17 maj 2012 kl 18:05
Redigerad 17 maj 2012 kl 18:09
Hej, intressant tråd.
Förra året var det endast 7 dagar mellan Göteborgsvarvet och Stockholms Marathon. Jag sprang Varvet (1.32) men var inte anmäld till Maran. Sprang Varvet med begynnande hälseneinflammation, den var inte ok efteråt. På måndagen fick jag frågan från en kollega om jag ville springa i hans namn, då han inte orkade ladda om efter Varvet. Jag tvekade inte, trots min känning i hälsenan. Visste ju att det brukar släppa när man är varm, samtidigt som någon Mara måste vara den första.
Mitt mål var att ta mig runt på en ok tid, det fick gå som det går liksom. Hade förutom 3st Göteborgsvarv endast ett par träningslopp som var längre än 2 mil, över ett år tidigare. Mitt bästa stalltips är att ta till vara på de mentala toppar man har under maran. Det kommer alltid jobbiga perioder under en Mara men topparna kommer ibland och då gäller det att utnyttja dem.
Mina hälar värkte inte så farligt när jag väl var igång, men efteråt (sprang på 3,43) var det inte kul. Hälsenan syntes knappt och det var svullet från "knöl till knöl". Det plus rejäl smärta i ena knät var vad jag fick leva med i 4-5 veckor. Ingen ordentlig löpträning förrän i juli.
Trots detta ångrar jag inte att jag genomförde min första maraton. I år var det inte ett alternativ att springa. Känner att jag behöver betydligt mer förberedelse. Det sliter ordentligt annars.
Ångrar dock inte att jag valde att springa förra året. Det är en oförglömlig upplevelse.
Lycka till!
