Löpning • Övrigt • 14 inlägg • 4974 visningar •

Tankar i vintertid

Per Carlin
1978 • Arboga
#1
•
25 november 2011 - 15:00
Gilla
Det är ju bra märkligt att vi inte vårt "perfekta" samhälle inte kan vara på elljuspåret utan att vara rädda för överfall, men detta är inget nytt. När jag bodde i Tyresö (där jag är uppväxt) så var en del av polisens friskvård kommenderar till Elljuspåret vissa kvällar i veckan. Ett perfekt Win-Win eftersom Polisen ändå måste träna och med en massa civilklädda poliser i skogen så vågade tjejerna sig ut och träna.
Men det är förbaskat synd att det skall behöva vara så. Men är man rädd så måste bästa lösningen vara att hitta el klubb eller träningskompisar.
Tor
1975 • Göteborg
#2
•
25 november 2011 kl 18:47
Gilla
"Blev riktigt upprörd över det samhälle vi skapat, där inte kvinnor ska kunna känna sig säkra, utan vara rädda för att ge sig ut när det är mörkt."

Jag vet inte hur det ser ut med just våld mot joggare men de flesta våldsoffer är unga män.
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#3
•
25 november 2011 kl 19:37 Redigerad 25 november 2011 kl 19:38
Gilla
Det är ju inte det artikeln handlar om Tor, hur verkligheten ser ut, utan hur den upplevs. Att vi har ett samhälle där kvinnor tänker en extra gång innan de vågar ge sig ut, det är ett problem. Punkt. Så ska det inte vara.
Tor
1975 • Göteborg
#4
•
25 november 2011 kl 19:57
Gilla
Jag kommenterade inte artikeln.

Visst är det tråkigt att människor känns sig otrygga. Kanske skulle kvinnor känna sig mindre otrygga om man presenterade mer fakta? Hur ofta händer det att kvinnliga joggare blir utsatta för brott?

Det hade varit intressant att veta mer om dom bakomliggande orsakerna. Varför känner sig kvinnor mer otrygga än män trots att män är mer utsatta?
Pernilla Johansson
1982 • Väse
#5
•
25 november 2011 kl 19:59
Gilla
Det här handlar om att vi kvinnor drabbas av ett sexualiserat våld pga kön. Men man bör ändå tänka på att de flesta våldtäkter sker i hemmet av någon i vår närhet. Faktum kvarstår ändå att vi krymper vårt livsutrymme pga mäns våld mot kvinnor. Man blir så arg av att bli rädd på en kvällslöprunda! Vi får lära oss självförsvar och tuffa till oss! Jag vägrar begränsa mig. Men det är ändå trevligare med sällskap och en pannlampa :)
Victoria Kättström
1967 • Uppsala
#6
•
25 november 2011 kl 22:41
Gilla
Möjligen är det så att många våldsoffer är just unga män som blir överfallna, men jag tror det är mest i stan faktiskt. fast jag har ingen fakta att luta mig mot. Vi kvinnor är rädda för våldtäkt. Och att ingen finns i närheten för hjälp. Om vi blir överfallna på en ödslig plats är sannolikheten att våldtäkt är syftet ganska säkert, tror inte plånboken är målet. Vi är utsatta på ett helt annat vis, våra kroppar är målet, inte plånboken. Jag vågar inte springa min vanliga runda när det är mörkt i alla fall.
Evelina Persson
1973 • Falkenberg
#7
•
25 november 2011 kl 23:03 Redigerad 25 november 2011 kl 23:18
Gilla
Det handlar också om att tjejer förväntas att akta sig och passa sig för män som kan vilja skada dem; inte klä sig utmanande, helst inte vistas på platser där det finns minsta risk för att bli ovälkommet tafsad på eller överfallen, helt enkelt vara lite rädda. Man säger sällan om ett rånoffer att "han borde inte ha gått omkring i de dyra kläderna, han utstrålade ju i princip att han ville bli rånad", Däremot har motsvarande kommentarer fällts om kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp eller blivit våldtagna.

Visst har attityder kring detta förändrats en del, men det kan vara en ledtråd till varför kvinnor i större utsträckning än män låter sig begränsas och är mer rädda på sina kvällsrundor, trots att statistiken säger att det inte är större risk för kvinnor än för män att bli utsatta för oprovocerat våld på allmänna platser. Därför blir man glad av den här artikeln som vill peka på problemet med rädslan och vad den gör med oss, och uppmuntra oss att hitta på lösningar!

För lösningarna är säkert många: prata om det, springa tillsammans, belysning, träna med polisen osv osv
Acke5
1959 • Göteborg
#8
•
26 november 2011 kl 06:58
Gilla
@ Tor. "Varför känner sig kvinnor mer otrygga än män trots att män är mer utsatta?"

Om man avgränsar situationen till en joggingrunda i mörker, så är det min tro, att det endast är kvinnor som har anledning att känna sig rädda. Sannolikheten att vi män blir misshandlade av någon galning som ligger i busken och väntar på ett misshandelsoffer är nog kanska liten.

Rånrisken är nog inte heller så stor. Förortsungarna som skulle råna dig på dina dojor och mobiltelefonen riktar nog mera in sig på "småsvennarna".

Nu vet jag iofs inte vad statistiken säger, sker det våldtäkter av joggande kvinnor? (Ev "brist" på sådana kanske förklaras av att kvinnor inte utsätter sig för riksen?)
Fredrik Lundkvist
1971 • Stockholm
#9
•
26 november 2011 kl 22:46
Gilla
Fint med jämställdhetsperspektiv på jogg!

Det är, som flera redan skrivit, stor skillnad mellan våldtäkt och att utsättas för bråk i en krogkö (även om det förstås också kan vara traumatiskt).

En gammal feministisk sanning; mäns våld är det grundläggande problemet, inte att kvinnor är rädda för det. Om vi kan minska våldet - så kanske vi sen kan informera kvinnor om att det är säkrare ute i elljusspåren? Det borde ge större verkan än att informera om att män också är utsatta för andra mäns våld?
Tor
1975 • Göteborg
#10
•
27 november 2011 kl 13:14
Gilla
"Om vi kan minska våldet - så kanske vi sen kan informera kvinnor om att det är säkrare ute i elljusspåren?"

Tänker du på våldet rent generellt eller på våldet i elljusspåren?
Fredrik Lundkvist
1971 • Stockholm
#11
•
27 november 2011 kl 14:26
Gilla
Våld generellt. Mindre våld = mer trygghet, även i elljusspår.
Karin M
1984 • Stockholm
#12
•
27 november 2011 kl 23:52
Gilla
Jag har blivit misshandlad i en ganska så vanlig situation med alkohol inblandat - ett slags våld som ganska många män också utsätts för. Om jag hade blivit överfallen ensam i mörkret under en löparrunda skulle det med största sannolikhet vara mer traumatiskt än vad den misshandeln var. Det var det aldrig tal om att jag själv skulle haft någon skuld till varför jag blev misshandlad på krogen. Hade jag blivit våldtagen på en ganska så mörk cykelväg under en löptur är jag ganska säker på att jag skulle få höra "men varför skulle du springa i mörkret och utsätta dej för den risken" osv. Det finns ofta en skillnad på våldet och en skillnad i hur man blir bemött efteråt. Därför är det intressant att ibland diskutera mäns våld mot kvinnor och kvinnors rädsla utan att kasta in "de flesta våldsoffer är män bla bla bla". I småstaden där jag bor under veckorna har det skett gruppvåldtäkt och överfall utomhus mot kvinnor under de senaste månaderna, vilket gör att jag inte rör mej där när det är mörkt. Och förra veckan i Göteborg våldtogs en kvinna precis i den skogsdunge där jag sprang någon dag tidigare. Så, därför tycker jag inte det är så jäkla relevant just i denna diskussion att en massa killar blir misshandlade på krogen eller var de nu blir det, och jag blir väldigt arg över att några få män ska bestämma var jag rör mej.
Gunnar Durén
1963 • Bromma
#13
•
28 november 2011 kl 11:29
Gilla
Det är otroligt tråkigt att det ska krävas skyddsåtgärder av den som ingenting har gjort. Det bästa jag kan komma på är (som redan sagts ovan) att springa tillsammans med någon/några, i alla fall om man vill ta sig runt i en enslig elljusslinga utan att behöva vara rädd.
Jörgen Risholt
1967 • Umeå
#14
•
28 november 2011 kl 14:25
Gilla
Kan bara hålla med om att det inte känns sunt att kvinnor skall måsta känna sig rädda efter mörkrets inbrott. I Umeå har vi ju Hagamannen härjningar i minnet oxå. Själv har jag två döttrar 17/14 som motionerar en del och jag skulle vilja att dom skulle vara lika trygga kvällstid som dagtid.

Jag brukar springa en del runt Nydalasjön, där det visserligen sällan är tomt på folk, men kan gott tänka mig sällskap om nån känner sig otrygg.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.