26 maj 2012 kl 22:46
Passar på att recitera Stefan från februari 2011:
"YESS! Där satt den! Jag fick den åttonde! Den sista satt djävligt långt inne. Jag raglade runt banan. Det var en ängel som följde med mig och styrde mig rätt. Den ängeln var påfallande lik min sambo Carina."
Vad villl jag säga med detta?
Manning viker sig aldrig och han verkar ha en sambo som är något utöver det vanliga som stöd när livet är svårt.
Jag har aldrig träffat dig Stefan IRL men räknar dig som en av mina närmaste vänner ändå. Vi är många här på jogg som tänker på dig. Låt hoppet leva! Du kommer att springa igen, jag släpper aldrig det hoppet. Nästa lördag när jag springer i Stockholm så springer jag för dig. :)