21 november 2011 kl 09:05
Camilla, jag håller med dig, det är oerhört tungt att ge sig ut när det är så okristligt mörkt. Men kanske är jag en smula stursk när jag säger att du helt enkelt ska bita ihop och inte tänka så mycket på mörkret, Det absolut jobbigaste för mig är minuterna innan jag öppnar dörren och lämnar den goa värmen inomhus för det kalla, råa och mörka. Efter några steg så känns det ändå som ett jäkla bra beslut; YES, nu kör jag.
Kanske skulle det hjälpa dig att tänka lite mera positivt, "nu kör jag min runda, är ju tillbaka om en liten stund", "5 km är ingen deal, det går fort" osv. Hoppas att du tolkar mina rader rätt, jag vill inte på något vis verka nedlåtande, men det jag råder dig funkar för mig :)
Kanske skulle du också börja öka dina rundor? Gör ena passet under veckan lite längre, då har du dels ett mål - det blir roligare att komma ut och dels förbättrar du kondisen och kommer att orka mer och mer. Din kropp har vant sig vid distansen, den kanske går på autopilot och behöver en ny utmaning för att vakna till liv igen? Prova dig fram, experimentera, sätt upp nya mål med din löpning eller annat så du kan flytta fokus från mörkret till det nya och roliga :)
All lycka till dig.