31 augusti 2011 kl 17:53
Redigerad 31 augusti 2011 kl 17:55
Man springer snabbare, det är mer frihetskänsla, men skaderisken ökar (det blev bara ett pass för mig i mina lätta skor...för precis ett år sen tror jag).
Man kan göra ett av två val, antingen vänja sig långsamt att använda lätta skor och vara lyhörd så man inte drar på sig någon skada i onödan, eller spela safe och inte alls springa med lätta skor utan istället hålla sig skadefri och träna på sina goa "pjäxor" (i mitt fall Asics Nimbus). Det första är väl det optimala på sikt, men jag kör variant två... helt enkelt för att jag inte vågar testa igen förrän mina fötter och muskler är såpass starka att jag utan problem kan köra riktigt hård kvalitetsträning i tjockskorna under en längre period. Jag har svaga fötter, måste gå med inlägg osv. Jag blir snabbare som skadefri än att springa i lätta skor och riskera att få avbrott i träningen. Jag fegar helt enkelt :-)
Drömmen är givetvis att i framtiden kunna springa tävlingar och liknande i tunna skor, och om allt går bra och jag börjar komma i riktig form och inte längre utvecklas genom träning så är ju skornas vikt det enda sättet som är kvar att plocka sekunder på :-)
Håller fötterna så kör på, har du svaga fötter så var lyhörd så att du inte drar på dig riktigt långvariga skador. Skornas vikt ska inte underskattas, men inte heller ska vikten av att kunna träna utan uppehåll underskattas.
Ang Enhörnalöparna: de kan mycket väl ha sett stafetten som ett träningspass och därför kört i tjockskorna, de flesta hårdsatsande löpare jag känner gör mängdträningen i väldämpade skor och byter till de tunna för tävlingar och vissa intervallpass.