6 april 2008 kl 14:23
Redigerad 6 april 2008 kl 15:27
Roland är inne på helt rätt spår, det är mycket styrka det handlar om.
Sprang själv LL senast på 2.15.26 (jag vet, missade silvret med 26 ynka sekunder...), fast jag hann knappt träna någon terräng alls pga en hamstringsskada jag drog på mig en månad före loppet. I stället för backpass så fick det bli timme efter timme på gymet. Körde mycket benstyrka och gjorde vad jag kunde för att träna upp den skadade hamstringen. Knappast idealiskt upplägg, jag vet. Tänkte ställa in det hela, men några dagar innan loppet kändes det ok så jag sprang ändå. Kan ju alltid bryta om det inte funkar, tänkte jag.
Så hur tacklar man LL så terräng-otränad som jag var? Fick helt enkelt försöka utnyttja det jag var stark på, för att kompensera svagheterna. I mitt fall hade jag ju inte mycket backträning i ryggen så jag skulle inte kunna vinna tid uppför, så det fick bli desto snabbare nedför i stället. Och eftersom kondisen var ok i övrigt så bestämde jag mig för att hålla minst 4.10/km på flacka partier och snittempo genom loppet på 4:25/km.
Det hela funkade överraskande bra större delen av loppet. Det gick som väntat sakta uppför men nedför desto snabbare. Hade stor hjälp av styrketräningen från gymet i backarna, särskilt nedför. Det går förstås inte att ersätta backträning med enbart styrkepass på gymet, men jag kände ändå att styrketräningen hjälpte enormt.
Kommer ihåg att jag blev förvånad över hur långsamt många löpare sprang just nedför. Det går att vinna massor med tid på att springa snabbt nedför. Luta dig framåt och utnyttja gravitationen helt enkelt. Det kan ta hårt på lår och knän om man springer fel men med rätt teknik fixar man det.
Eftersom jag saknade riktigt backträning så dog jag förstås i de långa uppförsbackarna som t ex Abborrbacken. Där tappade jag mycket tid och missade till slut silvertiden. Hehe, bara att komma igen. Men till nästa gång blir det rejält med terräng- och backträning innan.