14 oktober 2012 kl 05:48
Ojj vilken intressant tråd!
Läst alla inlägg och tycker det e kul att se hur vi blev introducerade till denna förtrollande löpningen :)
Jag har mest promenerat långa sträckor och små joggat i perioder. Då har jag inte känt till löpsteg/teknik utan bara sprungit på i ett tok jobbigt tempo (ser jag idag) där jag orkat 2-4km o sedan bom stopp!
Efter att jag var tillsammans med en kille som är elit idrottare och fick hans pepp om min löpning och höra hans prat om teknik och känna av sin kropp och hur mycket man kunde ge och hur mycket jag skulle spara under våra löprundor så började mitt intresse (på riktigt). Då anmälde jag mig till potatisjoggen i Alingsås i Juni i r o sprang 5 km och efter det var jag helt tokig i löpningen :)
Så nu är jag hungrig efter att utvecklas i min egna takt vilket varit en intressant resa.
Så jag springer för att det är skönt ,vackert med naturen, det rensar huvudet, jag kommer ur mig själv, jag mår mycket bättre efteråt, det är en kul gemenskap, jag älskar att kunna gå rätt upp ur sängen och raka vägen ut i spåret, jag får ett lugn inom mig,jag får kondition,motion och styrka!
För att inte tala om hur kul det är med loppen!
Hälsan är prio ett!