21 juli 2012 kl 17:13
Redigerad 21 juli 2012 kl 17:15
Hmm... ...är detta Näsandningstråd nummer två?
Jag skrev ju i en tråd - med samma författare vill jag minnas - men hittar inte den.
Personligen tycker jag att det är nys och att det finns bättre sätt att få i sig tillräckligt med syre; använda det som situationen kräver; mun, näsa och eller mun/näsa i kombination. För löpning går dock enbart näsa bort för mig.
Många som inte får i sig tillräckligt med luft i inandningen har andra brister i tekniken (kroppshållningen vid löpning t ex) som hämmar andningen. Näsandning är inte lösningen på detta. Teknikträning är lösningen.
Om man har en mindre låsning i halsryggraden eller är överlag är lite tajt i överkroppsmuskulaturen så kan man uppleva att man inte får in ett fullt andetag ens när man står stilla. Här hjälper inte heller näsandning då de accessoriska inandningsmusklerna är - samma.
Efter att jag skrev i den förra tråden så har jag "experimenterat" med andningen och tänkt efter hur jag andas. Näsandning går bra för mig ner till ca 4:30 tempo, men det känns inte naturligt att springa med munnen stängd. Efter att ha växlat över till min naturliga andning; munnen öppen och käken avslappnad så konstaterar jag att jag har ett klart bättre andningsmönster med munnen öppen.
I ner till 4min/km tempo så har jag en "perfekt" andning genom enbart munnen känns det som, munnen öppen och tvåstegs inandning med kontrollerad utandning. Kroppen känns helt oansträngd. Vid uppförslut hjälper jag till genom näsan för att klara att bibehålla tempot.
Sänker jag tempot till under 4min/km så känns näsandningen "desperat" och det känns som att jag springer på "nåder". Jag sprang igår ca 8,3km i ner till 3:18 tempo (alla kilometrar under 4 min, ca hälften under 3:40) och då sög jag in luft genom BÅDE munnen och näsan i synergi.
Beviset för mig att jag andas "rätt" är att jag under passet hade noll mjölksyra, ska jag dra på mig det så måste jag springa hårdare men det är jag för otränad och för lat för.
Däremot så tycker jag definitivt att näsandning fungerar bättre för en del koncentrationssporter och andra aktiviter.
På den tiden jag höll på med bågskytte så var näsandning det enda tänkbara. Samt fotografering med teleobjektiv och andra mer statiska övningar där näsandning för mig fungerar bättre. Samt som nu, då jag sitter framför datorn och andas enbart genom näsan. Det fuktar ju luften i mitt torra inomhuskklimat. Men det behovet föreligger inte vid löpning utomhus. På vintern - och enbart vintern - blir jag tvungen att andas lite mer genom näsan men då blir ju även tempot lidande.
Experimentet jag gjorde bara bekräftade att det inte fungerade bra för mig. Inte heller mitt sällskap (duktig löpare) kände att det var något för honom heller. Jag kan till och med tycka att näsandning i löpning i nedförslut känns jobbigare och får mig att lättare dra på mig håll.
Men luften är fri - och vägen till lungorna likaså.
:)