Löpning Avancerad träning 22 inlägg 2980 visningar

Träna mentalt

1962 • Torslanda
#1
6 juni 2012 - 08:00
Gilla
Jag har under våren försökt att förbereda mig mentalt för Stockholm Marathon. Har varit missnöjd med mina resultat då jag tycker att jag inte fått ut allt jag haft i kroppen. I år så bestämde jag mig och började med att ta en idrottspsykolog. Diskuterade mina misslyckanden och försökte komma tillrätta med det.
Under våren så köpte jag även Mackans bok och läste den. Den måste jag säga gav mig väldigt mycket. Det som Mackan skriver om att man skall vara skit trött efter en mil på en halvmara samt lite andra beskrivningar av lopp. Detta fick mig att inse att jag är för feg.
Jag läste även Born to run och där beskrivs det mycket om trötthet och att hitta nya krafter. Läste även en annan bok med liknande erfarenheter.
Mina lopp i år har präglats av inställningen: Alldeles för fort i början. Jag har persat på alla lopp, och då har jag tränat hälften av milen mot förra året...
Nu innan SM så kom jag ihåg från förra året att de sista 8 km. Alltså efter Västerbron, var riktigt tuffa. Jag satt dagarna innan och memorerade varje meter av denna sträck. Visste hur långt det var till varje sväng. Detta tror jag hjälpte mig att orka sista 8 km.
Har Ni liknande erfarenheter eller kanske bättre tips att träna mentalt?
< < < 1 2 > > >
Magnus Larsson
1982 • Göteborg
#2
6 juni 2012 kl 09:09
Gilla
Vad är det för bok du pratar om och var köper jag den!?
1962 • Torslanda
#3
6 juni 2012 kl 11:16
Gilla
Det är en bok som Marcus Nilsson skrivit. Skriver ofta här och på Funbeat.
Du kan läsa om den här: http://www.sapiens.se/Boken/
eller köpa den på bokus. Träning mitt i livet.

Jag tycker att jag fått flera inspirationer av denna bok då han ligger närmare oss motionärer än andra som skriver.
Magnus Larsson
1982 • Göteborg
#4
6 juni 2012 kl 12:42
Gilla
Tack. Skall bli mkt intressant läsning. Har en del böcker om löpning men ingen tar upp den mentala biten eller isåfall väldigt lite om det.
1981 • Göteborg
#5
6 juni 2012 kl 20:59
Gilla
Överlag ska man inte tänka ordet INTE, för hjärnan uppfattar inte detta ordet så vänd dina tankar till positiva formuleringar. Gå igenom loppet innan och känn vilken skön känsla när du springer och hör publikens peppningar, visualisera även känslan du kommer känna när du springer in på tiden du vill springa in på. Ha med den sköna känslan genom hela loppet!!!

Har tänkt läsa born to run. Var den bra?

/Rebecca http://rehabecca.wordpress.com
1962 • Torslanda
#6
6 juni 2012 kl 22:01
Gilla
Jag gillade Born to run... Jag var väldigt fokuserad på att övervinna min oro att jag inte skulle orka i ett visst tempo och då var den perfekt...
1981 • Göteborg
#7
6 juni 2012 kl 22:11
Gilla
Då ska jag be syrran skynda sig med att läsa den så jag kan sno den från henne ;-)

Det är häftigt hur mycket tankens kraft styr oss, om vi lyckas eller inte lyckas och hur allt runt omkring oss blir. Fokuserar jag på det negativa får jag ett "negativt liv" folkuserar jag på det som positivt får jag ett "positivt liv"
1967 • www.sapiens.se
#8
6 juni 2012 kl 22:26
Gilla
Det är skitskoj att läsa att du fått ut så mycket av min bok Robert! Jag tror ju väldigt mycket på att våga spänna bågen. Även om det inte alltid funkar kan man lära sig mycket av det och att vara mentalt förberedd inför något är guld värt.

Kör hårt!
1962 • Torslanda
#9
6 juni 2012 kl 22:31
Gilla
Mackan:Jo jag har verkligen lärt mig det i år. Sedan så känner jag ju igen andra saker som du beskriver nu när man spänt bågen.
Jag kör ju med tunna skor utan dämpning på maran. Det skulle jag nog inte vågat. Samtidigt så känner jag att jag måste börja träna framsidorna mer som du beskriver...
Men som jag skrev denna tråden för så tycker jag att dina beskrivningar av hur det skall kännas om man satsar är ovärderliga. Man tror ju att man är tröttast av alla i loppet och veta att det är normalt så kan man härda ut resten med...
1967 • www.sapiens.se
#10
6 juni 2012 kl 22:34
Gilla
Du är inte tröttast av alla Robert. Det är jag. ;-)

Starka framsidor tycker jag är guld värt på slutet av maran men ta det försiktigt när du tränar dom.
1944 • stockholm
#11
7 juni 2012 kl 09:31 Redigerad 7 juni 2012 kl 09:31
Gilla
Den bästa bok jag läst om tankens kraft och mental inställning är
Haruki Murakamis bok " vad jag pratar om när jag pratar om löpning"

En fantastisk författare beskriver sitt marathontränande mm med slutsatsen om marathonloppet på 42 195 m.......

"Pain is inevitable - suffering is optional

då ursprunstexten är japanska med ett engelskt citat som sedan är översatts till svenska gör jag min tolkning så här :

"Smärtan kommer - jag klarar min smärta och fortsätter löpa"

Denna tes blir jag ett med, under mina långpass med hjälp av den mentala träningsformen Autogen träning..........
1962 • Torslanda
#12
7 juni 2012 kl 12:54
Gilla
Den läste jag på min semester i Grekland några veckor före Stockholm. Perfekt för att ladda metalt
1962 • Torslanda
#13
7 juni 2012 kl 20:43
Gilla
Mackan: Mitt mål är att bli "Hellner" trött på Berlin. Se om jag har den mentala styrka att våga satsa så...
Angående framsidorna så skall jag ge dem en riktig omgång på Båstad Maran... Ruggiga utförslöpor där...
1969 • Stockholm
#14
8 juni 2012 kl 08:46
Gilla
Nej Robert! Vi som lever på vilja istället för teknik, kapacitet och genetiska förutsättningar kommer ju att rasa i resultatlistorna om du övertygar folk om att springa på det viset!

Skämt å sido, så vet jag inte hur representativt det är, men jag tycker att jag hört från många håll just om skräcken för att gå in i väggen, folk som springer tävlingar på samma eller sämre tider (och ansträngningsnivå) som ett normalt träningspass, folk som satsar på negativ split och går i mål besvikna för att de kunde ha gjort en bättre tid osv.

Mitt förslag: leta rätt på den där väggen nu, så slipper ni springa och vara rädda för den jämt! Man måste inte springa halvt ihjäl sig för att veta hur det känns. Den stora fördelen med att springa lite hårdare, åtminstone ibland, är naturligtvis att man lär sig återhämta sig på ett sätt som man aldrig kommer åt med "bekvämlighetsjoggen".
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#15
8 juni 2012 kl 09:04
Gilla
Hmm...jag skall springa ett millopp i morgon (Österåkersmilen, där jag för övrigt satte mitt PB 2009 som fortfarande gäller).

Jag hade tänkt satsa "klokt" då jag är lite osäker på min kapacitet.
Men egentligen är jag ju ute efter att slå mitt tidigare rekord.

Jag minns att jag aldrig (varken före eller efter) varit så slut efter målgång som jag var då 2009, då efter en brutal långspurt med hjälp av krafter som jag inte trodde fanns men som kröp fram då jag märkte att jag hade en riktigt bra tid på gång (persade med 5 minuter!)

Efter att ha läst era inlägg i den här tråden så tror jag att jag skall göra ett försök att spänna bågen lite mer och satsa på att gå ut offensivt i morgondagens lopp.

Den där dagen 2009 hade jag helt klart lite för mycket krafter kvar på det långa upploppet med tanke på den spurt jag fick till.

Med snabbare tempo tidigare i loppet borde jag kunna pressa mig att istället hålla farten så gott det går och på så sätt göra en bra tid.

Givetvis måste tempot vara rimligt, det verkar dumt att springa in i väggen efter 3km.
Men om det står en vägg och väntar vid 8 km så kommer jag springa igenom den :)

Det får bära eller brista, jag har ju inget att förlora liksom.
Det värsta som kan hända är att mitt tiidigare PB står sig och det är ju inte hela världen.

Jag får gå hem och leta upp det där avsnittet i Mackans bok (som jag för övrigt läst en hel del i de senaste dagarna) i kväll och ladda mentalt inför morgondagen...
1973 • Aplared
#16
8 juni 2012 kl 09:52
Gilla
Appropå att vägga så har jag haft allvarliga funderingar på att leta upp ett fem Km lopp och tokmaxa det....Bära eller brista skitsamma om jag får bryta antingen gör jag det eller så presterar jag mer än vad min kapacitet egentligen medger...Problemet är ju att komma sig för med tanke på att man vet hur smärtsamt det kommer att bli...
Men min tanke är att man måste få med sig en lärdom som kanske är större än om man springer ett hårt men ändå någorlunda kontrollerat lopp....och den kunskapen vill jag ha....Gäller ju bara våga nu då...
1971 • Nykvarn
#17
8 juni 2012 kl 10:54
Gilla
Mackans bok är kanon, den gav mig mycket inför årets Stockholm marathon, en recension av den boken ligger på bloggen (klicka på bilden av boken i högermarginalen).

Appropå mentala tips just för marathon så skrev jag ett inlägg om det på bloggen, inte för att jag är superrutinerad men nu har jag i alla fall fyra maror i bagaget varav de två första var ganska misslyckade och de två senaste som var lyckade.

Det här inlägget är det överlägset mest lästa på bloggen så något rätt måste det väl stå där:
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/2011/01/mentala-marathontips-for-rookies-och.html

Sedan är jag lite av en komfortlöpare så en ständig utmaning för mig är att våga spänna bågen på kortare sträckor och lära mig uthärda smärtan det innebär att prestera på toppen av min förmåga, där har jag stor förbättringspotential!
1967 • www.sapiens.se
#18
8 juni 2012 kl 12:21
Gilla
Glöm bara inte att ta det försiktigt i början. När jag går ut i den fart jag tror att jag ska klara av att hålla hela vägen brukar det innebära att jag blir omsprungen av massor av folk den första biten. Och då brukar jag ändå landa rätt högt upp i resultatlistan.

Just Österåkersmilen 2009 var ett sånt lopp. Jädrar vad folk rusade från start och det kändes som att hela fältet sprang om mig. Och när loppet var över hade jag sen bara tre av dessa framför mig. Mitt största minne från det loppet var annars alla pollen som var i luften den dagen. Jag nös oavbrutet i tio timmar efteråt. Huga.
Irja H
1971 • Västerås
#19
8 juni 2012 kl 14:12
Gilla
Tack för den här tråden! Jag är inte någon snabb löpare, men tycker om att springa. Min taktik i de lopp jag sprungit har alltid varit att ta det lugnt i början, för att vara säker på att orka, för man kan ju alltid öka på slutet om man har krafter kvar. Men Nej, det kan man inte (inte jag i alla fall).

Efter att ha sprungit Göteborgsvarvet för några veckor sedan och surat lite för att jag tog det så himla lugnt i början så har jag börjat tänka om och så läste jag den här tråden och sen sprang jag stadsloppet 10 km i går kväll och körde på över mitt normala tempo från start. Passerade 5 km snabbare än jag någonsin gjort tidigare och tänkte att det här kommer aldrig att hålla, men jag sket i det och fortsatte i samma tempo, lyckades på något konstigt sätt tom öka sista km!!! och slog mitt gamla pers med 2,5 minuter! Vilken kick!

Nu har jag beställt din bok också Marcus, den verkar ju vara en höjdare!
1967 • www.sapiens.se
#20
8 juni 2012 kl 14:43
Gilla
Häftigt att läsa Irja!

Tack. :-)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.