Löpning • Träning • 17 inlägg • 4821 visningar •

Traillöpning

Marcus Nilsson
1997 • Luleå
#1
•
29 maj 2012 - 21:05
Gilla
Hej!
Körde mitt första renodlade traillpass idag. Kände att jag ville köra nått annat träningspass där man slipper veta km/farten osv. Körde passet som återhämtning eller de var iallafall meningen. Totalt blev de en timme i skogen i en väldigt häftig kuperad terräng. Känslan när man sprang var otroligt skön. Man kände en enorm frihet. Det var absolut det roligaste passet på länge. Det var mer jobbigt för benen än andningen, kanske inte så konstigt. Stötte på många utmaningar i skogen vilket var inspererande. Om man skulle sätta betyg på passet eller traillöpning över huvudtaget så blir den en klar tia av tio.
Frågan är då: Hur stor är skaderisken? Hur många springer egentligen i skogen utan karta? Är utbudet av tävlingar stort? Och ni som är rutinerade traillöpare får gärna dela med er av tips och insperation!
/Marcus
Per Carlin
1978 • Arboga
#2
•
29 maj 2012 kl 21:18
Gilla
Jag springer i skogen både med och utan karta. Risken för skada är begränsad länge du inte står på näsan. Det gäller att lyssna lite på kroppen och sakta ned när man börjar bli trött och snavar lättare.

Kartans varande eller ickevarande beror mycket på ditt lokalsinne och hur pass känd terrängen är.
Per A
1955 • Bålsta
#3
•
29 maj 2012 kl 21:19
Gilla
Lät som ett skönt pass.
Pontus Nilsson
1992 • Vetlanda
#4
•
29 maj 2012 kl 22:21
Gilla
Jag körde med mitt första trialpass idag, gav mig bara ut i skogen! Tyvärr lite väl kuperat ibland men det var en upplevelse och jobbigt var det! Ett superhärligt pass, en klar 8/10 måste jag säga både på roligskalan och trötthetsskalan ;)
Kaj Andersson
1953 • Södertälje
#5
•
29 maj 2012 kl 22:33
Gilla
Härligt att du upptäckt den fantastiska skogslöpningen!
Jag är så gammal så jag har hunnit kubba i skogen i 40 år. De första 20 i motionsspår och de senaste 20 på naturstigar + lite obanad terräng eftersom jag de åren bor och har bott vid skogen. Vid nytt skogsområde kollar man helst en karta innan och springer inte så långt för att öka distanserna vartefter man lär känna trakten. Vad det gäller skador så har jag aldrig fått någon skada förutom rispor på armar och ben förstås. Kan avhjälpas med långbyxor och sånt om man så vill. Diverse flygande saker i ögon och mun men inget man blir skadad av.Vad det gäller lopp så är det Lidingöloppet som gäller för min del även om det är mer motionsspår än terräng. Bra träning där jag bor för det är lika backigt som Lidingö. Backar är bra!
HR
1972 • Stockholm
#6
•
29 maj 2012 kl 22:47
Gilla
Antagligen det bästa sättet att bli löpstark är traillöpning, den variation man får i terrängen är svårslagen som träning för hela organismen: muskulatur, kondition, koordination och balans.

Mina absolut bästa/roligaste pass har varit skogslöpning, den bästa flyga-fram-känslan har kommit på skogsstigar upp och nerför backar.
Mattias Eklund
1980 • Åby
#7
•
30 maj 2012 kl 09:55
Gilla
Kör nästan uteslutande i skogen, den enda skaderisken är väl när man snubblar på saker och rasar in i träd :)
Skämt åsido, det tar en hel del på knän och leder när man springer kuperat, men i gengäld är underlaget mjukare, du tvingas till en mer aktiv löpteknik och minskar skaderisken så sett.

Från traillöpning så är det sen bara att kombinera med helt obanad terräng så har du nog den bästa tänkbara träningsformen.
Niklas Holmström
1963 • Eskilstuna
#8
•
30 maj 2012 kl 11:09
Gilla
Härligt att läsa din upplevelse Marcus! Själv tränar jag mest (80%) i terräng, alltifrån single tracks till bredare jämna grus-/barrstigar. Som övriga redan nämnt är det variationen och naturen jag uppskattar mycket samt att det är otroligt roligt, särskilt i tekniskt svårare terräng som även kräver mental fokus. Det finns en hel del traillopp i landet (Salomon Tour, Axa och ultror m fl) och det finns så mycket att upptäcka på egen hand, såsom olika leder. Själv betar jag av olika etapper på den 100 mil långa Sörmlandsleden. Lycka till Marcus. Luleå med omnejd bör ha en hel del vacker natur att bjuda på! :-)
Thomas Frykenmo
1970 • Skövde
#9
•
30 maj 2012 kl 11:10
Gilla
Hej Trail...
De gånger jag springer obanat har jag reflekterat över att kroppen automatiskt går ner i tempo och anpassar sig efter underlaget, skaderisken med vrickade fötter o dyl blir större när jag kommer ut på plant underlag och inte i skogen. Sedan så tror jag själv att det inte blir så stora risker att få löprelaterade skador typ löparknä o benhinneinflammationer om man rör sig i obanad terräng, men som sagt det är en egen tanke :-)
För att helt koppla bort km tider så kan jag lägga in korta övningar ute i skogen tex om jag hittar en stor sten så blir det lite trappträning upp o ner, en fin glänta så blir det lite armhävningar en stock i vägen då blir det lite hopp över o tillbaka osv...helt plötsligt så går det både 1 o 2 tim utan att man märker det.

Lycka till i terrängen....
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#10
•
30 maj 2012 kl 11:15
Gilla
Har också fått upp ögonen för denna fantastiskt roliga variant av sporten! För mig som har sprungit till o från i hela mitt liv kändes det som att någon plötsligt ändrat reglerna för något jag kände till hur väl som helst. Springer med GPS-klocka för att hjälpa mitt usla lokalsinne hem igen. Skaderisken (akuta) lär väl vara lite högre, trampar snett och dyker på skallen gör man ju ibland, men å andra sidan tror jag det är bra för vrister och andra leder att springa obanat och träna upp stabiliserande delar på ett sätt som man aldrig kommer åt genom "vanlig" löpning.
Mattias Eklund
1980 • Åby
#11
•
30 maj 2012 kl 12:01
Gilla
nåt som är en förutsättning för att få vara skadefri är att man har rätt grejer på fötterna, trailskor med lite skydd för tårna och kanske en rockplate så man inte känner vassa stenar igenom sulan gör det hela till en mer behaglig upplevelse. Såklart beroende på hur stigen ser ut, men det är inte skoj att drämma tån i en rot, inte alls.
Anders Pihl
1970 • Lerum
#12
•
30 maj 2012 kl 12:57
Gilla
@ marcus

Ta kontakt med lokala orienteringsklubben
Man varierar träning mellan ren löpning och tillsammans med karta

Just orienteringsmomentet är fantastiskt då du helt 'glömmer' själva löpningen utan koncentrera dig på att lösa problemen på kartan
Per Carlin
1978 • Arboga
#13
•
30 maj 2012 kl 12:58
Gilla
Utöver att själva löpningen är roligare eftersom den är mera tekniskt krävande så är upplevelserna det som verkligen gör trail/skog till den optimala formen.

Några axplock som jag har är:
- Smyga på älgar i igenväxta hyggen
- Identifierat flera grävlingsgryt med innevånare. Grävlingar är kanske inte skogens konung, men de rockar fett med sina korta ben och revirmarkeringar. De har dock aldrig gått till attack, de står på behörigt avstånd och fräser tills man är borta ifrån närområdet.
- Braka in i en hjord med minst 30 rådjur som helt planlöst springer runt innan de fattar vilket håll faran kommer ifrån.
- Rovfåglar som lämnar trädkronor för att svepa förbi på nära håll och sedan flaxar iväg.
Anders Pihl
1970 • Lerum
#14
•
30 maj 2012 kl 16:34
Gilla
Kanske detta är inspirerande ?
http://www.runnersworld.se/artiklar/se-filmen-om-torgebys-130-mil.htm
Jens Öst
1973 • www.swedentrails.com
#15
•
30 maj 2012 kl 19:28
Gilla
Vi är några som sysslar mycket med traillöpning och skriver om det på www.swedentrails.com

Alexandra Rosenquist
1979 • VESSIGEBRO
#16
•
30 maj 2012 kl 19:33
Gilla
Har oxå precis upptäckt trail....Helt såld blev jag efter kullamannen loppet.....Lätt att det blir mer skog än nöta asfalt!!
Mats Pålsson
1972 • Åby
#17
•
30 maj 2012 kl 19:42
Gilla
Helt underbart med traillöppning, sprang en tävling i kolmårdskogen (salomon trailtour) var sjukt backigt och jobbigt avslutades desutom med löpning i myr (21km).
Min nästa utmaning blir skutan runt 25km ( Åreskutan ), häng med :).
Kommer bli värsta äventyret.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.