14 september 2012 kl 16:26
Magnus, jag känner igen det där.
Det är hopplöst svårt att med ögonmått och känsla uppskatta energivärdet i vanlig mat man lagar och stoppar i sig. Hushållsvåg, måttsats och näringsvärdestabeller är ovärderliga hjälpmedel om man vill få ordentlig kontroll tills man hittat rutiner och vanor som funkar.
Att t.ex. höfta en skvätt olivolja kan slå fel på ett par hundra kcal. Att näva upp en portion spaghetti likaså. Försöker man gissa vad två rostmackor med bregott och hushållsost och ett glas mellanmjölk motsvarar i rask promenadtid så kommer man sannolikt att gissa gruvligt fel om man inte är specialintresserad och har fördjupat sig i ämnet. Eller hur mycket kokt broccoli som motsvarar energivärdet i en kokt med bröd med ketchup och senap. Det är rent hopplöst.
Och det underlättar ju inte precis att hela samhället runt omkring en gör allt för att man ska ta för mycket. På IKEA för en tid sedan gick jag förbi en skyltning där de dukat upp ett matbord med porslin. Pastatallrikarna var stora som fruktskålar. Ärligt talat, skulle man fylla en sån med mat så att den inte skulle se pinsamt tom ut så skulle man bjuda sina gäster på minst ett par tusen kcal. Glas, tallrikar och inte minst förpackningar och färdiga portioner blir ju bara större och större hela tiden. Moderna flata middagstallrikar får t.ex. inte plats i vanliga standardköksskåp från 50- och 60-talet. Då kan man inte stänga skåpluckan.
Nej, det är verkligen inte svårt att få i sig för mycket även när man tycker att man käkar hyfsat bra och undviker godis och chips och liknande. Enda sättet om man vill få riktig koll är att verkligen anstränga sig och räkna och måtta ordentligt och väga och föra bok i en app eller ett excelark eller dagbok och få det svart på vitt. Resultatet av en sådan övning är nog en ögonöppnare för de allra flesta, oavsett om man käkar för mycket, för lite eller alldeles lagom. Kalorierna kommer oftare än man förväntar sig från ganska oväntade håll.