12 augusti 2012 kl 16:54
När jag sprang ultraintervallerna för några veckor sedan så sprang jag förbi ett gäng på 4 personer på kl 3 intervallen.
Det var förvisso en bred bilväg men oupplyst. Dom gick med en ficklampa jag förlorade mig på mörkerseende.
När jag var jämsides yttrade jag bara ett vänligt "hej".
Alla 4 hoppade väl en halvmeter upp i luften och utbrast i någon slags "jag blev inte alls rädd skrattattack".
:-)