få röra på sig (ja på olika sätt i olika former).

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

28 maj 2008 kl 09:03

Gilla

Det som motiverar mig är att jag faktiskt älskar att springa. Jag trodde ett tag att jag hade andra motivationsfaktorer men ju mer jag tänkt på det desto mer känner jag att det är känslan i sig som är grejen. Som i morse, att kunna springa till jobbet och låta benen bara trumma på av sig själv och kunna njuta av en spegelblank Brunnsviken. Det är dessa pass som motiverar.

Karl-Johan Forsvall

1965 • Långås

•

28 maj 2008 kl 09:09 Redigerad 28 maj 2008 kl 09:15

Gilla

Den bästa motivationen för mig är när jag märker resultat genom att bli piggare, gladare och orka mer. Jogging är ingen prestation i sig, resultatet handlar inte om hur långt, mycket eller snabbt man springer, eller hur många kalorier man gör av med. Det handlar inte om att prestera utan om att må bra. Tänk därför aldrig på prestationen, den är inte resultatet. Resultatet är en bra hälsa.

Börja med långsam jogging. Under tiden kan du njuta av omgivningen, och musiken i vinden och fåglarna och de trummande stegen mot gatan, eller musiken eller boken i mp3:n.
/K-J

Mats Bengtsson

1975 • Göteborg

•

28 maj 2008 kl 09:14

Gilla

Det var en stor morot för mig, precis som många andra anger att det varit för dem, att ha ett lopp att träna för. När Göteborgsvarvet var avklarat kände jag att motivationen tröt, det var segare att komma ut. Så jag anmälde mig till två nya lopp.

Dessutom bestämde jag mig för att ta det lite lugnt med löpningen och träna andra saker - lite cykling, lite inlines och så blir det nog lite simning. Variation tror jag kan motivera.

Och man kan ju variera inte bara träningsformer utan löpningen i sig. Finns det någon ny runda att prova på, någon plats du aldrig sprungit på förut, något sätt att springa på som du inte sprungit på förut (t.ex. trimorientering eller trail eller att bara springa rakt ut i skogen på närmsta stig och se var man hamnar, med förbehåll för att jag inte känner till terrängen kring Tyresö).

Hoppas att motivationen kommer åter, det tror jag den gör.

Roland Söderström

1962 • Onsala

•

28 maj 2008 kl 09:16

Gilla

Marcus: det är lite det jag menar, när man känner att man efter en löptur inte känner sig trött eller sliten, så där att det inte tar emot inför nästa pass.
Enbart det är motivation för mig med, det blir härligt att springa i sig, utan speciella mål.

Titta bara på eliten, när dom kommer i mål efter att slagit världsrekord, ser dom helt slut ut?
Nää, dom springer ärevarv, tillsynes helt obekymmrade.
Detta stämmer även för motionärer, när man blir tillräckligt tränad. (det betyder inte snabb)

Fredrik Ljungdahl Waller

1973 • Ystad

•

28 maj 2008 kl 09:16

Gilla

Instämmer i allt ovanstående. Sen är jag lite kalenderbitare och har satt upp en målsättning hur mycket jag ska springa i månaden (minst 100 km just nu) och då är jogg.se och loggningen här själva moroten tack vare månadssummeringen. Sen kommer liksom löpglädjen och känslan på köpet efter ett tag.

Bengt Marklund

1967 • Umeå

#10

•

28 maj 2008 kl 10:00

Gilla

Många saker motiverar mig. Det är kul att springa, särskilt i skogen. Jag vill leva länge, vara frisk för hustru, barn och framtida barnbarn(!). Fysisk och inte minst psykisk hälsa! Självkänslan stiger. Jag är inte en sån som röker, snusar, dricker (men jag har varit där); tittar på teve hela tiden och klagar på allt och alla. Jag springer! Jag är en sån som springer. Jag är en sån som springer en mil på 42 minuter och är så stolt över det! Jag är en sån som springer ut i svarta februarikvällen i månskenet när barnen har somnat. Och jag älskar det!
Spring för kärleken och livet! (som Ludvig Rasmussons bok om löpning heter)

Angelica H

1978 • Mattmar

#11

•

28 maj 2008 kl 10:03

Gilla

Här är det en tillfällig motivationssvacka. Göteborgsvarvet har varit det stora målet, och med det avklarat – bättre än väntat dessutom – fanns ingen geist kvar. Efter en vecka började stressen komma, att "f-n nu måste jag ut", men det var som sagt stress, inte längtan. Fel anledning liksom. Så jag har helt sonika bestämt mig för att skita i allt vad löpning heter också den här veckan. Nästa vecka har det lugnat sig på jobbet också och jag hoppas kunna hitta inspirationen i spåret. Dessutom har jag Midnattsloppet som motiverar. Någon som känner igen fenomenet?

Sofie Tjärnström

1978 • Dalby

#12

•

28 maj 2008 kl 10:55

Gilla

Har också svårt med motivationen just nu, hade vårruset som mål att träna mot och när det var avklarat svalnade motivationen. Så mitt tips är som sagts många gånger ovan - träna mott ett lopp som mål. Letar själv efter ett lopp på ca 7-10km att träna mot i aug-sept och hoppas på att hitta tillbaks till motovationen:)

Calle Stigfinnare

1967 • Dalby

#13

•

28 maj 2008 kl 11:44

Gilla

Känslan att kunna bli bättre och bättre på löpning trots att man passerat 40. Att spöa 25-åringar ( i löpning) då och då ska inte heller underskattas.
Att under motionslopp titt som tätt bli omsprungen av någon senig, vithårig 60-åring lägger jag även på pluskontot.
-Vänta du bara, när jag blir en vithårig 60-åring kommer jag vara lika snabb som du!

Håkan Zehler

1973 • Leksand

#14

•

28 maj 2008 kl 11:48 Redigerad 28 maj 2008 kl 11:49

Gilla

Att tappa sugen lite grand efter en stor prestation som Götebrgosvarvet, Maran eller liknande är väl ganska "normalt"?
För att inte få dåligt samvete för att jag tar ledigt en vecka eller två och hitta suget efter löpningen igen försöker jag att vara riktigt nöjd med mig själv i stället. Läsa min träningsdagbok, kolla resultatet från loppet igen, tänka igenom känslan av att komma in på Stadion och hur fantastiskt gott det är med en kall cola och en frukt&mandel efteråt. Ge mig själv en klapp på axeln och tillåta mig vara riktigt mallig och stolt över det jag genomfört.
Då, med ett litet leende på läpparna, brukar även känslan av att vilja göra om det igen nästa år dyka upp och då kommer motivationen av sig självt.

På samma sätt som man inte blir fet av det man gör mellan jul och nyår utan det man gör mellan nyår och jul så är de där två veckorna efter loppet inte lika viktiga som de andra 50 :-)

Annars rekommenderar jag varmt Rune Larssons spalt "Det ser så roligt ut" i senaste Runners World som motivation.

vänlig hälsning
Håkan

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#15

•

28 maj 2008 kl 14:02

Gilla

Titti:
Vid 30+ hade jag inget val med eller utan godis.

Hälsa och fåfänga.

Motivationer:
- Planerade lopp
- Vinterbild i profil (hakan, käken och annat)
- Nästa fest, nästa klassåterträff, nästa bröllop, nästa begravning
- Ett favoritplagg (som nästan passar).

#16

•

28 maj 2008 kl 17:19

Detta inlägg har raderats

titti svensson

1978 • tyresö

#17

•

28 maj 2008 kl 18:52

Gilla

Tack för alla fantastiska svar! Jag känner mig redan mer sugen :)
K-G Nyström: Jag är otroligt imponerad av dig och dina bedrifter. Lycka till i Frankrike!

Lars-Peter Axelsson

1965 • Kalmar

#18

•

28 maj 2008 kl 19:14

Gilla

Köp nya träningsgrejjer och ett nummer av Runner:-)

Christer Englund

1973 • Kvissleby

#19

•

28 maj 2008 kl 20:28

Gilla

eller anmäl dig till ett lopp och känn pressen. Anmäl dig tidigt och betala in avgiften. Tvinga med ett par kompisar. Jag fick 5 kompisar att göra klassikern med mig på det sättet för 5 år sedan. På lördag springer jag och en annan kompis maran

Mattias Sahlberg

1973 • Falköping

#20

•

28 maj 2008 kl 21:05

Gilla

Jag skiter numer i motivation. Jag är en löpare, därför löper jag. Så enkelt är det faktiskt. Löpningen i sig är inte målet utan att hela tiden känna att man förbättrar sig på det man håller på med. Inte nödvändigtvis att bli snabbare eller kunna springa längre utan förkovra sig i sin hobby och lära sig bli smartare... (enligt sig själv) Förebygga skador och sjukdomar t.ex. Lära sig var man ska köpa sina skor och andra attiraljer. Dessutom träffar man massa andra trevliga utövare med samma "galna" intresse som du själv. Jag har fler idéer men jag tror de flesta har slutat läsa för länge sen

Ha det gött i spåren och loppen.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.